Kategoriarkiv: Okategoriserade

UTTALANDE AV SAMARBETSPARTIERNA VUOVDEGA, SAMERNA & MIN GEAIDNU – ÁRVVIESJÁVRRIE LÖRDAGEN DEN 10 OKTOBER 2026.

Sanningskommissionen för det samiska folket är en statlig, oberoende kommission som erhöll uppdraget att undersöka förhållandet mellan det svenska konungadömet och det samiska folket, dels genom historien och dels även i modern tid. Arbetet syftade till att skapa en balanserad bild för hur statens politik har påverkat samerna och vilka konsekvenser detta har fått över tid.

Sanningskommissionen för det samiska folket överlämnade sin slutrapport den 30 september i Staare. Rapporten bygger på drygt 300 vittnesmål och berättelser och innehåller 71 uppmaningar och 49 förslag för att bidra till upprättelse, försoning och ett livskraftigt samiskt samhälle. Källa: Institutet för mänskliga rättigheter

Sanningskommissionen genomfördes i efterdyningarna av att den svenska riksdagen vid två tillfällen tagit avstånd från ett av världssamfundets internationella mänskliga rättighetsinstrument ILO-169 (KU16 2014/2015 + KU6 2017/2018). Sanningskommissionen har också genomförts efter det illavarslande och av Sveriges regering frivilliga kapsejsandet av Renmarkskommittén (N 2021:02). Den 7 november 2024 meddelade landsbygdsminister Peter Kullgren att regeringen avsåg att avveckla Renmarkskommittén.

Samtidigt växer sig den rasism som ligger till grund för det institutionella och strukturella diskrimineringen allt starkare i det svenska folkhemmet.

I sin rapport 2024:5 så anger Brottsförebyggande rådet (BRÅ) bland annat följande:

Hatbrott mot samer förekommer i många olika miljöer och sammanhang, som exempelvis i skolan, i hemmiljö, på arbetsplatser och inte minst på nätet. Kränkande uttryck och fördomar om vad som är påstådda samiska karaktärsdrag är återkommande, och riktas mot enskilda samer men även mot samer generellt.

För att kunna försonas så är det inte tillräckligt att be om ursäkt eller genomföra ytterligare en kommitté, som aktivt går emot den primära folkrätten och renbetesrätten på all mark i de traditionella områdena. Rasismen skadar det samiska folket, barn som vuxna drabbas. Detta får inte fortgå utan reaktioner och åtgärder av den europeiska parlamentarismen.

Den svenska riksdagen och av dess ledamöter valda regering, måste omedelbart och utan bortförklaringar etablera ett åtgärdsprogram för en ansvarstagande demokratisk nationalstat där genomförandet av insatser utifrån Sanningskommissionens förslag och uppmaningar verkställs.

Detta uttalande har antagits gemensamt och enhälligt.

Anders Kråik SAMERNA
Stefan Mikaelsson VUOVDEGA
Cristina Åhren MIN GEAIDNU

Kära väljare, kom ihåg att göra din röst hörd den 5 oktober!

Din röst är viktig och är din investering för ett arbete mot:

  • Rasism och förtryck.
  • Orättvisor
  • Den strukturella diskrimineringen som ges till uttryck genom Sveriges lagstiftning.

Konflikter ska lösas istället för att utgöra ett politiskt redskap för att fördjupa klyftorna inom vårt folk!

  • Vi jobbar för inkluderande lösningar för att alla samer ska inneha en godtagbar rättsställning till att bevara och utöva sina kulturella sedvänjor i sina hemområden. Det ställer krav på en lösningsorienterad politik.

Renskötselns utmaningar är också en del av våra gemensamma utmaningar!

  • Exploateringar och en utökad råvaruutvinning förstör våra marker och därmed de kulturella förutsättningarna att upprätthålla vårt gemensamma nyttjande av marken.
  • Vi vill se en ordning där vi går varandra till mötes och där samer har en särställning som same att kunna utöva småviltjakt och fiske inom sina kulturella hemområden. Det är en viktig men även en symbolisk fråga om tillhörighet och gemenskap att vara en del i ett sammanhang för att tillsammans värna markerna och vårt kulturella arv.

Vi får heller inte glömma att en ny rennäringslag ska utredas och att en ny renskötselkonvention om det gränsöverskridande renbetet ska arbetas fram.

  • När det gäller ny rennäringslag är det framförallt tre viktiga frågor som bör belysas.
    1. Ett tydligare egendomsskydd som inte kränker den enskildes rätt.
    2 Att det inte införs regler som gör det möjligt att utesluta medlemmar.
    3. Översyn av ett annat medlemskap som inte bygger på ett renskötande medlemskap.
    I övrigt är ett skydd av marken avgörande!
  • En ny renskötselkonvention ska utgå från egendomsrättsliga regler. Varje sameby ska av samma anledning vara en avgörande del att förhandla, godkänna eller avstå.

