Hanne Kjöller, ledarskribent på DN skriver en förklenande artikel den 19 oktober i DN om de renägande samerna och utmålar dom som en adel, en elit,  ett hot mot Sverige. Och inte bara det, utan även ett hot mot Europas utveckling. Samebyarna påstås ha bestämmanderätt över halva Sverige. I vida rallarsvingar utan vare sig historiskt eller nutida sakligt underlag slår hon i blindo i sin iver att svartmåla samebyarna. 

Hennes text blir mera som att läsa en fabricerad fiktion med en blandning av lögner, halvsanningar och horribla påståenden. Likt en varg som fått blodvittring slår Kjöller på en öm punkt för att driva på splittringen inom det samiska samhället samtidigt som hon driver på hatet  mot den grupp samer som har en skärva av de forna samiska rättigheterna. Men det är inte av omtanke för det samiska kollektivet. Det är en cynisk härskarteknink som bygger på att försvaga samernas status och underminera självkänslan att tillhöra ett folk. Det följer det gamla rasbiologiska mönstret att assimilleringen ska kvarstå. Vi ska känna oss underlägsna. Det blir lättare så  för exploatörer att bana väg för fortsatt kolonisation när det rasar inbördes strider inom ett folk. Fokus flyttas från det yttre hotet till det interna orättvisorna.  Vad är det då som kan framtvinga en sådan aggression av en liberal skribent i en av Sveriges största dagstidningar? En förklaring är så klart att det rör råvaruutvinningen i norra Sverige men även samernas rätt att själva råda över förvaltningen av jakt och fiske. Hennes utgångspunkt tycks vila på devisen ”att i krig och kärlek är allt tillåtet”. Att hon skriver av kärlek kan vi utesluta. De liberala intressena torde vara att sälja ut norra Sveriges råvarutillgångar. Där ses samebyar som ett hot. Kjöller är inte ensam, Affärsvärldens Peter Bensson och DN.s ledarskribent Peter Wennblad, även de liberala skribenter kör på samma tema.

Det som reglerar samebyarnas rätt att bedriva renskötsel, inklusive binäringarna jakt och fiske är rennäringslagen, statens verktyg för att ha full kontroll och bestämmanderätt till alla delar över land och vatten. Det är i grunden en näringslag även om lagstiftaren till viss mån tagit fasta på att det finns ett kulturellt värde för samerna att försörja sig på en traditionell sedvänja. Redan där faller Kjöllers med fleras påståenden om att samebyarna har bestämmanderätt över halva Sverige. Samebyarna har yttranderätt i ärenden som rör deras verksamhetsområden, alltså inte bestämmanderätt. En betydande skillnad. Bestämmanderätten utövas av staten via länsstyrelserna.

Med beaktande av de livsvillkor renskötseln innebär och den markkännedom som renskötare måste ha så har  Kjöller åtminstone rätt i en sak, även om jag misstänker att hennes användning av ordet ”elit” mera ska ses som något negativt och nedsättande i detta sammanhnag. Men jag tar mig friheten att i stället använda ordet till det positiva. Renskötande samer har utmejslats genom århundranden till att på sitt sätt bli en elit. Det krävs eftersom renskötsel bygger på kunskap att under fältmässiga förhållanden överleva i svåra miljöer och samtidigt bedriva en kulturellt baserad näring, ofta långt utanför allfartsvägarna. I den miljön finns inga barer som servar med mat och kaffe latte. Det är ett värv som ofta innebär hårda villkor med hunger, snöstormar, kyla, mörker och ibland någon solig dag. En kamp för överlevnad helt enkelt. Förhållanden som delas av de flesta samer som bor naturnära oavsett om de ingår i en sameby eller inte. Många samer känner säkert igen sig i liknande villkor i sina vardagliga sysslor även om staten gjort allt för att minimera det samiska rättighetsutövandet. Men det är en värld som är helt okänd för Kjöller och hennes gelikar.  Men att vara nedsättande är de duktiga på.  

Anders Kråik. ordf partiet Samerna