Samisk Kulturdag

Söndag den 8:e Augusti anordnar Gellivare Sockens Hembygdsförening i samarbete med Gällivare kommun, Gällivare Skogssameby och Amnesty Sápmi en Samisk Kulturdag i Gällivare

Återinvigning av Samevistet med Nils Nilsson Skums ateljekåta, presentation av böcker, uppträdande av samiska artister.
Träffa Hans Balstedt och se hans Svenska Lapphundar.

Strandcaféet har öppet från 11.00, Samevistet fråm kl 12.00

Mer information på Amnesty Sapmi’s facebook 

Program

 

Pressmeddelande:

TV4:s Kalla Fakta har gjort en granskning av det som kallas renstöld, men som i själva verket är djurplågeri som används som ett verktyg för hat mot samer. Partiet Samerna vill se en högre prioritering när det gäller att lösa dessa brott och en ändring av brottsrubriceringen.

Hundratals anmälningar av dödade renar – ibland skjutna, ibland påkörda med vilja – når ingen lösning. Inga misstänkta gärningspersoner förhörs, inga vittnen kallas, inga uppgifter följs upp. I samband med brotten förekommer ofta uttalade hot mot renägarna – även reella dödshot. Detta gör att gärningarna borde kunna rubriceras som hatbrott och inte, som idag, som skadegörelse eller stöld av egendom. Det sker dock ingen kategorisering och registrering av dess gärningar som hatbrott. Dödandet av renar betraktas inte heller som jaktbrott, något som medför högre straff än stöld.

Partiet Samerna anser att särskilda resurser måste avsättas för att arbeta med de här brotten, för att säkerställa att brottsplatsundersökning görs, att vittnen kallas och att förhör med misstänkta hålls. För att garantera en objektiv utredning bör neutrala utredare, utan kopplingar till den aktuella orten, tillsättas.

Nuvarande utredningsresurser och straffsanktioner är inte effektiva och har ingen avskräckande effekt. Rättssamhället måste med kraft visa att man menar allvar med att få bukt med problemet. En ny lagstiftning med en egen brottsrubricering skulle ge en högre utredningsprioritet.

 

Kontakt: Anders Kråik, Partiledare för Partiet Samerna, anders.kraik@sametinget.se

I Svt:s finrum ”15 minuter i Sápmi” är inte alla Sametingspartier välkommen!

Partiet Samerna är det enda partiet i sametinget som inte fick vara med i SVT:s storsatsning ” inför Sametingsvalet ”15 minuter i Sápmi”. Programmet har särskild fokus på sametingsvalet och har sänts varje lördag med start från den 24 april.

Efter att partiet ställt frågan om varför partiet inte getts lika möjlighet att delta som övriga partier blev partiet kontaktad under fredagen och erbjöds en replik i den sista sändningen som sänds nu på lördag den 15 maj. Sametingsvalet avgörs på söndag den 16 maj.

Partiet Samerna bildades 1993 och är ett styrelseparti i Sametinget. Den här mandatperioden har partiet haft det övergripande ansvaret för kultur och hälsofrågor. Partiet leder även valnämndens arbete inför det stundande sametingsvalet.

I Svt:s uppdrag ligger att förhålla sig objektivt och opartiskt. Inför ett stundande Sametingsval bör Svt vara extra måna om att behandla alla lika. Då detta inte sker uppstår frågan om samisk media blivit politiserad och nu favoriserar olika partier i sitt medieutbud inför valet.

Tv program har ett stort medialt genomslag och mot bakgrund av att medieutrymmet för partierna är begränsat så är det oerhört viktigt att detta kan ske på lika villkor. Speciellt när särskilda mediesatsningar görs inför ett val.

Det här valet känns inte på något sätt rättvist. Att planera program genom att utesluta vissa partier får så klart menlig påverkan på valets utgång. Det är inga överord att säga att det här valet är styrt av media med osjysta metoder. Och som definitivt inte hedrar begreppen opartiskhet och objektivitet.

