Kategoriarkiv: Nyheter

Samisk Kulturdag

Söndag den 8:e Augusti anordnar Gellivare Sockens Hembygdsförening i samarbete med Gällivare kommun, Gällivare Skogssameby och Amnesty Sápmi en Samisk Kulturdag i Gällivare

Återinvigning av Samevistet med Nils Nilsson Skums ateljekåta, presentation av böcker, uppträdande av samiska artister.
Träffa Hans Balstedt och se hans Svenska Lapphundar.

Strandcaféet har öppet från 11.00, Samevistet fråm kl 12.00

Mer information på Amnesty Sapmi’s facebook 

Program

 

I Svt:s finrum ”15 minuter i Sápmi” är inte alla Sametingspartier välkommen!

Partiet Samerna är det enda partiet i sametinget som inte fick vara med i SVT:s storsatsning ” inför Sametingsvalet ”15 minuter i Sápmi”. Programmet har särskild fokus på sametingsvalet och har sänts varje lördag med start från den 24 april.

Efter att partiet ställt frågan om varför partiet inte getts lika möjlighet att delta som övriga partier blev partiet kontaktad under fredagen och erbjöds en replik i den sista sändningen som sänds nu på lördag den 15 maj. Sametingsvalet avgörs på söndag den 16 maj.

Partiet Samerna bildades 1993 och är ett styrelseparti i Sametinget. Den här mandatperioden har partiet haft det övergripande ansvaret för kultur och hälsofrågor. Partiet leder även valnämndens arbete inför det stundande sametingsvalet.

I Svt:s uppdrag ligger att förhålla sig objektivt och opartiskt. Inför ett stundande Sametingsval bör Svt vara extra måna om att behandla alla lika. Då detta inte sker uppstår frågan om samisk media blivit politiserad och nu favoriserar olika partier i sitt medieutbud inför valet.

Tv program har ett stort medialt genomslag och mot bakgrund av att medieutrymmet för partierna är begränsat så är det oerhört viktigt att detta kan ske på lika villkor. Speciellt när särskilda mediesatsningar görs inför ett val.

Det här valet känns inte på något sätt rättvist. Att planera program genom att utesluta vissa partier får så klart menlig påverkan på valets utgång. Det är inga överord att säga att det här valet är styrt av media med osjysta metoder. Och som definitivt inte hedrar begreppen opartiskhet och objektivitet.

Styrelsen partiet Samerna

Kommentera/Läs mer på Facebook

Samefondens vara – eller inte vara?

I sitt partiprogram uppger Guovssonásti att de ska arbeta för ett rättssäkert samiskt samhälle. Det är självklart en mycket bra inställning. Om man nu utgår från att formen ska vara rättssäkerhet så ställer det ju även krav på att innehållet i politiken ska gå i linje med vad man vill uppnå.

Utifrån ett mera vidgat perspektiv på vad rättssäkerhet i praktiken innebär för ex renskötseln, uppstår frågan hur detta rimmar med partiets planer på att avveckla samefonden i dess nuvarande konstruktion och överföra samefonden till Sametinget och samebyarna.

Guovssonásti uppger att de vill att fondens ersättningar ska återföras till de skadelidande, alltså samebyarna. Det låter ju storslaget och bra. Men hur detta ska fungera i realiteten och vilka konsekvenser det kan medföra blir då högst relevanta frågeställningar.

Det är samefonden som bidragit till att rättssäkerhet kan råda!

Frågan om samefondens syfte och konstruktion är en stor fråga som förtjänar att hanteras med respekt. I de möten regeringen höll hösten 2020 med anledning av den förestående utredningen av rennäringslagen medföljde förslag till utkast på en ram på vad som skulle utredas. I framställan framgick följande. ”Mot bakgrund av bland annat Girjasdomen samt ytterligare frågor som en utredning kommer att behandla bör samefonden konstruktion samt fördelning av avgifter och ersättningar enligt rennäringslagen i den samma ses över”. Självklart måste även konsekvenser utredas vilket i utredningssammanhang är en självklarhet. Men har Guovssonàsti gjort det? Knappast troligt.

Att renskötseln hela tiden fått försvara sin rätt i domstolar har snarare blivit en normalitet än ett undantag. Och utan fondens ekonomiska muskler hade sannolikt framstegen i de samiska rättsfrågorna varit rätt så begränsad för att inte säga obefintlig.