Andra centrala frågor!

  • Sanningskommsissionen.
  • Utökade stöd till kulturell verksamhet och samiska näringar.
  • Utökade språksatsningar
  • Rovdjurspolitiken
  • De vardagliga frågorna av märkliga regler som sätter hinder för en rationell renskötsel.

…..och till sist rättskampen om en urfolkslag i egenskap av att vi är Sveriges urfolk!

Partiet samerna, Din röst i Sametinget!

Den svensk-norska Renskötselkonventionen!

Nu har den svensk-norska renskötselkonventionen kommit upp på agendan.

Den skiss från respektive lands departement som i dagarna presenterats går tyvärr i gamla hjulspår. Den påstår att den inhämtat synpunkter från den samiska arbetsgruppens förslag som antogs av Sametinget och SSR.
Det må så vara när det gäller dialog, samarbete och avtal mellan parterna, men idéskissen utgår fortfarande från behov och inte från arbetsgruppens centrala grundbult – Sedvana utifrån sedvanerättsligt bruk till renbete.

”Huvudprinciper. (Enligt skissen, svenska)

”Lösningsskissen tar inte ställning till privaträttsliga rättigheter mellan parterna (urminneshävd, alders tids bruk) Det har heller inte tidigare konventioner gjort”.

Men det är just det som är problemet.
När den rättsliga grunden åsidosätts i ett konventionsförfarande uppstår en huggsexa och den som skriker högst utifrån behov kan även få gehör genom beslut av de föreslagna nämnderna i en ny konventionslag eftersom de utgår i sin bedömning utifrån behov.
Det utan att inneha minsta rättslig grund. Den föreslagna principen är också anledningen till att de svenska samerna förlorade bortåt 70% av sina betesmarker i Norge vid genomförandet av 1972 års renbeteskonvention mellan Norge och Sverige.

Det kan jag lova, det finns ingen egendomsinnehavare i Sverige som ingår en förhandling utifrån en sådan princip.
Att inte beakta rätten till egendom för en part innan man påbörjar en förhandling är en rent häpnadsväckande princip att lägga fram.
Det för tankarna till 1800- talet när staten kunde dupera samer som de ville eftersom alla inte kunde läsa och heller inte överblicka konsekvenserna av lagda förslag om de nu ens fick yttra sig

Men och det är ett stort men, möjligtvis går Sametinget med på en sådan ordning. Med vägledning av vad som hänt tidigare i konventionsfrågan var det ytterst nära att Sametinget antog 2009 års konvention trots förslag på olagliga annekteringar av betesmark från de sv samebyarna.
Man kände sig pressad och stor oenighet rådde inom partierna.
Men vi lyckades då mobilisera en majoritet och fällde förslaget i sista sekunden.
Konventionsfrågan är mycket större än bara en fråga om gränsöverskridande renskötsel. Den synliggör en hållning från staterna som strukturellt används för att förtrycka oss från en normal rättsnorm av våra hävdvunna rättigheter.
Vi från partiet Samerna har en rak hållning i de samiska rättsfrågorna och vi accepterar inte statens politiska dribbel, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra

En samepolitik som är allt annat än sammanhållen!

Nu senast gick Sametinget som leds av Jakt och fiskesamerna med på att lägga ner renmarksutredningen. ( Den hade förmodligen blivit nedlagd hur som helst av regeringen men det ser illa ut när Sametinget ger sitt samtycke till staten när det gäller rättsfrågor för samer.
Det har nu kablats ut över världen att Sametinget, det samiska folkets företrädare samtyckt att lägga ner utredningen. Den kritik om samiska land och vattenrättigheter som i årtionden riktats från FN samt människorättsorganisationer mot Sverige faller platt.
Staten går fri.
Samtidigt driver Samepolitiska partier tesen att alla ska kunna bli medlemmar i samebyarna och utöva oinskränkta rättigheter. Till vad då kan man undra? En rättslös institution som de själv medverkar till att göra ännu mer rättslös.
Det finns tyvärr ingen enhetlig och ärlig inriktning av hur ett samiskt samhälle ska byggas och utvecklas för att fler samer ska kunna ingå i en gemenskap knutet till sitt kulturella arv och sin identitet.
För oss är det viktigt att jobba för också ge röst åt de rättighetsmässigt svagare grupperna av vårt folk

Det här valet handlar nu om så många stora viktiga framtidsfrågor och för att nå resultat krävs det betydligt mera än att gå ut med populistiska slagord, tyckanden och hit och dit politik.
Det kommer att krävas rejäla omtag.
Du kan stötta ett meningsfullt och seriöst arbete för det samiska folkets rättigheter, renskötselns fortlevnad, vår kultur, språk och en stärkt identitet av att vara same genom att rösta på partiet Samerna vid omvalet den 5:e oktober.
Är vi många kan vi göra vår röst hörd mot staten!

