Etikettarkiv: Utredning

SAMETINGETS POLITISKA LEDNING KÖR MOT RÖTT LJUS!

Sametingets politisk ledning som består av partiet Jakt och fiskesamerna (JoF), vilka är i särklass det största partiet inom nuvarande politiska ledning och som backas upp av småpartierna LPSS (Landspartiet svenska samer) och Skogssamerna (Vuovdega ) är utan undantag ansvariga över hur förvaltningen på Sametinget steg för steg krackelerar.
Konflikten mot kanslichefen från styrelsen går djupare in i organisationen än vad man först befarade

Kanslichefen har tidigare satts ur spel av Sametingets politiska ledning och är nu sjukskriven.
Men nu har både den tillförordnade kanslichefen och Sametingets ekonomichef sagt upp sig. Det är ytterligare två tunga nyckelpositioner i kansliledningen som nu lämnar Sametinget.
Sametinget är inte längre en trygg och attraktiv arbetsplats som ger nämnvärd status under rådande förhållanden. Massuppsägningar och de massiva sjuktalen skvallrar om en arbetsplats som mer eller mindre är i upplösning.

Att det skulle finnas ett samband på det sätt styrelsen agerat och till att det nu blivit omfattande arbetsmiljöproblem med uppsägningar och massjukskrivningar är förstås en logisk reaktion på det sätt styrelsen agerat.
Lekmannarollen har nu tagit över och står över kansliets profession.
Känns det igen från andra totalitära styrskick?
Fortsätter den negativa trenden så går det inte att utesluta att det kan bli fråga om ett regeringsingripande för att rädda förvaltningens förmåga att sköta sina myndighetsuppgifter.

Obegripligt agerande av partiet Skogsamerna (Vuovdega).

Kanslichefen har skogssamiskt påbrå och kan dessutom både tala och förstå samiska, är välutbildad och har stor erfarenhet av organisatoriskt ledarskap samt har arbetat med utredningar mot departementen. En ypperlig företrädare kan tyckas, vilket Sametinget borde ha ett stort behov av.
Men ironiskt nog värdesätter Sametingets styrelse inklusive partiet Skogsamerna inte den typen av kompetens och bakgrund. Man är nöjd med utvecklingen. Man tycker att åtminstone Skogssamerna borde känna lite stolthet över att Sametinget har lyckats anställa en sådan kompetent person för den högsta administrativa ledningen.
Men icke. I stället viker man ner sig och följer slaviskt styrelseordförande Håkan Jonssons ( JoF:s ) personliga vendetta. Att också styrelseledamoten för Landspartiet svenska samer har lagt sig platt är kanske mindre konstigt. Trots ett gediget och snyggt partiprogram med många bra frågor saknar de perspektiv på helheten. Än mindre har de erfarenhet av styrelsearbete och myndighetsstyrning på den här nivån.
Då är det bekvämare att följa med strömmen även om ledamoten innerst inne inser att detta är fel. Med lite mer erfarenhet och skinn på näsan hade sannolikt klackarna satts ner och inte tillåtit sig manipuleras av ett gubbvälde med anlitad kvinnlig målvakt.

Den politiska konflikten handlar nu om de som vill rasera Sametinget och urholka det demokratiska inflytande – Och vi som vill utveckla Sametingets demokratiska arbete och kansliets verksamhet!

Vi ska komma ihåg att partiet Jakt och fiskesamerna under samma partiledare sedan 1993 och som nu är styrelsens ordförande varit helt emot att inrätta Sametingets nämnder, rennäring, näring och språknämnden. Det säger en del om synen på demokrati.

Syftet med inrättande av nämnderna var att utöka det demokratiska inflytandet för Sametingets ledamöter och partimedarbetare samt att effektivisera det politiska arbetet.
Den gången räddades inrättandet av nämnderna av Skogsamerna som tillsammans med Guovsonásti, Samelandspartiet och partiet Samerna vann med endast en enda röst. Men det var under en annan partiledning som måhända innehade ett större perspektiv på behovet av att utveckla demokratin samt sträva efter att utöka Sametingets uppgifter.