De senaste stora rättsprocesserna fonden varit ekonomiskt involverad i är Härjedalsmålet, Rätansmålet, Nordmalingmålet och nu senast Girjasmålet. De tre senaste målen har återställt rättigheterna till renskötselns favör men också medfört att ovärderliga rättsliga vägledningar tillkommit. Utan fondens samlade resurser hade det naturligtvis varit ett stort problem om ens möjligt att genomföra dessa processer.

Med facit i hand är det samefonden som genom sina ekonomiska muskler stått för att rättssäkerhet ska kunna råda. Att renskötseln har kunnat få sin sak prövad på ett opartiskt och objektivt sätt i en domstol är grunden för rättssäkerhet. Begränsas den möjligheten eller rent av tas bort genom att man inte har råd så förstår var och en att det är mycket svårt för enskilda samebyar att föra en process i stora viktiga rättspolitiska frågor.

Samefonden bygger på en solidarisk tanke.

Fonden bygger på en solidarisk tanke som har till uppgift att främja både enskilda och kollektiva renskötselangelägenheter men bidrar även till att finansiera samisk kultur.

Här måste man noga tänka både en och två gånger och inte bara skriva några rader i ett partiprogram utifrån vilket perspektiv man ska se en eventuell omorganisering. Det gemensamma intresset och nyttan med fonden bör vägas in före det enskilda intresset. Åtminstone bör man inte hantera frågan så slarvigt så att den enda institution som på riktigt möjliggjort att rättssäkerhet generellt kan råda riskerar att gå förlorad.

I samebyarnas renbetesområden finns fortsatt stora utmaningar att hantera som kan medföra nya rättsliga prövningar. Det senaste exemplet är Naturvårdsverkets beslut att tillåta vargetablering inom samebyarnas renbetesområden vilket påtagligt utgör en stor hotbild mot renskötseln. Vart landar frågan om jakt och fiskeförvaltningen, skövlingar av betesmark, överexploateringar, rovdjursfrågan, klimatanpassningar osv. Det är sannolikt enbart genom en ekonomisk och samordnad kraftsamling som renskötseln kan försvara sina existentiella rättigheter när dessa kränks eller ifrågasätts.

Anders Kråik
Ordf, partiet Samerna

Nytt förtroende för Anders Kråik – INTERVJU

Partiet Samerna:s kongress valde Anders Kråik till ordförande och att leda partiet i valet 2021.  Samernas valutskott undrar hur det känns att komma tillbaka som nygammal ordförande.

 Hur känns det att bli återvald som ordförande?
– Det känns inspirerande och jag är verkligen glad att jag fått förnyat förtroende. Sen tidigare vet jag att det är förenat med mycket jobb, helg som vardag. Men det tycker jag är roligt eftersom jag är så engagerad i samiska frågor. Och så har jag också god stöttning från partiet.

Du avgick för snart sex år sedan. Sedan dess har partiet haft några ordföranden efter dig. Vad tänkte du när du blev föreslagen igen?
– Efter en tids funderande så tackade jag ja. För mig var tankarna mest fokuserade på om jag har tid att leda partiet med allt det arbete det innebär. Partiarbete bygger i mångt och mycket på ideellt arbete och så måste man lägga ner en hel del tid och engagemang.  Tidigare hade partiet valt två ordföranden som delade på arbetet. Men de var också väldigt aktiva i sina privata arbeten så tiden räckte inte till för dem att leda partiet vilket jag har full förståelse för. Men de är kvar och stöttar partiet.

Partiet har som mest fått fem mandat i Sametinget. Hur tror du det går i det här valet?
– Jag hoppas det går bra. Vi ska göra så gott vi kan för det är många viktiga frågor vi står inför.
Budskapet från partiet är: Alla samer ska omfattas av en godtagbar rättighetssituation av att kunna jaga och fiska, bygga och bo i de kulturella hemvisterna där man har sitt ursprung. Hur detta sedan ska regleras blir en senare fråga. Givetvis måste hänsyn tas till både det befintliga och annan resursanvändning som utgår från det lokala förutsättningarna. Samiska områden är renbetesområden samtidigt som de är samiska kulturlandskap där vi samer gemensamt levat och verkat sen urminnes tider. Det måste gå att förena olika intressen inom vårt folk om viljan finns.