Allt Gott/

Anders Kråik, partiordförande och tidigare ledamot i den samiska arbetsgruppen för den svensk-norska renskötselkonventionen!

Allmänpolitisk debatt på Sametingets plenum i Sundsvall av partiet Samerna!

Från Partiet Samernas sida så vill vi jobba för att nuvarande minoritetsspråklag omdanas till en lag som ger uttryck för den särställning Samerna har i egenskap av Sveriges urfolk.

I den här frågan har Staten enligt grundlagen ett tydligt ansvar för att främja det samiska folkets möjligheter att utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Det innebär att Staten måste säkerställa att det finns tillräckliga resurser utifrån samernas särskilda behov till språk, kultur och utbildning. Det gör det inte i dag.

De konstitutionella förutsättningarna för att inrätta en särskild lag finns redan genom att Sverige har erkänt att samerna är Sveriges urfolk och därigenom antagit FN:s urfolksdeklaration men har även tydliggjort Samerna i Sveriges konstitution som ett eget folk. Och inte att förglömma i detta sammanhang, att vi också har ett eget folkvalt parlament, Sametinget!

Samerna är till skillnad från övriga minoriteter förutom ett urfolk även en geografisk minoritet och är därför inte enbart en historisk minoritet. Samernas kulturella vagga i egenskap av ett naturfolk är också starkt knutet till land och vatten i sina traditionella områden.

I alla förhandlingar med regeringen ses samerna som en minoritet utan tanke på att Samerna faktiskt är ett urfolk med en särskild kulturell historia.
– Samerna är också den enda minoriteten som har koloniserats. Koloniseringen har inneburit att samerna har fått avstå stora landområden och fråntagits omfattande kulturella rättigheter.

Det här historiska förhållandet återspeglas inte i minoritetsspråklagen över det ansvar staten har för att främja samernas kulturella och språkliga behov eftersom lagen bygger på en generell hållning för minoriteter.

Den standard minoritesspråklagen ger uttryck för är ett minsta möjliga minimum av det ansvar som staten har. Partiet Samerna menar att här måste det tydliggöras en annan standard utifrån samernas status av att vara ett urfolk med särskilda behov för att kunna bibehålla och utveckla sitt språk, traditioner och kultur.

En utredning bör initieras utifrån inriktningen av att staten på allvar tar sitt folkrättsliga ansvar i syfte att omdana minoritetspråklagen till en urfolkslag. I tider där innebörden av ordet ”främja” har devalverats till en klyscha behöver en ny lag tydliggöra samernas status i relation till att samerna faktiskt är Sveriges urfolk!

Partiet Samerna

Sundsvall 2025-02-18

Recension av sameradions Partiledardebatt inför sametingsvalet 18 maj!

Del 1.

Den första partiledardebatten är nu genomförd inför Sametingsvalet. De frågor som debatterades var:

  • Rösträtt i sametinget
  • Renmarkskommitténs/samebyarnas organisering
  • Sametingets myndighetsansvar och roll
  • Rapporten, våld mot samiska kvinnor

Rösträtt i Sametinget!

I frågan om rösträtt till Sametinget framkom lite överraskande att i princip alla partier med smärre justeringar är emot överklagandemöjligheten av de som redan upptagits på röstlängden.
Styrelsepartierna, Jakt och fiskesamerna, skogssamerna och landspartiet svenska samer var nu helt emot att personer upptagna på röstlängden skulle gå att överklaga. Min Geaidnu var också emot.

När en motion som initierats av partiet Samerna behandlades för lite drygt ett år sedan och som yrkade på att röstlängden inte skulle vara offentlig och därmed inte överklagningsbar var alla partierna för att röstlängden skulle gå att överklaga.
Motionen avslogs med buller och bång.
Som tidigare skrivits här på sidan anser partiet Samerna att valnämnden själv skulle kunna sköta en eventuell korrigering av röstlängden om det framkom uppgifter att en sökande farit med vilseledande uppgifter vid ett ansökningstillfälle.

Guovssonásti sällade sig nu till partiet Samernas uppfattning att valnämnden själv skulle kunna korrigera tidigare begångna felaktigheter utan att man tillät överklagningar. En sund insikt som vi tackar för. Samelandspartiet uppgav att de kunde slopa överklagandemöjligheten i de fall en ny revidering av röstlängden gjordes.
Men det är bara det att samelandspartiet vill att hela röstlängden ska rivas upp vilket måste betecknas som en orealistisk åtgärd. Tänk att en valdebatt kan ändra gjutna ståndpunkter från de flesta partierna till att få en mer nyanserad syn på röstlängd och överklagningar. I övrigt framkom en del bra förslag som i sammanhanget kan vara värt att titta på.

Renmarkskommittén/samebyarnas organisering!

