Kategoriarkiv: Nyheter

Partiet SAMERNA:s samtliga kandidater inför Sametingsvalet 21 maj 2017.

Våra kandidater kommer från olika områden, i och utanför Sápmi.
Vi har olika erfarenheter, yrken och livsöden men vi delar en gemensam värdegrund – Vi vill jobba för ett tryggande av alla samers grundläggande rättsliga, ekonomiska, kulturella och sociala situation.
Därför blir rättighetsfrågorna för oss en grundsten i vårt politiska arbete!

  1. Elisabeth Kråik Vemdalen
  2. Simon Wetterlund Partiledare
  3. Anders Kråik Kiruna
  4. Marianna Marainen Karesuando
  5. Eva Forsgren Uppsala
  6. Toamma Dorra Tännäs
  7. Mathias Kristofersson Borgafjäll
  8. Anita Olofsson Östersund
  9. Anna – Karin Åsèn Afridi Burträsk
  10. Anta Hilje Krokom
  11. Mikael Jakobsson Lycksele
  12. Alexandra Olofsson Jokkmokk
  13. Ingegerd Stenvall Östersund
  14. Börje Allas Kiruna
  15. Michael Grahn Umeå
  16. Liz – Marie Rogenfjell Brändåsen
  17. Kerstin Åsèn Burträsk
  18. Per-Erik Stenberg Kiruna
  19. Robert Lindwall Malå
  20. Lena Fjällgren Funäsdalen
  21. Margareta Marakatt Älta
  22. Ailo Dorra Idre
  23. Stig Martin Persson Ammarnäs
  24. Anita Drugge Hofors
  25. Nadja Gyllander Storuman
  26. David Kant Hede
  27. Simon Kråik Vemdalen
  28. Tina Andersson Tänndalen
  29. Laila Sunna Bandhagen
  30. Mattias Kant Hede
  31. Torbjörn Rensberg Funäsdalen
  32. Denisé Edlund Hillhage Funäsdalen
  33. Isolde Kråik Vidsel
  34. Ulrika Stenvall Östersund
  35. Krister Gustavsson Handöl
  36. Johannes Labba Övre Soppero
  37. Ulf Bergdahl Stockholm
  38. Roland Snell Erkheikki
  39. Jan Märak Arjeplog
  40. Jim Persson Åmsele

Partiledaren har ordet

Samisk angelägenhet Samisk förvaltning
Hej mitt namn är Simon Wetterlund, jag är den nya partiledaren för Samerna. Politik handlar inte bara om slagord, här är en text som beskriver resonemanget bakom några av de aktuella frågor som finns i samisk politik. Dessutom har jag fått önskemål om att bli tydligare i debatten vem jag är och vilka visioner som vi i Partiet Samerna har.

Min största vision är att fler samer ska komma ut i politiken och på så sätt påverka vår egen vardag. Valspråket som jag lever efter är att om det är en samisk angelägenhet ska det vara samisk förvaltning.

Som partiledare tycker jag att det viktigaste med ledarskap är att lyfta människorna runt omkring mig. Jag skrev mitt examensarbete på min kandidatexamen om det pedagogiska landskapet runt samepolitisk lärande. I den kom jag fram till att lärandet inom den samiska politiken sker på individuell nivå. Politiska partierna i sametinget har inga stödfunktioner för att bedriva politik, utan politiken skapas på en individuell nivå. Att individer dikterar politiken vill jag komma ifrån. Vi behöver ha tillit till varandra trots våra olika åsikter för att utveckla det samiska politiska systemet.

Den samiska demokratin är ur ett demokratiskt perspektiv ännu i sin linda. När systemet skapar något behöver vi ha tålamod. Ett exempel är när svenska myndigheter i form av ekonomistyrningsverket/ESV anmärker på att Sametinget betalar ut mellanskillnad i arvodet till Samefonden och sameskolstyrelsens ledamöter. Skälet för att detta skett är för att arvodena ska likställas med Sametingets egna beslutade arvoden.  Styrelsen handlar i panik och beslutar att omgående upphöra med utbetalning av mellan skillnaden trots en långvarig praxis från Sametinget att göra så.  Det visar enligt min mening varken på tålamod eller respekt för de beslut Sametinget tidigare tagit. Och i slutändan underkänner man sin egen demokratiska rätt att fatta beslut om sina egna arvoden. Det hade varit lätt att förklara för ESV att både samefonden och sameskolstyrelsens ledamöter är en del av Sametingets egen förvaltning genom att Sametinget utser eller föreslår för regeringen vilka personer som är utsedda av Sametinget att vara ledamöter. Med detta följer ansvaret att Sametinget avkräver verksamhetsrapporter från både Samefonden och Sameskolstyrelsen.  Det blir självklart både ett demokrati- och ett tillitsproblem när sametingets styrelse ändrar på plenums beslut på grund av att en svensk myndighet kommer med en anmärkning och utan att föra en dialog med de berörda.