Du är själv från en sameby. Skapar det problem? 
– Jag är ju mån om att renskötseln ska fortleva, men jag är också mån om att det samiska folkets rättighetssituation ska tryggas. Rätten att utöva sina kulturella sedvänjor och traditioner. Det ligger en symbios i det förhållandet om vi i framtiden ska bevara våra marker och utveckla vår kultur och inte bli överkörda av storsamhällets intressen.  

Regeringen ska göra en översyn av rennäringslagstiftningen. Vad tänker du om det?
Helt avgörande blir vilka direktiv som läggs till grund för utredningen. Lagen bör generellt anpassas till den tid vi är i nu men också vara tillämplig för lång tid framöver. Exempelvis behövs ett förstärkt skydd för markintrång inom samebyarna om det ska finnas några betesmarker kvar att bedriva renskötsel på. Vad beträffar förvaltningen av jakten och fisket finns det nu en vägledande dom att utgå från. Partiets uppfattning är att jakt och fiskeförvaltning till alla delar ska ligga under en samisk förvaltning inom samtliga samebyar.

Utkast till ram för utredning till sakråd

I Regeringskansliet pågår förberedelserna inför tillsättandet av en utredning för att se över rennäringslagstiftningen. De verkningar som Högsta domstolens dom i målet mellan Girjas sameby och staten får på lagstiftningen bör presenteras i ett delbetänkande. Nedan preciseras ett antal områden som bör utredas och som utgör diskussionsunderlag till mötena.
Sametinget har uttalat att den vill se en parlamentarisk kommitté med representanter för alla riksdagspartier och med genomgående bred samisk representation. Regeringen är öppen för olika former för utredningen och vill till detta möte ha era synpunkter på formen för en utredning. Därutöver är deltagare välkomna att göra inspel kring vilka behov av förändringar ni ser utifrån era egna intresse/ansvarsområden.

Upplåtelser av rättigheter till land och vatten
Med anledning av domen i målet mellan Girjas sameby och staten har rättsläget förändrats kring rätten till småviltjakt och fiske och upplåtelse av dessa rättigheter. En utredning bör därför se över
– hur lagstiftningen bör reglera de nordliga samebyarnas rätt till jakt och fiske på statens mark ovanför odl1ngsgränsen.
– hur övriga samebyars eventuella rätt till jakt och fiske på statens mark ovanför odl1ngsgränsen och på renbetesfjällen ska kunna fastställas och regleras.

Hänsyn vid markanvändning
Hänsynen till rennäringens intressen har sedan lång tid tillbaka varit ett starkt skäl att vara särskilt återhållsam när det gäller att upplåta, avyttra eller i övrigt exploatera markerna ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.
Renskötseln ska också i sin tur visa hänsyn till andra intressen i samband med renskötselns utövande.
Det bör bl.a. utredas om rennäringslagens nuvarande reglering bör bestå.
Särskild hänsyn bör tas till rättsutvecklingen och att renskötselrätten anses vara en rättighet av civilrättslig karaktär och omfattas av grundlagsskydd. Det bör även utredas om annan lagstiftning som föreskriver hänsynstagande till renskötseln bör ändras.

Andra samer än renskötande
Andra samers än renskötande samers rättigheter till jakt, fiske och mark och hur sådana rättigheter kan göras tillgängliga bör utredas. Frågan bör ses över med anledning av bl.a. Girjasdomen och det faktum att renskötselrätten tillkommer det samiska folket.

Annan lagstiftning
En utredning bör överväga behovet av förändringar i annan lagstiftning som berörs av rennäringslagstiftningen.

Rennäringslagens bestämmelser om samebyar
Det bör utredas hur samebyarna, deras organisation och verksamhet ska kunna anpassas till rättsutvecklingen och samhällsutvecklingen. Här avses t.ex. förbudet mot sameby att upplåta rättighet som ingår i renskötselrätten, att driva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel och fördelning av rösträtt.

Avgifter och ersättningar kopplat till Samefonden
Mot bakgrund av bl.a. Girjasdomen samt ytterligare frågor som en utredning kommer behandla bör Samefondens konstruktion samt fördelning av avgifter och ersättningar enligt rennäringslagen i densamma ses över.