Styrelsen partiet Samerna

Kommentera/Läs mer på Facebook

Samefondens vara – eller inte vara?

I sitt partiprogram uppger Guovssonásti att de ska arbeta för ett rättssäkert samiskt samhälle. Det är självklart en mycket bra inställning. Om man nu utgår från att formen ska vara rättssäkerhet så ställer det ju även krav på att innehållet i politiken ska gå i linje med vad man vill uppnå.

Utifrån ett mera vidgat perspektiv på vad rättssäkerhet i praktiken innebär för ex renskötseln, uppstår frågan hur detta rimmar med partiets planer på att avveckla samefonden i dess nuvarande konstruktion och överföra samefonden till Sametinget och samebyarna.

Guovssonásti uppger att de vill att fondens ersättningar ska återföras till de skadelidande, alltså samebyarna. Det låter ju storslaget och bra. Men hur detta ska fungera i realiteten och vilka konsekvenser det kan medföra blir då högst relevanta frågeställningar.

Det är samefonden som bidragit till att rättssäkerhet kan råda!

Frågan om samefondens syfte och konstruktion är en stor fråga som förtjänar att hanteras med respekt. I de möten regeringen höll hösten 2020 med anledning av den förestående utredningen av rennäringslagen medföljde förslag till utkast på en ram på vad som skulle utredas. I framställan framgick följande. ”Mot bakgrund av bland annat Girjasdomen samt ytterligare frågor som en utredning kommer att behandla bör samefonden konstruktion samt fördelning av avgifter och ersättningar enligt rennäringslagen i den samma ses över”. Självklart måste även konsekvenser utredas vilket i utredningssammanhang är en självklarhet. Men har Guovssonàsti gjort det? Knappast troligt.

Att renskötseln hela tiden fått försvara sin rätt i domstolar har snarare blivit en normalitet än ett undantag. Och utan fondens ekonomiska muskler hade sannolikt framstegen i de samiska rättsfrågorna varit rätt så begränsad för att inte säga obefintlig.

De senaste stora rättsprocesserna fonden varit ekonomiskt involverad i är Härjedalsmålet, Rätansmålet, Nordmalingmålet och nu senast Girjasmålet. De tre senaste målen har återställt rättigheterna till renskötselns favör men också medfört att ovärderliga rättsliga vägledningar tillkommit. Utan fondens samlade resurser hade det naturligtvis varit ett stort problem om ens möjligt att genomföra dessa processer.

Med facit i hand är det samefonden som genom sina ekonomiska muskler stått för att rättssäkerhet ska kunna råda. Att renskötseln har kunnat få sin sak prövad på ett opartiskt och objektivt sätt i en domstol är grunden för rättssäkerhet. Begränsas den möjligheten eller rent av tas bort genom att man inte har råd så förstår var och en att det är mycket svårt för enskilda samebyar att föra en process i stora viktiga rättspolitiska frågor.

Samefonden bygger på en solidarisk tanke.

Fonden bygger på en solidarisk tanke som har till uppgift att främja både enskilda och kollektiva renskötselangelägenheter men bidrar även till att finansiera samisk kultur.

Här måste man noga tänka både en och två gånger och inte bara skriva några rader i ett partiprogram utifrån vilket perspektiv man ska se en eventuell omorganisering. Det gemensamma intresset och nyttan med fonden bör vägas in före det enskilda intresset. Åtminstone bör man inte hantera frågan så slarvigt så att den enda institution som på riktigt möjliggjort att rättssäkerhet generellt kan råda riskerar att gå förlorad.

I samebyarnas renbetesområden finns fortsatt stora utmaningar att hantera som kan medföra nya rättsliga prövningar. Det senaste exemplet är Naturvårdsverkets beslut att tillåta vargetablering inom samebyarnas renbetesområden vilket påtagligt utgör en stor hotbild mot renskötseln. Vart landar frågan om jakt och fiskeförvaltningen, skövlingar av betesmark, överexploateringar, rovdjursfrågan, klimatanpassningar osv. Det är sannolikt enbart genom en ekonomisk och samordnad kraftsamling som renskötseln kan försvara sina existentiella rättigheter när dessa kränks eller ifrågasätts.