Utan dialog, kommunikation eller vetskap bankade styrelsen igenom beslutet mot sina egna nämnder vilket visar på en uppseendeväckande nonchalans som inte hör till god ton.

Eftersom inget av de tillsatta nämndsordförande finns representerade i styrelsen hade en dialog varit önskvärd. Sametingets styrelse visar på en storsvensk härskarmentalitet där de själva anser att styrelsen står i högre rang och att de enbart är skyldiga att kommunicera besluten utan dialog eller samråd till sina underlydande. Ett rimligt minimikrav borde åtminstone vara att styrelsen för en dialog med berörda innan man fattar ett beslut.

Angående den nordisk samekonvention sade förhandlarna att de inte kunde komma längre i konventionsarbetet. Arbetet med konventionen är inte heller klart inom partiet Samerna, men vi är på god väg med vår djupare analys. Det som kan sägas nu är att konventionen långt ifrån är fulländad. Det goda är att konventionen behandlar samerna som ett enhetligt folk, de begränsade rättigheterna för språket, gemensamma läromedel mm gäller alla samer. En sådan konvention finns inte idag. Men det finns allvarliga brister också. Så pass allvarliga att en dialog snarast bör komma till stånd mellan de Nordiska Sametingen i hur man enhetligt ställer sig. Vi tror det är en klok väg att gå eftersom konventionen berör de tre nordiska ländernas samer.  Faktum är att ni väljare har makten, om ni tycker att konventionen är dåligt förhandlad, så ser vi till att byta ut förhandlaren till nästa gång.

Till dess önskar jag er all lycka och välmående.

Simon Wetterlund
Partiledare Samerna

Det koloniala arvets ansikte

Det koloniala arvets ansikte!

Så här i valtider är det dags att damma av lite historiska förhållningssätt från statens sida gentemot samerna. De gamla synsätten på samernas liv och leverne präglar genom lagar i högsta grad fortfarande samernas villkor. Allt som rör samer blir därför lite special, udda eller till och med icke existerande frågor. Exempelvis är samernas rättigheter lite på sidan om det övriga rättssamhällets värderingar. Inte klara och tydliga som andras rättigheter utan mera svävande, lite vaga, som man kan göra lite hur som helst med. Visserligen finns rättigheterna där men de uppstår hela tiden svåra tolkningar, ofta utanför de gängse ramarna av ett rättstänkande.

Lagarna har utgjort grunden för den koloniala frammarschen. Samtidigt som lagarna har gett ett visst erkännande till att bedriva renskötsel, så har lagarna också haft ett mera dunkelt syfte. Det syftet har bestått i att beröva samerna på land och vattenresurserna för att komma åt råvarorna av skog, vatten och malm, m.m. Ett annat syfte har varit att minimera det samiska folkets inflytande. Som en direkt konsekvens av detta har majoriteten av samerna avklätts sina rättigheter. Därmed har många utestängts från sitt kulturella arv. Andra lagar har medfört förbud mot samiska sedvänjor och synsätt. Exempelvis har staten via lag förbjudit den traditionella sedvänjan för samerna att avliva sina renar med nackstick.

Undantaget som bekräftar regeln!

Det finns undantag på hur rättsvårdande samhällsorgan kan se på en kulturs sedvänjor även om de strider mot gällande lag.

I ett uppmärksammat domstolsavgörande i Östersunds tingsrätt i fjol, gällande en avlivning av en ren med ett nackstick, frikände domstolen den åtalade renskötaren. I korta drag kom domstolen fram till att inget onödigt lidande hade påvisats för renen, även om metoden strider mot djurskyddslagen. Domstolen ansåg vidare att ”Det måste krävas goda skäl för att kriminalisera en ursprungsbefolknings traditionella metoder för att utöva en traditionell näring”.