[collapse]
Men hur ska de samer som inte är medlemmar i en sameby omfattas framgent av tillgång på småviltjakt och fiske?
Inom ramen för regeringens översyn ska också frågan utredas av hur jakt, fiske och mark för samer som inte tillhör de renskötande samerna ska göras tillgänglig. Det är en fråga partiet jobbat med och även lagt konkreta förslag på. Partiet har även på de sak rådsmöten som hållits fått gehör för att jakt -och fiskeförvaltning bör utgå från tre grunder, -näring, husbehov och rekreation. Med den utgångspunkten så skulle alla samer som kan härleda sitt ursprung till ett visst område (sameby) kunna omfattas av en rättighetssituation. Men det är också viktigt utifrån acceptans och legitimitet mot det omgivande samhället att en förvaltning vilar på ett folks hävdvunna rätt som inte kan ifrågasättas. I det här fallet urminnes hävd    

Nämn fem saker du tror på?
– Demokrati, solidaritet, samarbete, rättvisa och objektivitet!

Vad är ditt största intresse?
– Förutom politik som jag tycker är kul så är mitt största intresse att känna friheten av att vara ute i skog och fjäll med jakt, fiske och renskötsel.

Vad tycker du bäst om?
– Livet.

Vad hatar du mest?
– Oj, det var en stark fråga. Om jag måste svara med ett ord så är det förtryck. Förtryck är ondskans redskap. Det förstör människor, människors möjligheter och inskränker friheten.

 Till sist: Anders Kråik, vad lovar du att göra om du blir invald i Sametinget?
– Jag skulle ödmjukt tjäna de samiska väljarna efter bästa förmåga. Lyssna på människors olika behov och jobba hårt för att den statliga diskrimineringen mot samer upphör.

 

Det koloniala arvets ansikte

Det koloniala arvets ansikte!

Så här i valtider är det dags att damma av lite historiska förhållningssätt från statens sida gentemot samerna. De gamla synsätten på samernas liv och leverne präglar genom lagar i högsta grad fortfarande samernas villkor. Allt som rör samer blir därför lite special, udda eller till och med icke existerande frågor. Exempelvis är samernas rättigheter lite på sidan om det övriga rättssamhällets värderingar. Inte klara och tydliga som andras rättigheter utan mera svävande, lite vaga, som man kan göra lite hur som helst med. Visserligen finns rättigheterna där men de uppstår hela tiden svåra tolkningar, ofta utanför de gängse ramarna av ett rättstänkande.

Lagarna har utgjort grunden för den koloniala frammarschen. Samtidigt som lagarna har gett ett visst erkännande till att bedriva renskötsel, så har lagarna också haft ett mera dunkelt syfte. Det syftet har bestått i att beröva samerna på land och vattenresurserna för att komma åt råvarorna av skog, vatten och malm, m.m. Ett annat syfte har varit att minimera det samiska folkets inflytande. Som en direkt konsekvens av detta har majoriteten av samerna avklätts sina rättigheter. Därmed har många utestängts från sitt kulturella arv. Andra lagar har medfört förbud mot samiska sedvänjor och synsätt. Exempelvis har staten via lag förbjudit den traditionella sedvänjan för samerna att avliva sina renar med nackstick.

Undantaget som bekräftar regeln!

Det finns undantag på hur rättsvårdande samhällsorgan kan se på en kulturs sedvänjor även om de strider mot gällande lag.

I ett uppmärksammat domstolsavgörande i Östersunds tingsrätt i fjol, gällande en avlivning av en ren med ett nackstick, frikände domstolen den åtalade renskötaren. I korta drag kom domstolen fram till att inget onödigt lidande hade påvisats för renen, även om metoden strider mot djurskyddslagen. Domstolen ansåg vidare att ”Det måste krävas goda skäl för att kriminalisera en ursprungsbefolknings traditionella metoder för att utöva en traditionell näring”.

Debatten om olaglig jakt…

Samerna har i alla tider skyddat sina renar och tamdjur mot rovdjur genom jakt utan att tvivla på att detta skulle vara olagligt. Den företeelsen delar för övrigt samerna med alla världens kulturer som håller på med djurhållning.