Styrelsen förslag om ny organisation och medlemskap i samebyarna togs upp. Den utredning som Renmarkskommittén gjorde om styrelsens förslag visade på att förslaget om samebyarnas organisation och medlemskap inte var förenlig med grundlagen i fråga om egendomsskydd.
I förlängningen är styrelsens förslag inte heller förenlig med Europakonventionens egendomsskydd eftersom Sverige genom anslutningen till Eu lyder under konventionen.
Därmed faller argumentet från styrelsepartierna att internationell rätt skulle göra en annan bedömning.

Trots svart på vitt från utredningen som leds av justitierådet Runesson och som är knutna till en rad juridiska experter vidhöll styrelsepartierna sitt förslag.
Det är bäst att tillägga att folkrätten inte heller ger stöd för att ta annans egendom i beslag utan samtycke eftersom styrelsepartierna framhävde även detta som ett bärande argument.

Skogsamernas partiledare Stefan Mikaelsson svävade ut i sitt försvar av styrelseförslaget och angav argument som måste betecknas häpnadsväckande. Skogsamernas argument var att de stod bakom förslaget för ”att inte avhända regeringens sitt ansvar och förpliktelser” mot det samiska folket”.

Med det argumentet från partiledaren så skulle det alltså vara principiellt motiverat att i ett samiskt sammanhang fördela enskild egendom till andra utan dialog eller samtycke från de som besitter egendomen. För övrigt prövades ett sådant förfarande när det gällde förslaget till ny renskötselkonvention som också gick ut på att ta ifrån andra (även skogsamer) sin egendom utan samtycke men som inte hade lagstöd. Men då var det annat ljud i skällan från skogsamernas representanter. Med rätta ska tilläggas.

Men det är inte att ställa regeringen till ansvar med ett sådant tillvägagångssätt. Det är att ta sig rätten att frånta och fördela andra människors egendom och det kallas för stöld och har inget med att ställa regeringen ansvarig. Utifrån tidigare hållning från skogsamerna funderar man så klart på om partiets ideologi nu bytts ut till förmån för något annat, mera berikande för partiets företrädare.

Marie Persson Njajta som är LPSS partiledare ansåg att man inte kan ta utredningen på allvar. Här var det urfolksrätten och folkrätten som gällde. Förslaget påstods också vara oförenlig med internationell rätt. Trots att det nu slagits fast att styrelsens förslag bedöms vara olagligt.

Jakt och fiskesamernas partiledare och tillika Sametingets styrelseordförande Håkan Jonsson menar att det finns en skyldighet från staten som skapat rennäringslagen vilket medfört att rättigheterna stulits från de som inte är med i samebyn i dag. I sammanhanget glömde Håkan att säga att genom statens system har många samer egen mark, upplåtelser och arrenden för jakt och fiske. Sammantaget erfar partiet att det handlar om flera tusen upplåtelser och arrenden.

När det gäller historiska förhållanden så är fakta att rennäringslagen enbart tagit bäring på att reglera renskötseln. Däremot kan man anklaga staten för att ha underlåtit sig att upprätta en paralellag för upprätthållande av samiskt språk och kultur. (minoritetsspråklagen undantaget men den är inte tillräckligt ändamålsenlig för samiska förhållanden och behov). Staten har gjort övergrepp och står för en rad orättfärdigheter och det ska belysas i den pågående sanningskommissionen.
Men att möta oförrätter med oförätter löser inga interna konflikter. Men återigen blir styrelsens förslag missriktat då det innebär att styrelsen själv förespråkar att stjäla tillbaka rättigheter från de som nu har rättigheter. Med ett sådant agerande riktar styrelsen udden av svärdet inåt och gör samebyarna med dess medlemmar ansvarig att tillrättalägga förgångna missförhållanden i stället för staten.
Det är föga framsynt att arbeta för en splittringspolitik för där finns ingen vinnare.

Allra minst för rättighetsmässigt svagare grupper. Alla behövs i en kontext av samisk kultur och näringsliv. Mångfald är berikande och för den samiska kulturen framåt men att ställa grupper mot varandra är inget annat än att sko sig på röster i egen sak. Men dialog, samråd, samtycke och konsultation för att lösa komplexa frågor behövs tydligen inte i styrelsens värld.

Utifrån styrelsens ståndpunkter för sitt eget förslag tycks det saknas insikt att förslaget är orealistiskt. Men om man ska vara lite mild i sin kritik kan man som ursäkt alltid framhålla att politik inte alltid är i samklang med verkligheten.

Så en liten tillbakablick.
– På Sametingets plenum det första året av mandatperioden kom Håkan Jonsson fram till mig och berättade att Jakt och fiskesamerna till nästa val skulle få egen majoritet. Jag svarade lite förvånat – Hur då? Ja, det ska du få se.

Så här i efterhand kan man konstatera att kaptenen fått rejäl slagsida på skeppet och att inriktningen nu handlar mera om att klamra sig fast vid skeppets skattkista.

Anders Kråik/partiordförande

Nationaldagen 6 februari!