Andra frågor som det också har varit ett hårt motstånd mot från JoF är FN:s ILo – konvention 169 och Nordisk Samekonvention. Där har man nu i alla fall utifrån läpparnas bekännelse sagt sig acceptera ett fortsatt arbete, men man vet inte riktigt när det verkligen gäller.
Partiet har aldrig tagit något riktigt eget initiativ att utveckla Sametinget utan antingen har man röstat för eller emot lagda förslag. Mest emot.
När det gäller utveckling. Kanske ska man vara glad att partiet saknat initiativkraft när man nu ser den kalabalik som blir när de har makt och tar egna initiativ.

Styrelsen saknar politiska ambitioner!

Styrelsens höjda arvoden och tillsättande av en politisk sakkunnig och anhopningen av allehanda arvoderade uppdrag till ledamöterna i småpartierna är i skenet av det som pågår bara ett sätt från Jakt och fiskesamerna att köpa makt utan politiskt innehåll. Ett så röstmässigt stort parti borde annars ha eget folk till att besätta positioner.
Att säkerställa den tillfälliga personliga makten sker nu på bekostnad av det egna partifolkets möjligheter av att utvecklas politiskt.

Att det saknas politiska ambitioner går också att utläsa av de plenumshandlingar som nu skickats ut till Sametingets ledamöter inför det förestående plenumet 25 – 27 oktober i Skellefteå.
Ett plenum kostar trots allt över en miljon att hålla och då förväntar man sig att det finns viktiga ärenden att besluta om.
De politiska frågorna lyser med sin frånvaro. Nog för att det var illa med enbart ett beslutsärende i det förra plenumet i Luleå men vägen utför är nu än mer belysande av att styrelsen saknar förmåga eller rent av intresse att föra de samiska frågorna framåt som Sametinget enligt lag har ansvaret för. Det finns inga initiativ för de frågor partierna i styrelsen så storslaget gick till val på.

När man läser styrelseledamöternas rapporter, det vill säga de ledamöter som orkat skriva en rapport för det är ju inte alla trots höga månadsarvoden som gör det så får man snarare uppfattningen att styrelsens ledamöter inklusive styrelsens politiska sakkunnige tagit långtidssemester utomlands.

Men det finns ett undantag och det gäller det uppseendeväckande mönstret av att styrelsen fortsätter skylla på kansliet för frågor som inte blivit verkställda. Nu i styrelserapporten. Där är man synnerligen aktiv utan att se sitt eget ansvar.
För att vara övertydlig så är det styrelsens ansvar enligt lag att ansvara över Sametingets verksamhet. (Sametingslagen 2 kap. 4§). Och självfallet kan styrelsen inte i sina offentliga rapporter skylla på kansliet utan att se sitt eget tillkortakommande.

Att det återkommande ändå sker vittnar snarare om att styrelsens ledamöter behöver sättas på skolbänken och lära sig de elementära grunderna i hur en förvaltning ska skötas med beaktande av lagar, regler och vad styrelsens roll är.
En genväg till denna kunskap vore att styrelsen lyssnade på kansliets profession istället, om den nu alls finns kvar så länge till. Men till det krävs det en viss insikt så det lär vara ett oöverstigligt hinder att förvänta sig att så sker.
Under denna politiska ledning får man kallt räkna med att personliga vendettor får företräde framför regelverk, objektivitet och sakliga grunder i de beslutande politiska organen.
Tyvärr ser denna mandatperiod ut att bli den mörkaste i Sametingets historia.

Partiet Samerna

https://www.svt.se/nyheter/sapmi/oenighet-i-sametingets-styrelse-i-fragan-kring-kanslichefen
https://www.svt.se/nyheter/sapmi/efter-konflikterna-pa-sametinget-stort-antal-sjukskrivna

Inför Sametingsvalet: Låt inte staten lura samerna igen!

Som urfolk ska samerna självfallet omfattas av en särskild lag byggd på statens konstitutionella förpliktelser mot det samiska folket.  