Denna för rennäringen förvaltande sedvänja är numera förbjuden. Och det har bara varit för samer, i likhet med glesbygdsbor att acceptera lagen med tvingande verkan. I gengäld skulle staten för samiskt vidkommande ansvara för förvaltningen och skydda renskötseln. Nu står många renskötare ute i samebyarna på ruinens brant – överkörda av en explosion av rovdjur. Många har tvingats sluta. I en rättstat ska lagar respekteras och det kan tyckas vara bra att rennäringens främste organisation tar avstånd från olaglig jakt på rovvilt med slagordet, Noll Tolerans!

Ja visst, men det finns också en verklighet som inte alls är lika självklar utanför de ombonade rummen för de som ser sina livsverk förvandlas till noll och ingenting. Ställ frågan i stället om varför hårt arbetande och hederliga människor tvingas vidta så drastiska åtgärder att de riskerar dryga straffpåföljder för att begå brott.

Var och en får bedöma om det är moraliskt rätt att säga ”noll tolerans för att freda sin egendom” till de människor som just förlorat sitt livsverk i rovdjurens gap. Den hållningen bör i så fall åtföljas av en anständig förklaring om varför samhället inte har varit lika skoningslös med att fördöma övergreppen de utsatts för. Hur som helst, har något gått rejält fel i den statliga rovdjursförvaltningen som har sin grogrund i extremfalangers effektiva lobbying mot våra riksdagspolitiker.

… kan också ses mot bakgrund av andra olagligheter!

Man kan ju undra om det inte är lika olagligt att skapa lagar som har sitt syfte i att beröva det samiska folket sina hävdvunna rättigheter, att beröva samerna på sitt kulturella arv genom olika påbud. Att efter exkluderande lagar utestänga majoriteten av samerna från sina hävdvunna rättigheter till land och vatten. Att odla upp rovdjursstammar som driver människor från hus och hem, att förbjuda samerna att använda sina kulturellt betingade sedvänjor i sin djurhållning, fisketraditioner, jaktutövning mm. Om detta nämns inget! Och det är oroande. Mot detta statliga handlande och vandlande hade det varit högst befogat att kräva Noll Tolerans!

Kanske kan ni tycka, att det jag sagt nu är ett försök att rättfärdiga den ena oegentligheten med den andre, men det är absolut inte mitt syfte. Däremot vill jag belysa de problem som har sin bakgrund i ett historiskt skeende. Vilket i ett nutidsperspektiv satt en djup prägel på de missförhållanden som råder i dag. Nu krävs lösningar och åtgärder på alla plan!

Med dessa ord öppnar jag upp valrörelsen inför Sametingsvalet den 19 maj – 2013.

Anders Kråik

Partiledare

Toleransnivåer

Toleransnivåer av rovdjur för rennäringen!

 

Inför 2005 års Sametingsval sammanfattade partiet Samerna sitt krav mot Sveriges rovdjurspolitik inom renskötselområdet med följande ord ”Hälften så mycket rovdjur –dubbelt så hög ersättning”.  Sametinget har sedan dess enträget framfört kravet på högre ersättning för rovdjursrivna renar, mera pengar till inventering, högre ersättning för massdöd, förebyggande åtgärder och en effektiv decimering av rovdjursstammarna i förhållande till rennäringens långsiktiga överlevnad.

 

Partiet anser att en trovärdig rovdjursförvaltning och ett högt ansvarstagande för rennäringens bevarande ska bygga på justa förhållanden i nära samverkan med de drabbade. Rennäringens utövare måste ges lagliga verktyg att skydda, freda och bevara sin egendom. I det fall det inte går ska kompensation för förlorad egendom vara marknadsmässig. Förvaltningen bör av den anledningen ske med sunt förnuft, vara öppen och transparant samt sanktionerad av Sveriges riksdag för att människor ska känna trygghet. Annars tvingas folk ta lagen i egna händer vilket måste betecknas som ett allvarligt misslyckande. Lag är lag men verklighet är verklighet. En lag måste dock ta hänsyn till verkliga förhållanden i den grad, så att människors försörjningsgrunder inte slås ut. Det är här beslutsfattarna har ett avgörande ansvar över att styra utvecklingen. Mycket av detta har regeringen tagit fasta på och påbörjat en översyn av förvaltningen. Rovdjurspolitiken är ju också en överlevnadsfråga för glesbygden i allmänhet liksom för rennäringen i synnerhet.