Långt innan de nordiska nationalstaterna var bildade och långt innan den första nybyggaren fällde det första trädet i Norrlands skogar fanns där redan ett folk, samerna.

Samernas naturliga bosättningsområde kallas för Sàpmi och är beläget i norra Skandinavien som är de nordliga delarna av Sverige, Norge, Finland samt innefattar Kolahalvön på rysk sida. I detta geografiska område har samerna oberoende av gränser mellan staterna en gemensam nationaldag, flagga och nationalsång.

Historik

Den samiska kulturkampen organiserades med ett första landsmöte i Trodheim den 6 februari 1917. Mötet samlade många samer från Nord till Syd. Den stora frågan var hur den samiska kulturen skulle överleva och samerna bestå som ett folk. En kampfolder utgavs ”På Lif och död”. En av de mer framträdande personerna i organiserandet av mötet var Elsa Laula Renberg.

Sveriges riksdag uttalade 1977 att samerna var Sveriges urfolk.

På samekonferensen 1986 antogs den samiska flaggan.

1992 fattade Samerådet beslutet att den samiska nationaldagen skulle firas 6 februari. Det efter att det första landsmötet hölls den 6 februari. Den samiska nationalsången antogs samtidigt. Den röda och blå cirkeln i mitten på flaggan symboliserar solen och månen. I samisk mytologi betecknar sig samerna som solens döttrar och söner. Samerna vars ursprung är ett naturfolk står nära jordens fyra element, vilket kan tolkas in i de fyra färgerna i flaggan som består av färgerna röd, blå, grön och gul.

1993 inrättades Sametinget. Med den historia som lett fram till dagens situation är nationaldagen, flaggan och nationalsången en viktig kulturell markör för sammanhållning och gemenskap för alla samer i de fyra länderna.

Grattis Sápmi.



Nyårskrönika!

Så var det dags att blicka tillbaka på
året som gått. Händelser i både
stort och smått har avlöst varandra.
I år är krönikan lite mera spetsig men
sanningsenlig.
Så varsågod och håll tillgodo!

Vad gör Sametingets politiska ledning?

Många undrar vad som händer i Sametinget. Det är svårt att veta eftersom det inte finns någon gemensam viljeinriktning mellan de styrande partierna över vilka frågor man vill driva. Läser man de rapporter som styrelsen ger så är man rätt mycket upptagen med att resa utomlands på olika uppdrag.

Förutom det har JoF, Lpss och Skogsamerna satsat allt på ett kort när det gäller Sametingets regeringsuppdrag att komma med förslag om utformningen av ny rennäringslag samt förslag om samebyarnas interna organisation. Styrelsens plan om den nu gått igenom, hade vänt upp och ner på alla egendomsrättsliga principer men även bifallit ett maktfullkomligt sätt att köra över en part som man uppfattar som motpart. Förutom att beakta de egendomsrättsliga aspekterna så bröt styrelsen både mot direktiven i utredningen och mot att involvera samebyarna i arbetsprocessen. Som väntat blev det snabbt en rejäl bakläxa när regeringens jurister synade korten. På plenum i Åre som föregick förslaget försökte vårt parti att mana till eftertanke och övertala styrelsen att bygga på gemenskap i stället för splittring men för döva öron.

Mediabruset har högt tonläge!

På den nationella mediamarknaden har samiska frågor varit i fokus som aldrig förr. Den gemensamma nämnaren är negativt propagerande mot samer i allmänhet och renskötare och samebyar i synnerhet. Vida rallarsvingar delas ut av skribenter som Wennblad, Wong, Kjöller, Arpi, Lekander med flera. Med yviga utfall ondgör dom sig över samebyar, sanningskommissionen, renskötsel, jakt och fiske och till och med barnprogram som julkalendern. Det är så det ryker ur näsborrar och öron när de med aggresiv frenesi gör allt för att skapa sin berättelse.

I de svenska mediahusen finns det numera en tydlig agenda för att driva ren svartmålning av renskötseln, samebyarnas verksamhet, samer och samisk kultur i allmänhet som en samhällsfientlig samhällsföreteelse. De kallar det för granskning vilket i och för sig hade varit välkommet om det hade byggt på saklighet. Tyvärr så bygger utsagorna på nedsättande fördomar, okunskap och köksbordsretorik om vilken makt samerna har på halva Sveriges yta. Sanningen är dock det motsatta. Det samiska folket och samebyarna saknar all form av offentlig makt, har ingen representation i riksdagen, ingen lagstiftningsmakt eller makt i beslutande myndigheter. De enda beslut samer kan ta är i vissa interna frågor, exempelvis i samebyar eller i Sametinget. I övrigt tas alla beslut som rör allmänna intressen av staten genom länsstyrelserna, kommuner, regioner samt övriga myndigheter.