Debatten om olaglig jakt…

Samerna har i alla tider skyddat sina renar och tamdjur mot rovdjur genom jakt utan att tvivla på att detta skulle vara olagligt. Den företeelsen delar för övrigt samerna med alla världens kulturer som håller på med djurhållning.

Denna för rennäringen förvaltande sedvänja är numera förbjuden. Och det har bara varit för samer, i likhet med glesbygdsbor att acceptera lagen med tvingande verkan. I gengäld skulle staten för samiskt vidkommande ansvara för förvaltningen och skydda renskötseln. Nu står många renskötare ute i samebyarna på ruinens brant – överkörda av en explosion av rovdjur. Många har tvingats sluta. I en rättstat ska lagar respekteras och det kan tyckas vara bra att rennäringens främste organisation tar avstånd från olaglig jakt på rovvilt med slagordet, Noll Tolerans!

Ja visst, men det finns också en verklighet som inte alls är lika självklar utanför de ombonade rummen för de som ser sina livsverk förvandlas till noll och ingenting. Ställ frågan i stället om varför hårt arbetande och hederliga människor tvingas vidta så drastiska åtgärder att de riskerar dryga straffpåföljder för att begå brott.

Var och en får bedöma om det är moraliskt rätt att säga ”noll tolerans för att freda sin egendom” till de människor som just förlorat sitt livsverk i rovdjurens gap. Den hållningen bör i så fall åtföljas av en anständig förklaring om varför samhället inte har varit lika skoningslös med att fördöma övergreppen de utsatts för. Hur som helst, har något gått rejält fel i den statliga rovdjursförvaltningen som har sin grogrund i extremfalangers effektiva lobbying mot våra riksdagspolitiker.

… kan också ses mot bakgrund av andra olagligheter!

Man kan ju undra om det inte är lika olagligt att skapa lagar som har sitt syfte i att beröva det samiska folket sina hävdvunna rättigheter, att beröva samerna på sitt kulturella arv genom olika påbud. Att efter exkluderande lagar utestänga majoriteten av samerna från sina hävdvunna rättigheter till land och vatten. Att odla upp rovdjursstammar som driver människor från hus och hem, att förbjuda samerna att använda sina kulturellt betingade sedvänjor i sin djurhållning, fisketraditioner, jaktutövning mm. Om detta nämns inget! Och det är oroande. Mot detta statliga handlande och vandlande hade det varit högst befogat att kräva Noll Tolerans!

Kanske kan ni tycka, att det jag sagt nu är ett försök att rättfärdiga den ena oegentligheten med den andre, men det är absolut inte mitt syfte. Däremot vill jag belysa de problem som har sin bakgrund i ett historiskt skeende. Vilket i ett nutidsperspektiv satt en djup prägel på de missförhållanden som råder i dag. Nu krävs lösningar och åtgärder på alla plan!

Med dessa ord öppnar jag upp valrörelsen inför Sametingsvalet den 19 maj – 2013.

Anders Kråik

Partiledare

Toleransnivåer

Toleransnivåer av rovdjur för rennäringen!

 

Inför 2005 års Sametingsval sammanfattade partiet Samerna sitt krav mot Sveriges rovdjurspolitik inom renskötselområdet med följande ord ”Hälften så mycket rovdjur –dubbelt så hög ersättning”.  Sametinget har sedan dess enträget framfört kravet på högre ersättning för rovdjursrivna renar, mera pengar till inventering, högre ersättning för massdöd, förebyggande åtgärder och en effektiv decimering av rovdjursstammarna i förhållande till rennäringens långsiktiga överlevnad.

 

Partiet anser att en trovärdig rovdjursförvaltning och ett högt ansvarstagande för rennäringens bevarande ska bygga på justa förhållanden i nära samverkan med de drabbade. Rennäringens utövare måste ges lagliga verktyg att skydda, freda och bevara sin egendom. I det fall det inte går ska kompensation för förlorad egendom vara marknadsmässig. Förvaltningen bör av den anledningen ske med sunt förnuft, vara öppen och transparant samt sanktionerad av Sveriges riksdag för att människor ska känna trygghet. Annars tvingas folk ta lagen i egna händer vilket måste betecknas som ett allvarligt misslyckande. Lag är lag men verklighet är verklighet. En lag måste dock ta hänsyn till verkliga förhållanden i den grad, så att människors försörjningsgrunder inte slås ut. Det är här beslutsfattarna har ett avgörande ansvar över att styra utvecklingen. Mycket av detta har regeringen tagit fasta på och påbörjat en översyn av förvaltningen. Rovdjurspolitiken är ju också en överlevnadsfråga för glesbygden i allmänhet liksom för rennäringen i synnerhet.