 

2010 uppdrog regeringen till Sametinget och Naturvårdsverket att i samråd utforma ett åtgärdsprogram i förvaltningen (förvaltningsverktyg) för förekomst av de stora rovdjuren med fokus på en toleransnivå för rennäringen.

I den rapport som slutligen lämnades in första halvan av 2012 var det bara Sametinget som stod som undertecknare. Naturvårdsverket drogs sig ur samrådsförfarandet i sista stund. I stället lämnade verket in ett pm där man motsatte sig delar av de förslag som framgick i rapporten. Bland annat anförde naturvårdsverket att det saknades konsekvensanalyser för de stora rovdjuren.

 

Eftersom samrådsförfarandet inte uppfyllts bedömde regeringen rapporten som ofullständig och bestämde sig för att ge ett nytt uppdrag i augusti 2012. Det nya uppdraget skulle slutföras till och med 1 februari 2013.

Nu har rapporten skickats in. Men det är inte hela sanningen. Nu återstår två viktiga områden i uppdraget. Dessa frågor kommer det att arbetas med fram till första mars för att slutgiltigt komplettera rapporten..

De två återstående frågorna att se över är:

·         Konsekvenser för rennäringen av olika toleransnivåer.

·         Konsekvenser på förekomsten av de stora rovdjuren i renskötselområdet av olika toleransnivåer.

När allt material som rör rovdjurspolitiken såsom rovdjursutredningen, förvaltningsplaner för de stora rovdjuren, toleransnivåer för rennäringen mm. mm slutligen sammanställts av regeringen får vi svaret om vilken hänsyn som egentligen tas till rennäringens utsatthet och glesbygdens situation. Enligt uppgift har regeringen för avsikt att lägga en proposition i rovdjursfrågan till Sveriges riksdag under hösten 2013.

 

Anders Kråik

Partiordförande

Ljusare tider

Ljusare tider!

Nytt år. Och i samepolitiska sammanhang ett spännande år då den samiska väljarkåren ska rösta fram nästa mandatperiods företrädare i Sametinget.

Nu börjar det också så smått att märkas att det är valår och självklart ska även vi ta debatten på gator och torg. I fjäll och skog! Men även i de sociala medierna.

 

Samelandspartiets partiledare Ingrid Inga har gått ut på partiets hemsida www.samelandspartiet.se och ondgjort sig över den positiva demokratiska utvecklingen i Sametinget. Partiet verkar intagit ett ovanligt pessimistiskt tonläge inför valrörelsen. Trots att de varit med i arbetet om att utöka det demokratiska inflytandet i Sametinget, så får man nu uppfattningen att de vill reservera sig mot utvecklingen. Samelandspartiets adelsmärke är förvisso att inte ta några större initiativ om inte regeringen beslutat något särskilt. I det perspektivet är det förståeligt att de tycker att det är tryggt att som vanligt gå i sin egen lunk. Men världen förändras, vare sig man vill det eller inte.

 

Att hänga med i samhällsutvecklingen och parera allehanda framstötar från storsamhället kan vara jobbigt. Speciellt med de små resurser Sametingets partier förfogar över. Det är i det läget desto viktigare att ändå kämpa på. Pengar är viktigt men det är inte allt. I politik måste det finnas en själ, en vilja och ett engagemang.

I Sametingets politiska arbete finns det brister, i likhet med det övriga samhället. Det finns problem. Det finns stora utmaningar att anta. Och det finns frågor som är olösta. Förmodligen kommer det alltid att finnas negativa saker att anmärka mot. Men för att komma till rätta med detta krävs engagemang. Det krävs arbete. Det krävs tanke. Det krävs samarbete. Och det krävs vilja och positiv attityd. Lösningen är inte att gå in i depression. Världen består också av ljusa färger. Att se möjligheter bortom hindren.

 

 

Man kan ju som Ingrid Inga raljera och lite smått ironisera över de tre vise männen i styrelsen. Men jag tror nog att denna jämförelse sker från Ingas sida med glimten i ögat och en och annan räv bakom örat. Det är smart att ge ett bibliskt epitet på männen i styrelsen. I synnerhet med en stundande jämställdhetsdebatt. Men huvudsyftet är förstås att Samelandspartiet vill distansera sig själv från styrelsens arbete till förmån för en påstådd oppositionsroll.