På de sociala medieplattformarna påstås till och med att samer inte är ett urfolk. En berättigad fråga i sammanhanget är om propagandan har sin grund i en exploateringshysteri i den gröna omställningens namn samt en grönfärgad avundsjuka i frågan om förvaltning av jakt och fiske inom samebyarna? Svaret kan förmodligen stavas med två bokstäver.

Regeringens handlingsplan mot rasism

Med den återkommande kritik Sverige får av FN vill man måna lite om ett gott rykte för mänskliga rättigheter. Regeringen har utarbetat en handlingsplan mot rasism som även ska omfatta samer. I Samiska sammanhang är det som att sätta bocken som trädgårdsmästare. Staten vill inte inse att de själva är en stor bidragande orsak till att underblåsa rasismen mot samer. I stället för att stå upp för de rättigheter samerna skäligen har väljer staten att ifrågasätta, förminska och frångå rättsstatens principer. Nu senast nedläggningen av ytterligare en utredning om ny rennäringslag. Belysande är motståndet att ratificera Ilo-konventionen 169 trots att Sverige varit ledande i arbetet och påtvingat andra stater att anta konventionen.. Handlingsplanen bör i sammanhanget ses i ljuset av att blidka omvärlden och hålla upp en fin fasad men bakom ryggen på världssamfundet fortsätter Sverige att kränka samiska rättigheter. 

Sametingets plenum och SSR:s landsmöte hölls samtidigt i Stockholm.

Sametinget och SSR höll sina respektive möten i Stockholm under juni månad. Sametingets politiska ledning slog på stora trumman men glömde att bjuda in riksdagsledamöterna så det blev en rätt så tam tillställning i riksdagens andra kammare. Det blev ett dyrt plenum utan egentligt innehåll för några politiska brännande frågor hade inte styrelsen sett till att det fanns på dagordningen. Att skapa politisk förståelse för de samiska frågorna hos riksdagspartierna tycks numera inte vara så högt prioriterat hos Sametingets ledarskap.

På SSR:s landsmöte däremot var planering och innehåll i framkant. Ett tydligt budskap kablades ut av att ytterligare fem samebyar stämmer staten om förvaltningen av jakt och fiske. Den mest slumrande riksdagspolitiker blev nu högst medvetna om att samebyarna saknade förtroendet för en politisk lösning. Till skillnad mot Sametingets oförmåga att engagera det politiska och mediala etablissemanget blev SSR:s besök i huvudstaden ett bestående minne för många beslutsfattare. Sammanfattningsvis kan sägas att det är en viss nivåskillnad på planering och handlingsförmåga mellan SSR och Sametingets politiska ledning.

Renmarkskommitén – ny renskötsellag.

Efter en omfattande remissrunda av delbetänkandet så kom beslutet att lägga ner den pågående renmarkskommittén som till sin uppgift hade att föreslå en ny renskötsellag. I huvudsak bestod remissinstanserna av motstående intressen till samebyarna. Lägger man ut en remiss för fritt tyckande till instanser som är emot samiska rättigheter så kan knappast resultatet bli annat. Det är som att slänga ut ett köttstycke till en flock hungriga vargar. Utgången är given. Den historiska belysningen av samebyarnas jakt och fiskerätt visade med stor sannolikhet det som Högsta domstolen kom fram till i Girjasmålet.

Det är partierna S, KD, M och SD som trots en vägledande dom i Högsta domstolen ändå vill förneka att samebyarna ska ha samma rätt att upplåta jakt och fiske som andra rättighetsinnehavare. Finns det en annan inställning så är det upp till bevis för så här långt har inget framkommit som motsäger det. Det oroväckande är att trots att vi skriver år 2024 tycks den politiska inställningen fortfarande vila på den Lundborgska doktrinen om rasbiologi.

Samisk Nationalscen

Det har under många år jobbats med att inrätta en samisk nationalscen som ett nav för samisk kultur, Den här mandatperioden blev det tvärstopp. På frågan om varför styrelsen inte avser att jobba med frågan blev svaret från styrelsens kulturansvarige att det inte var intressant och att Sametinget inte är någon teater minsann. En någon märklig hållning eftersom Sametinget har frågan om nationalscen som prioritet i det kulturpolitiska handlingsprogrammet och där även nuvarande styrelsepartier ställt sig bakom. Det har av den anledningen under flera år jobbats hårt mot regeringen för att förverkliga en nationalscen. Den signal som styrelsen väljer att förmedla till regeringen bäddar knappast för ett större förtroende för Sametinget.

Regeringens budget drabbar språkutvecklingen

Inför 2025 års budget har regeringen tagit fram stora osthyveln och dragit ner rejält på resurser till språket. Förklaringen från kulturminister Parisa Lijestrand var att alla var tvungna att skära ner – det råder lågkonjuktur. Katastrof uttryckte sig Sametingets styrelseordförande och talade vitt och brett om hur mycket styrelsen gjort för språket i dialog mot departementet. Men så kom det fram i svar från departementet att Sametinget inte gjort något för att nedskärningarna inte skulle ske. När det gäller kulturministerns förklaring så vet vi vilken inställning Tidöpartiernas fjärde hjul har till andra språk som inte är svenska, vilket troligen är det främsta skälet.