 

2010 uppdrog regeringen till Sametinget och Naturvårdsverket att i samråd utforma ett åtgärdsprogram i förvaltningen (förvaltningsverktyg) för förekomst av de stora rovdjuren med fokus på en toleransnivå för rennäringen.

I den rapport som slutligen lämnades in första halvan av 2012 var det bara Sametinget som stod som undertecknare. Naturvårdsverket drogs sig ur samrådsförfarandet i sista stund. I stället lämnade verket in ett pm där man motsatte sig delar av de förslag som framgick i rapporten. Bland annat anförde naturvårdsverket att det saknades konsekvensanalyser för de stora rovdjuren.

 

Eftersom samrådsförfarandet inte uppfyllts bedömde regeringen rapporten som ofullständig och bestämde sig för att ge ett nytt uppdrag i augusti 2012. Det nya uppdraget skulle slutföras till och med 1 februari 2013.

Nu har rapporten skickats in. Men det är inte hela sanningen. Nu återstår två viktiga områden i uppdraget. Dessa frågor kommer det att arbetas med fram till första mars för att slutgiltigt komplettera rapporten..

De två återstående frågorna att se över är:

·         Konsekvenser för rennäringen av olika toleransnivåer.

·         Konsekvenser på förekomsten av de stora rovdjuren i renskötselområdet av olika toleransnivåer.

När allt material som rör rovdjurspolitiken såsom rovdjursutredningen, förvaltningsplaner för de stora rovdjuren, toleransnivåer för rennäringen mm. mm slutligen sammanställts av regeringen får vi svaret om vilken hänsyn som egentligen tas till rennäringens utsatthet och glesbygdens situation. Enligt uppgift har regeringen för avsikt att lägga en proposition i rovdjursfrågan till Sveriges riksdag under hösten 2013.

 

Anders Kråik

Partiordförande

Ljusare tider

Ljusare tider!

Nytt år. Och i samepolitiska sammanhang ett spännande år då den samiska väljarkåren ska rösta fram nästa mandatperiods företrädare i Sametinget.

Nu börjar det också så smått att märkas att det är valår och självklart ska även vi ta debatten på gator och torg. I fjäll och skog! Men även i de sociala medierna.

 

Samelandspartiets partiledare Ingrid Inga har gått ut på partiets hemsida www.samelandspartiet.se och ondgjort sig över den positiva demokratiska utvecklingen i Sametinget. Partiet verkar intagit ett ovanligt pessimistiskt tonläge inför valrörelsen. Trots att de varit med i arbetet om att utöka det demokratiska inflytandet i Sametinget, så får man nu uppfattningen att de vill reservera sig mot utvecklingen. Samelandspartiets adelsmärke är förvisso att inte ta några större initiativ om inte regeringen beslutat något särskilt. I det perspektivet är det förståeligt att de tycker att det är tryggt att som vanligt gå i sin egen lunk. Men världen förändras, vare sig man vill det eller inte.

 

Att hänga med i samhällsutvecklingen och parera allehanda framstötar från storsamhället kan vara jobbigt. Speciellt med de små resurser Sametingets partier förfogar över. Det är i det läget desto viktigare att ändå kämpa på. Pengar är viktigt men det är inte allt. I politik måste det finnas en själ, en vilja och ett engagemang.

I Sametingets politiska arbete finns det brister, i likhet med det övriga samhället. Det finns problem. Det finns stora utmaningar att anta. Och det finns frågor som är olösta. Förmodligen kommer det alltid att finnas negativa saker att anmärka mot. Men för att komma till rätta med detta krävs engagemang. Det krävs arbete. Det krävs tanke. Det krävs samarbete. Och det krävs vilja och positiv attityd. Lösningen är inte att gå in i depression. Världen består också av ljusa färger. Att se möjligheter bortom hindren.

 

 

Man kan ju som Ingrid Inga raljera och lite smått ironisera över de tre vise männen i styrelsen. Men jag tror nog att denna jämförelse sker från Ingas sida med glimten i ögat och en och annan räv bakom örat. Det är smart att ge ett bibliskt epitet på männen i styrelsen. I synnerhet med en stundande jämställdhetsdebatt. Men huvudsyftet är förstås att Samelandspartiet vill distansera sig själv från styrelsens arbete till förmån för en påstådd oppositionsroll.