Det har satts stort fokus på regeringens översyn av rennäringslagen men mindre fokus på att regeringen även ska se över frågan i ett större samepolitiskt perspektiv. Historiskt har de olika renbetes och nu rennäringslagens huvudsakliga syfte varit att organisera och reglera renskötseln i samebyarna. Inget talar för att detta förhållningssätt ändras, tvärtom. Samer som inte ägnade sig åt renskötsel blev ställd utanför lagliga särrättigheter till land och vatten och skulle enligt statens mening assimileras. Högsta domstolens dom i Girjasmålet blev en väckarklocka för regeringen som nu startar upp en process. Förutom rennäringslagen som man nu kallar ”ny renskötsellag” så ska man se över frågan om jakt och fiske och bruk av land och vatten för samer som inte har medlemskap i en sameby.

En samepolitisk tro som vuxit sig starkare är att en ny renskötsellag ska utformas så att den blir en allmän lag för samiska rättigheter. ”Nu är det bara att rulla bollen i mål” som vissa tror. För en väljare blir det tyvärr bara en bortkastad röst på sådana partier som saknar insikt i statens maktspel. Att det samiska folkets rättigheter ska regleras i en näringslag strandar på rent juridiska grunder. Samma maktspel försökte staten med i fråga om att driva igenom förslaget om ny renskötselkonvention mellan Sverige och Norge. Samma resultat, det strandade på rent juridiska grunder. Och samma öde gick regeringens förslag till mötes när de 2009 lanserade departementspromemorian ”Vissa samepolitiska frågor” ( Ds:2009:40 ) där man föreslog att öppna upp samebyarna. Förslaget fick massiv kritik av rättsvårdande instanser bland annat av advokatsamfundet samt ett enigt sameting.

Om vi ser på frågan omvänt så vem skulle komma på tanken att det svenska folkets allmänrättsliga ställning skulle regleras i exempelvis en skogsvårdslag? Ingen, varför ska då samerna tro på ett sådant stickspår. Parallellt driver staten frågan om att jakt och fiskeutövning inom samebyområdena utgör ett viktigt allmänintresse. Det är bara det att Girjasdomen krånglat till statens anspråk och nu måste staten se över hur problemet ska rundas.

 Som bekant så löser man i svensk statsförvaltning uppkomna problem genom utredningar. Under tiden kan staten klura på finurliga lösningar hur problemen ska kunna kringgås. Ställ er själv frågan: Varför vägrar staten att ratificera ILO-konventionen 169 för urfolks rättigheter och varför stoppar staten en konsultationsordning för det samiska folket efter fem års arbete?

Trots att rättsutvecklingen de senaste 30 åren varit betydande, både i det internationella -som på det nationella planet har det inte gynnat samerna annat än att det inrättats en minoritetsspråklag tillsammans med övriga minoriteter. För samernas del fastställer förvisso minoritetsspråklagen vissa rättigheter men det centrala för att behålla samisk kultur saknas, nämligen rätten att bruka land och vatten för samerna som ett folk. Trots att det 2011 infördes en bestämmelse i regeringsformen (1 kap. 2§ sjätte stycket) som slår fast, att det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla sitt kultur- och samfundsliv ska främjas, så händer inget. I Girjasdomen uttalar HD att det kan vara nödvändigt att tillförsäkra urfolk och minoriteter tillgång till mark som de traditionellt brukat om det utgör en förutsättning för deras kultur.

För att uppfylla de konstitutionella förpliktelserna mot det samiska folket bör alltså staten inrätta en särskild övergripande lag, urfolkslag för samernas särskilda behov, skild från övriga minoriteter och rennäringslagen. Det motiveras av att samerna både är erkända som ett urfolk men även är upptagen i regeringsformen som ett eget folk. Utifrån ovanstående är det närmast en självklarhet att samerna genom lag ska ha en rättslig särställning till sina traditionella marker. Alltsedan Sametingets inrättande har partiet hållit samma linje.

Partiet Samerna går som ensamt parti till val med ett sådant förslag. Och vi tänker jobba hårt för det. Vi hoppas därför på att få ditt förtroende så att vi kan sätta tryck på staten.

Anders Kråik
Ordförande Partiet Samerna