Generellt får man nog dessvärre summera denna mandatperiod med ordet katastrof inom många viktiga samepolitiska områden. I den delen är styrelseordförande Jonsson tämligen insiktsfull dock utan att se sin egen roll i sambandet mellan orsak och verkan.

Sanningskommissionen

Sanningskommissionen haltar betänkligt med massavhopp av ordföranden och ledamöter. Två bilder har målats upp. Kulturministern säger att det är oenighet i kommissionen men vissa ledamöter motsäger att det är det inte. Oklart om vad som sker. Sametingets ledning som är huvudman är tyst och inaktiv. Några rader har man dock lyckats prestera på Sametingets hemsida och berättat hur viktig sanningskommissionen är. Hög risk är att sanningskommissionen röner samma öde som renmarkskommittèn. Det vore i så fall väldigt olyckligt.

Guld till Sápmi

Och så har vi äntligen fått det bekräftat men som vi vetat länge. Sápmi har världens starkaste kvinna. Grattis säger vi till Jonna Blind som vann VM guld i armbrytning som i år hölls i Grekland

Röstlängden

Inför det kommande valet har en ny offentlig röstlängd upprättats. Skälet till att den är offentlig är att de personer som har upptagits på röstlängden ska kunna gå att överklaga. Alla partier står bakom att röstlängden ska gå att överklaga förutom partiet Samerna som anser att Sametingets valnämnd själv kan ta upp enskilda fall och göra om beslutet om det framkommer att någon sökande lämnat uppenbart oriktiga uppgifter vid en ansökan. Paradoxalt nog är det de partier som nu ondgör sig mest om att överklagningar sker som är de partier som enhälligt stod bakom att röstlängden ska vara offentlig och därmed överklagningsbar.

Kulturarbetarna

Sápmis kulturarbetare fortsätter att vinna framgångar. Här blir dock utrymmet för litet för att ta upp alla händelser så det får bli ett stort grattis till alla fina framgångar.

Årets mest positiva händelse – Julkalender

Till sist och som avslutning på ett händelserikt år får det bli några ord om årets julkalender som bygger på samisk mytologi och traditioner.

Julkalendern med samiskt tema har både väckt ris som ros. Men i den här krönikan får den självklart bara rosor och beröm eftersom den var så väldigt bra att den förtjänar det. Alla medverkande har gjort ett oförglömligt avtryck tillsammans med de unga tjejerna Åhren och Nutti. Genom list och envishet hittar de igen Tjelmetje och återställer ordningen. Tittarsuccé blev det så klart och från oss får det bli tio nyårsstjärnor av tio möjliga!

Sammanfattningsvis

Med de slutorden vill jag och från partiets sida önska alla ett riktigt Gott nytt År med önskan om god hälsa till er och era nära och kära! Var rädda om varandra.

Anders Kråik, partiordf

Sametingets plenum i Umeå 20-22 Februari blev en uppvisning av bristfällig demokrati och avsaknad av dialog av den politiska ledningen!

Styrelsen missköter regeringsuppdraget!

Huvudfrågan om Samebyarnas interna organisation, beslutsfattande och regler för medlemskap avgjordes utifrån ett motförslag lagd av den politiska ledningen, JoF, Skogssamerna och Landspartiet svenska samer. Ytterligare en anmärkningsvärd hantering av beslutsärenden av hur styrelsen agerar. Ett oförutsägbart maktspel som blir närmast löjligt.

Bakgrunden till styrelsens förslag var regeringens uppdrag som gavs till Sametinget efter Högsta domstolens dom där Girjas sameby vann mot staten i frågan om rätten att upplåta jakt och fiske.

I beslutet från regeringen stipuleras att uppdraget ska ske i nära dialog med samebyarna och att förslag från Sametinget ska stödjas av en majoritet av samebyarna och att viljeinriktningen från samebyarna tydligt ska framgå i förslagen.

Allt detta har åsidosatts i styrelsens arbetssätt och resultatet blev precis tvärtom. Ingen hörsamhet för regeringens beslut , ingen dialog, ingen förankring och inga samebyar blev involverade i styrelsens arbetsprocess. Något stöd eller viljeinriktning från samebyarna i enlighet med uppdraget kunde därför styrelsens inte presentera i sitt förslag till beslut. Däremot var styrelsens åsikter synnerligen väl redogjorda för i förslagsdelarna. Men det var ju inte den styrande majoritetens syn som var central i regeringens uppdrag utan samebyarnas. Det fanns en tid före Girjasdomen och nu har vi en tid efter att förhålla oss till, i vart fall om man ska utgå från ett seriöst politiskt arbete.