Det har de gemensamt med Jakt och fiskesamernas partiledare Håkan Jonsson som tidigare, också deklarerat, att även de sitter i opposition. Trots att de har två ledamöter i styrelsen! Hur hänger det ihop? Nu sitter alltså majoriteten av styrelsens ledamöter i opposition. Vart i världen sitter en styrelsemajoritet i opposition? Nej just det. Det skulle vara lika trovärdigt som om vi fått läsa att styrelsens ordförande Per-Mikael Utsi driver igenom styrelsebesluten mot samtliga styrelseledamöters reserverade vilja.

Det om något är en ”nullitet”.

 

Rättstillämpningen är ytterligare en fråga som Samelandspartiets partiledare också börjat oroa sig över. Men vi har en rennäringslag och den ska vara lika för alla. Det är inte rättssäkerhet att ha en rättstolkning som ser olika ut beroende på vart du bor eller vem du är. Att devalvera renskötselrättens rättsliga ställning är milt utryckt en väldig dålig idè. En lag utgår från fasta grundvärden och inte utifrån ett växlande subjektivt lokalt tyckande på samebynivå. Vi ska ha en trygg rättighetssituation. Det är skillnaden. Och det är en väsentlig skillnad som partiet Samerna kommer att slå vakt om!

Det är förvånande att det finns partier som inte ser perspektivet i denna viktiga fråga.

 

Anders Kråik

Partiordförande

Nytt uppdrag från regeringen

Nytt uppdrag från regeringen!

 

Sametinget och Naturvårdsverket har av regeringen fått ett nytt uppdrag för att slutföra uppdraget avseende att utforma ett förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen.

 

Uppdraget ska ske i samråd mellan myndigheterna och ska redovisas i en gemensam rapport senast den 1 februari 2013 till regeringen. En delredovisning av uppdragets upplägg och genomförande ska lämnas senast den 30 september 2012.

 

Bakgrunden om ett nytt uppdrag för att slutföra det tidigare uppdraget om toleransnivå för rennäringen som myndigheterna fick den 16 september 2010 utgörs främst av tre skäl.

1. Rapporten som lämnades in av sametinget i april bedöms som ofullständig eftersom den inte undertecknats av Naturvårdsverket och därmed inte har uppfyllt samrådsförfarandet.

2. Av yttrandet som utgjordes av en rapport från Sametinget och ett yttrande från Naturvårdsverket, gick det inte att utläsa vad man var eniga om respektive oeniga om.

3. Rapporten saknade i tillräcklig hög grad konsekvensbeskrivningar och det saknades konsekvensanalys av andra förslag.

 

Regeringen lägger även särskild vikt vid att utformningen av ett förvaltningsverktyg behöver utvecklas ytterligare i det nya uppdraget och att det är angeläget att rovdjurens påverkan på rennäringen synliggörs.

 

Admin

SSR resolution om Sametingets myndighetsuppgifter

SSR resolution om Sametingets myndighetsuppgifter!

 

Nu går SSR på offensiven mot Sametinget och kräver att samtliga uppgifter som berör rennäringen ska läggas på en ny myndighet.

SSR:s resolution går under namnet ”Förändring av Sametingets funktion och organisation”. Resolutionen som skall tas upp på landsmötet den 17-19 juni i Jokkmokk är nu ute i offentlighetens ljus. På landmötets föredragningslista kommer punkten att behandlas under rubriken ”Ny hantering av rennäringens myndighetsuppgifter”

SSR kräver att alla myndighetsfrågor som rör rennäringen ska separeras från Sametinget och läggas på en ny rennäringsmyndighet.

Vidare kräver förbundet att frågan inte ska föregås av en parlamentarisk utredning om hela Sametingets roll och ansvarsområden. SSR föreslår istället att frågan ska internutredas av landsbygdsdepartementet med SSR som sakkunnig rådgivare.

SSR kräver också att ett rennäringsråd inrättas knutet till förslaget om en ny rennäringsmyndighet.

Enligt förslaget ska rennäringsrådet formellt utses av regeringen. Uppgiften att utarbeta underlag och ”paketerad kunskap” ska tillfalla SSR som en del i ett allmänt uppdrag. Medlemmarna i rådet ska enbart vara personer som kommer från rennäringen eller har förvärvat kunskaper om rennäring.

Vidare anser SSR att det är många frågor av lokal karaktär där den ”samiska självbestämmanderätten” bäst ska förvaltas av samebyarna.

