Sametingets politisk ledning som består av partiet Jakt och fiskesamerna (JoF), vilka är i särklass det största partiet inom nuvarande politiska ledning och som backas upp av småpartierna LPSS (Landspartiet svenska samer) och Skogssamerna (Vuovdega ) är utan undantag ansvariga över hur förvaltningen på Sametinget steg för steg krackelerar.
Konflikten mot kanslichefen från styrelsen går djupare in i organisationen än vad man först befarade

Kanslichefen har tidigare satts ur spel av Sametingets politiska ledning och är nu sjukskriven.
Men nu har både den tillförordnade kanslichefen och Sametingets ekonomichef sagt upp sig. Det är ytterligare två tunga nyckelpositioner i kansliledningen som nu lämnar Sametinget.
Sametinget är inte längre en trygg och attraktiv arbetsplats som ger nämnvärd status under rådande förhållanden. Massuppsägningar och de massiva sjuktalen skvallrar om en arbetsplats som mer eller mindre är i upplösning.

Att det skulle finnas ett samband på det sätt styrelsen agerat och till att det nu blivit omfattande arbetsmiljöproblem med uppsägningar och massjukskrivningar är förstås en logisk reaktion på det sätt styrelsen agerat.
Lekmannarollen har nu tagit över och står över kansliets profession.
Känns det igen från andra totalitära styrskick?
Fortsätter den negativa trenden så går det inte att utesluta att det kan bli fråga om ett regeringsingripande för att rädda förvaltningens förmåga att sköta sina myndighetsuppgifter.

Obegripligt agerande av partiet Skogsamerna (Vuovdega).

Kanslichefen har skogssamiskt påbrå och kan dessutom både tala och förstå samiska, är välutbildad och har stor erfarenhet av organisatoriskt ledarskap samt har arbetat med utredningar mot departementen. En ypperlig företrädare kan tyckas, vilket Sametinget borde ha ett stort behov av.
Men ironiskt nog värdesätter Sametingets styrelse inklusive partiet Skogsamerna inte den typen av kompetens och bakgrund. Man är nöjd med utvecklingen. Man tycker att åtminstone Skogssamerna borde känna lite stolthet över att Sametinget har lyckats anställa en sådan kompetent person för den högsta administrativa ledningen.
Men icke. I stället viker man ner sig och följer slaviskt styrelseordförande Håkan Jonssons ( JoF:s ) personliga vendetta. Att också styrelseledamoten för Landspartiet svenska samer har lagt sig platt är kanske mindre konstigt. Trots ett gediget och snyggt partiprogram med många bra frågor saknar de perspektiv på helheten. Än mindre har de erfarenhet av styrelsearbete och myndighetsstyrning på den här nivån.
Då är det bekvämare att följa med strömmen även om ledamoten innerst inne inser att detta är fel. Med lite mer erfarenhet och skinn på näsan hade sannolikt klackarna satts ner och inte tillåtit sig manipuleras av ett gubbvälde med anlitad kvinnlig målvakt.

Den politiska konflikten handlar nu om de som vill rasera Sametinget och urholka det demokratiska inflytande – Och vi som vill utveckla Sametingets demokratiska arbete och kansliets verksamhet!

Vi ska komma ihåg att partiet Jakt och fiskesamerna under samma partiledare sedan 1993 och som nu är styrelsens ordförande varit helt emot att inrätta Sametingets nämnder, rennäring, näring och språknämnden. Det säger en del om synen på demokrati.

Syftet med inrättande av nämnderna var att utöka det demokratiska inflytandet för Sametingets ledamöter och partimedarbetare samt att effektivisera det politiska arbetet.
Den gången räddades inrättandet av nämnderna av Skogsamerna som tillsammans med Guovsonásti, Samelandspartiet och partiet Samerna vann med endast en enda röst. Men det var under en annan partiledning som måhända innehade ett större perspektiv på behovet av att utveckla demokratin samt sträva efter att utöka Sametingets uppgifter.

Andra frågor som det också har varit ett hårt motstånd mot från JoF är FN:s ILo – konvention 169 och Nordisk Samekonvention. Där har man nu i alla fall utifrån läpparnas bekännelse sagt sig acceptera ett fortsatt arbete, men man vet inte riktigt när det verkligen gäller.
Partiet har aldrig tagit något riktigt eget initiativ att utveckla Sametinget utan antingen har man röstat för eller emot lagda förslag. Mest emot.
När det gäller utveckling. Kanske ska man vara glad att partiet saknat initiativkraft när man nu ser den kalabalik som blir när de har makt och tar egna initiativ.

Styrelsen saknar politiska ambitioner!

Styrelsens höjda arvoden och tillsättande av en politisk sakkunnig och anhopningen av allehanda arvoderade uppdrag till ledamöterna i småpartierna är i skenet av det som pågår bara ett sätt från Jakt och fiskesamerna att köpa makt utan politiskt innehåll. Ett så röstmässigt stort parti borde annars ha eget folk till att besätta positioner.
Att säkerställa den tillfälliga personliga makten sker nu på bekostnad av det egna partifolkets möjligheter av att utvecklas politiskt.

Att det saknas politiska ambitioner går också att utläsa av de plenumshandlingar som nu skickats ut till Sametingets ledamöter inför det förestående plenumet 25 – 27 oktober i Skellefteå.
Ett plenum kostar trots allt över en miljon att hålla och då förväntar man sig att det finns viktiga ärenden att besluta om.
De politiska frågorna lyser med sin frånvaro. Nog för att det var illa med enbart ett beslutsärende i det förra plenumet i Luleå men vägen utför är nu än mer belysande av att styrelsen saknar förmåga eller rent av intresse att föra de samiska frågorna framåt som Sametinget enligt lag har ansvaret för. Det finns inga initiativ för de frågor partierna i styrelsen så storslaget gick till val på.

När man läser styrelseledamöternas rapporter, det vill säga de ledamöter som orkat skriva en rapport för det är ju inte alla trots höga månadsarvoden som gör det så får man snarare uppfattningen att styrelsens ledamöter inklusive styrelsens politiska sakkunnige tagit långtidssemester utomlands.

Men det finns ett undantag och det gäller det uppseendeväckande mönstret av att styrelsen fortsätter skylla på kansliet för frågor som inte blivit verkställda. Nu i styrelserapporten. Där är man synnerligen aktiv utan att se sitt eget ansvar.
För att vara övertydlig så är det styrelsens ansvar enligt lag att ansvara över Sametingets verksamhet. (Sametingslagen 2 kap. 4§). Och självfallet kan styrelsen inte i sina offentliga rapporter skylla på kansliet utan att se sitt eget tillkortakommande.

Att det återkommande ändå sker vittnar snarare om att styrelsens ledamöter behöver sättas på skolbänken och lära sig de elementära grunderna i hur en förvaltning ska skötas med beaktande av lagar, regler och vad styrelsens roll är.
En genväg till denna kunskap vore att styrelsen lyssnade på kansliets profession istället, om den nu alls finns kvar så länge till. Men till det krävs det en viss insikt så det lär vara ett oöverstigligt hinder att förvänta sig att så sker.
Under denna politiska ledning får man kallt räkna med att personliga vendettor får företräde framför regelverk, objektivitet och sakliga grunder i de beslutande politiska organen.
Tyvärr ser denna mandatperiod ut att bli den mörkaste i Sametingets historia.

Partiet Samerna

https://www.svt.se/nyheter/sapmi/oenighet-i-sametingets-styrelse-i-fragan-kring-kanslichefen
https://www.svt.se/nyheter/sapmi/efter-konflikterna-pa-sametinget-stort-antal-sjukskrivna