Att nu bortse från samebyarnas medverkan i ett regeringsuppdrag är inte bara aningslöst utan även direkt dumdristigt. Om nu styrelsens ambitioner inte sträcker sig längre än till att bortse från intern demokrati, lagar och paragrafer så borde styrelsen åtminstone reflektera över hur statsförvaltningen fungerar. I över hundratrettio år har statsförvaltningen befäst samebyarnas och dess medlemmars juridiska status. I det sammanhanget har även domstolarna varit en viktig del för att klarlägga tvister, både internt som externt vilket även gett ytterligare juridisk vägledning. Det underliggande motivet för staten av att inordna renskötseln i lag var att bevara en kulturellt viktig grundstomme för den samiska befolkningen genom utövandet av renskötsel som i senare lagar blev skattlagd. Genom domstolarna har det klarlagts att renskötselrätten upprätthålls genom ett kontinuerligt bruk vilket får förstås mot bakgrund av att rätten är en bruksrätt, en egendom ( jmfr HD:s dom skattefjällsmålet NJA 1981) som upprätthålls genom obrutet nyttjande för att inte gå förlorad. Även om rättens grund är urminnes hävd och tillkommer den samiska befolkningen gäller detta statement. Därför är det viktigt att samebyarna är involverade i en process som berör de upparbetade och bevarade rättigheterna. Men konsultation är tyvärr ett okänt begrepp för Sametingets styrelse trots lagen om konsultationsplikt. Den rundas nu genom att styrelsen gör en politiseringsprocess av frågan.

Sametingets politiska beslut riskerar nu att bli en pyrrhusseger för den politiska ledningen och kan knappast tjäna något annat syfte än att lura väljare att rösta på orealistiska visioner.

Sametingets bärande del i förslaget!

I förslaget från den sittande styrelsen så står man bakom att alla samebyar ska inneha egen rådighet över förvaltningen av jakten och fisket. Det är bra och det borde betyda att förslaget utgår från en lokal förvaltning i överensstämmelse med högsta domstolens slutsatser i Girjasmålet .Men det måste då kopplas till att samebyarna med dess nuvarande medlemmar är en aktör som innehar rådigheten att själva anta nya medlemmar som inte bedöms konkurrera med renskötselns begränsningar om tillåtet högsta renantal eller på annat sätt konkurrerar på ett näringsmässigt sätt i markanvändningen.

I avsaknad av ett framåtsyftande arbete så skulle förslag till en ny lag möjligen kunna framhålla vikten av att samebyarna ges kompetens att också anta  nya medlemmar utifrån ett tillägg i lagen om annat medlemskap. Men där samebyarna fortsatt har kontroll. En väsentlig skillnad än dagens medlemskap som enbart vilar på att bedriva renskötsel. Det bör då beaktas särskilt att  renskötselns intresse måste ges företräde i organisering och beslutsprocesserna inom samebyn om det praktiskt skulle fungera.

Här menar dock Sametingets majoritet att det är ytterst Sametinget som ska vara myndighet över rådigheten genom föreskrifter, både av medlemskap och av jakt och fiskeförvaltningen vilket torde komma i konflikt med de privaträttsliga frågorna samt lägger hinder för hur en lokal förvaltning ska utformas på ett hållbart sätt.. Även förslag om samebyns inre organisering ställer frågor om hur förvaltningen ska hanteras med motstående interna intressen över tid med tanke på att en ny lag utgår från ett långsiktigt perspektiv.

Nuvarande samebyar är ingen nystartad föreningsverksamhet utan leder sin historia till tider långt före den första renbeteslagen. Något som den polititiska ledningen helt verkar förbise i sitt förslag. Inga överordnade hänsynsregler finns. Eftersom nuvarande styrelse medvetet åsidosatt dialogen med näringens organisationer så har man valt att försöka köra över samebyarna. Det är beklagligt nu när man hade chansen att försöka hitta godtagbara lösningar genom dialog som främjar en utveckling. Istället går man nu på för fullt med en splittringspolitik och den här gången går det inte att skylla på staten.

Statskontorets myndighetsanalys!

Statskontorets rapport pekar på stora missförhållanden i hur myndigheten leds av denna styrelse. I rapporten går att läsa följande: ” Verksamheten brister i hur väl myndigheten lever upp till de rättsliga förutsättningarna som gäller för en förvaltningsmyndighet under regeringen. I vissa delar ser vi tecken på att man inte fullt ut accepterar de lagar och förordningar som gäller för verksamheten. Det är också så att den praktiska efterlevnaden av interna styrdokument varit svag. Ett sådant exempel är att att det återkommande uppstår jävsituationer”.  Som en följd av hur styrelsen missköter sitt uppdrag höjs det nu röster för att rennäringen ska kopplas bort från Sametinget. En fråga som kan bli högst aktuell även i den pågående renmarksutredningen

Anders Kråik, partiordförande

Partiets reservation bilaga (Se i nytt fönster)