 

Det riktas kraftig kritik mot Sametinget på en rad punkter men inte ett ord mot länsstyrelsen som ändå ansvarar över de tunga rennäringsfrågorna. SSR framhåller att kritiken riktas mot myndighetens arbete och inte mot enskilda. I resolutionen går det att läsa följande,

”Det är viktigt att påpeka att då man kritiserar en myndighet så innebär inte detta med automatik att man kritiserar de tjänstemän och beslutsfattare som upprätthåller systemet. Det är i första hand resultatet av myndighetens arbete som är föremål för kritik.”

 

På nästa sida står det dock följande:

 

Den kompetens som krävs för att fatta myndighetsbeslut om rennäringen finns idag inte inom Sametinget.

 

Av påståendet att döma framgår det att SSR inte är helt klar över skillnaden mellan att ge kritik mot myndighetens arbete kontra mot myndighetens tjänstemän och beslutsfattare.

Att SSR inkompetensförklarar Sametingets anställda i rennäringsfrågor höjer i skenet av förbundets krav inte trovärdigheten för deras förslag.

 

Enligt resolutionen får vi dock veta att det är inom SSR kompetensen finns om nu någon känner tveksamhet. När man väl läst igenom hela resolutionen behöver man inte tveka det minsta om SSR:s förträfflighet och alla andras uselhet.

Om nu sanningen hade varit så enkel som SSR anger hade många problem varit lösta.

Men nu är verkligheten inte riktigt så enkel som förbundet vill göra sken av. Myndighetsutövning är en komplex fråga som styrs av lagar, förordningar och andra författningar. Att schablonisera det komplexa ansvaret i Sametingets myndighetsutövning utifrån SSR:s horisont är ett farligt perspektiv att utgå från.

 

När det gäller SSR:s egna insatser i exempelvis hur man hanterat renskötselkonventionen så borde man nog vara lite försiktig i sin kritik mot andra. SSR var i den processen en drivande part i förhandlingen, men förnekade senare förbundets inblandning med hänvisning till att förhandlingen sköttes av en enskild person på eget initiativ.

Frågan om gränsöverskridande renbete är en komplicerad fråga. Men det går inte för den skull att bortse från grunderna till rättigheterna. Nuvarande konventionsförslag innebär en kraftig kränkning av svenska samers grundläggande rättigheter som står i uppenbar konflikt mot både grundlag och internationellt antagna konventioner. Många samebyar har i förhandlingen helt sonika körts över. Nu försöker man återigen att tillämpa samma förfaringssätt fast mot Sametinget utan att föregå frågan med en dialog om problemen. Är det den typ av kompetens SSR menar ska vara vägledande i rennäringsfrågorna så blir det mycket bekymmersamt.

 

Sammantaget är resolutionen byggd på en hel del utsagor som inte är riktigt samstämmiga med sanningen. Ett exempel bland andra är när det påstås att FN gett Sametinget kritik. Det har aldrig förekommit, däremot har FN kritiserat Svenska staten. För frågans skull hade det varit bra om resolutionen föregåtts av en mera objektiv granskning innan den skickades ut.

 

Beträffande förslaget om ny myndighet för rennäringsfrågorna är det högst befogat att ställa sig frågan om förslaget alls är genomtänkt. Förlaget riskerar exempelvis att föra tillbaka rennäringsfrågorna till 1971 års nivå och samtidigt underminera Sametingets demokratiska inflytande. Det lär knappast ske konfliktfritt. SSR har inte fört någon dialog med Sametinget vilket man kan anmärka mot. Hänvisningar till det Norska systemet där rennäringsfrågorna inte ligger under Sametinget kan i sammanhanget inte anses vara relevant efterson rättsläget är helt annorlunda för svenska samer. Det kan inte vara helt okänt att det också fanns en massiv kritik från samiskt håll mot tidigare myndigheters sätt att sköta rennäringsadministrationen. Vad får SSR att tro att lagstiftningen ska förändras till att passa SSR:s vilja och inte folkviljan.

 

Resolutionen ger uttryck för att det råder ett stort missnöje från rennäringens sida mot Sametingets arbete. Det är rimligt att utkräva ett ansvar och det kravet ska naturligtvis åläggas Sametinget att beakta men det bör ske under ansvarsfulla former.

 

 

Anders Kråik

Partiordförande