Det har de gemensamt med Jakt och fiskesamernas partiledare Håkan Jonsson som tidigare, också deklarerat, att även de sitter i opposition. Trots att de har två ledamöter i styrelsen! Hur hänger det ihop? Nu sitter alltså majoriteten av styrelsens ledamöter i opposition. Vart i världen sitter en styrelsemajoritet i opposition? Nej just det. Det skulle vara lika trovärdigt som om vi fått läsa att styrelsens ordförande Per-Mikael Utsi driver igenom styrelsebesluten mot samtliga styrelseledamöters reserverade vilja.

Det om något är en ”nullitet”.

 

Rättstillämpningen är ytterligare en fråga som Samelandspartiets partiledare också börjat oroa sig över. Men vi har en rennäringslag och den ska vara lika för alla. Det är inte rättssäkerhet att ha en rättstolkning som ser olika ut beroende på vart du bor eller vem du är. Att devalvera renskötselrättens rättsliga ställning är milt utryckt en väldig dålig idè. En lag utgår från fasta grundvärden och inte utifrån ett växlande subjektivt lokalt tyckande på samebynivå. Vi ska ha en trygg rättighetssituation. Det är skillnaden. Och det är en väsentlig skillnad som partiet Samerna kommer att slå vakt om!

Det är förvånande att det finns partier som inte ser perspektivet i denna viktiga fråga.

 

Anders Kråik

Partiordförande

Nytt uppdrag från regeringen

Nytt uppdrag från regeringen!

 

Sametinget och Naturvårdsverket har av regeringen fått ett nytt uppdrag för att slutföra uppdraget avseende att utforma ett förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen.

 

Uppdraget ska ske i samråd mellan myndigheterna och ska redovisas i en gemensam rapport senast den 1 februari 2013 till regeringen. En delredovisning av uppdragets upplägg och genomförande ska lämnas senast den 30 september 2012.

 

Bakgrunden om ett nytt uppdrag för att slutföra det tidigare uppdraget om toleransnivå för rennäringen som myndigheterna fick den 16 september 2010 utgörs främst av tre skäl.

1. Rapporten som lämnades in av sametinget i april bedöms som ofullständig eftersom den inte undertecknats av Naturvårdsverket och därmed inte har uppfyllt samrådsförfarandet.

2. Av yttrandet som utgjordes av en rapport från Sametinget och ett yttrande från Naturvårdsverket, gick det inte att utläsa vad man var eniga om respektive oeniga om.

3. Rapporten saknade i tillräcklig hög grad konsekvensbeskrivningar och det saknades konsekvensanalys av andra förslag.

 

Regeringen lägger även särskild vikt vid att utformningen av ett förvaltningsverktyg behöver utvecklas ytterligare i det nya uppdraget och att det är angeläget att rovdjurens påverkan på rennäringen synliggörs.

 

Admin

SSR resolution om Sametingets myndighetsuppgifter

SSR resolution om Sametingets myndighetsuppgifter!

 

Nu går SSR på offensiven mot Sametinget och kräver att samtliga uppgifter som berör rennäringen ska läggas på en ny myndighet.

SSR:s resolution går under namnet ”Förändring av Sametingets funktion och organisation”. Resolutionen som skall tas upp på landsmötet den 17-19 juni i Jokkmokk är nu ute i offentlighetens ljus. På landmötets föredragningslista kommer punkten att behandlas under rubriken ”Ny hantering av rennäringens myndighetsuppgifter”

SSR kräver att alla myndighetsfrågor som rör rennäringen ska separeras från Sametinget och läggas på en ny rennäringsmyndighet.

Vidare kräver förbundet att frågan inte ska föregås av en parlamentarisk utredning om hela Sametingets roll och ansvarsområden. SSR föreslår istället att frågan ska internutredas av landsbygdsdepartementet med SSR som sakkunnig rådgivare.

SSR kräver också att ett rennäringsråd inrättas knutet till förslaget om en ny rennäringsmyndighet.

Enligt förslaget ska rennäringsrådet formellt utses av regeringen. Uppgiften att utarbeta underlag och ”paketerad kunskap” ska tillfalla SSR som en del i ett allmänt uppdrag. Medlemmarna i rådet ska enbart vara personer som kommer från rennäringen eller har förvärvat kunskaper om rennäring.

Vidare anser SSR att det är många frågor av lokal karaktär där den ”samiska självbestämmanderätten” bäst ska förvaltas av samebyarna.

 

Det riktas kraftig kritik mot Sametinget på en rad punkter men inte ett ord mot länsstyrelsen som ändå ansvarar över de tunga rennäringsfrågorna. SSR framhåller att kritiken riktas mot myndighetens arbete och inte mot enskilda. I resolutionen går det att läsa följande,

”Det är viktigt att påpeka att då man kritiserar en myndighet så innebär inte detta med automatik att man kritiserar de tjänstemän och beslutsfattare som upprätthåller systemet. Det är i första hand resultatet av myndighetens arbete som är föremål för kritik.”

 

På nästa sida står det dock följande:

 

Den kompetens som krävs för att fatta myndighetsbeslut om rennäringen finns idag inte inom Sametinget.

 

Av påståendet att döma framgår det att SSR inte är helt klar över skillnaden mellan att ge kritik mot myndighetens arbete kontra mot myndighetens tjänstemän och beslutsfattare.

Att SSR inkompetensförklarar Sametingets anställda i rennäringsfrågor höjer i skenet av förbundets krav inte trovärdigheten för deras förslag.

 

Enligt resolutionen får vi dock veta att det är inom SSR kompetensen finns om nu någon känner tveksamhet. När man väl läst igenom hela resolutionen behöver man inte tveka det minsta om SSR:s förträfflighet och alla andras uselhet.

Om nu sanningen hade varit så enkel som SSR anger hade många problem varit lösta.

Men nu är verkligheten inte riktigt så enkel som förbundet vill göra sken av. Myndighetsutövning är en komplex fråga som styrs av lagar, förordningar och andra författningar. Att schablonisera det komplexa ansvaret i Sametingets myndighetsutövning utifrån SSR:s horisont är ett farligt perspektiv att utgå från.

 

När det gäller SSR:s egna insatser i exempelvis hur man hanterat renskötselkonventionen så borde man nog vara lite försiktig i sin kritik mot andra. SSR var i den processen en drivande part i förhandlingen, men förnekade senare förbundets inblandning med hänvisning till att förhandlingen sköttes av en enskild person på eget initiativ.

Frågan om gränsöverskridande renbete är en komplicerad fråga. Men det går inte för den skull att bortse från grunderna till rättigheterna. Nuvarande konventionsförslag innebär en kraftig kränkning av svenska samers grundläggande rättigheter som står i uppenbar konflikt mot både grundlag och internationellt antagna konventioner. Många samebyar har i förhandlingen helt sonika körts över. Nu försöker man återigen att tillämpa samma förfaringssätt fast mot Sametinget utan att föregå frågan med en dialog om problemen. Är det den typ av kompetens SSR menar ska vara vägledande i rennäringsfrågorna så blir det mycket bekymmersamt.

 

Sammantaget är resolutionen byggd på en hel del utsagor som inte är riktigt samstämmiga med sanningen. Ett exempel bland andra är när det påstås att FN gett Sametinget kritik. Det har aldrig förekommit, däremot har FN kritiserat Svenska staten. För frågans skull hade det varit bra om resolutionen föregåtts av en mera objektiv granskning innan den skickades ut.

 

Beträffande förslaget om ny myndighet för rennäringsfrågorna är det högst befogat att ställa sig frågan om förslaget alls är genomtänkt. Förlaget riskerar exempelvis att föra tillbaka rennäringsfrågorna till 1971 års nivå och samtidigt underminera Sametingets demokratiska inflytande. Det lär knappast ske konfliktfritt. SSR har inte fört någon dialog med Sametinget vilket man kan anmärka mot. Hänvisningar till det Norska systemet där rennäringsfrågorna inte ligger under Sametinget kan i sammanhanget inte anses vara relevant efterson rättsläget är helt annorlunda för svenska samer. Det kan inte vara helt okänt att det också fanns en massiv kritik från samiskt håll mot tidigare myndigheters sätt att sköta rennäringsadministrationen. Vad får SSR att tro att lagstiftningen ska förändras till att passa SSR:s vilja och inte folkviljan.

 

Resolutionen ger uttryck för att det råder ett stort missnöje från rennäringens sida mot Sametingets arbete. Det är rimligt att utkräva ett ansvar och det kravet ska naturligtvis åläggas Sametinget att beakta men det bör ske under ansvarsfulla former.

 

 

Anders Kråik

Partiordförande