Anders Kråik
Ordf, partiet Samerna

Snabb analys av debatten mellan Guovssonástis partiledare Lars_Miguel Utsi och Jakt och fiskesamernas partiledare Håkan Jonsson.

”Ämnet Alla samers rätt till land och vatten”

Ingen av parterna berörde upphovet till dagens rättsliga situation, nämligen statens assimileringspolitik vilket är ytterst förvånande. Eftersom det är just statens genomslag av assimileringspolitiken som ställt samer som inte bedriver renskötsel utanför en specifik lag så borde det varit en central fråga när man diskuterar samernas rätt till land och vatten. 

Vid inrättandet av den första renbeteslagen fram till dagens rennäringslag så har lagen i allt väsentligt fokuserat på en reglering av renskötseln. Statens syfte med renskötselrättens utövande genom medlemskap i sameby är att det bedrivs renskötsel. Alltså en näringslag, inte en allmänsamisk lag. Inför 1971 års omdaning av rennäringslagen föreslog staten att den nya renskötselorganisationen skulle heta ”Renby”.  Ett mera associationsriktigt benämnande tyckte man, men det motsatte sig SSR som föreslog sameby.

Rätten enligt lagen följer ett utövade av renskötsel men tar hänsyn till att renskötseln bedrivs utifrån en familjebaserad form.  (En kvarleva från det tidigare Siida systemet).  Därför finns det en ekonomisk reglering mellan renskötande medlem och medlem. I debatten blandas fakta bort och man fäktar i blindo med visioner som låter bra och helt plötsligt blir staten genom den aviserade översynen av rennäringslagen en messias. Ett hopp, en part som man nu känner förtroende för. I samepolitik behöver man tydligen inte förhålla sig till realiteter. Nu blir det Glasnost och Perestrojka och gamla oförrätter från statens sida är som bortblåst. Glömt är också att regeringen för nån dag sedan dragit tillbaka förslaget om en konsultationsordning för det samiska folket.

Jonsson pratar om folkrätt men har inte ett större perspektiv än att rennäringslagen ska förväntas omdanas till en allmänsamisk lag vilkas rättigheter Sametinget ska styra över. Det vore ju som att Sametinget skulle få kompetens att styra över bruket av samisk privatägd mark eller andra samiska egendomsrätter. Borta är de civilrättsliga aspekterna. Men grundlag och Eu – förordningar behöver man ju inte bry sig om. Och så måste man ju ta hänsyn till ortsbefolkningen. En översyn av samiska rättigheter gäller ju inte bara det samiska folket utan det ska även kompliceras till ytterligare med att ta in andra grupper. Den bakomliggande retoriken är att rennäringslagen är ond, den har ställt samiska grupper mot varandra. Att en sameby vann mot staten i fråga om ensamrätt till jakt och fiskeförvaltning är katastrof.  Komponenter som rasbiologi och kolonisering är oväsentliga i den retoriken. Likaså statens cyniska splittring av ett folk.

Utsi ser framför sig att renskötselns förutsättningar ska förändras med en översyn av lagen. För säkerhets skull måste jag nämna att förutsättningarna är fortfarande att renskötseln är en arealbaserad näring som utgår från fritt naturbete och som bygger på sin egen rättsliga grund.  Det kan knappast en lag bortse på.

Anders Kråik

Inför Sametingsvalet: Låt inte staten lura samerna igen!

Som urfolk ska samerna självfallet omfattas av en särskild lag byggd på statens konstitutionella förpliktelser mot det samiska folket.  

Det har satts stort fokus på regeringens översyn av rennäringslagen men mindre fokus på att regeringen även ska se över frågan i ett större samepolitiskt perspektiv. Historiskt har de olika renbetes och nu rennäringslagens huvudsakliga syfte varit att organisera och reglera renskötseln i samebyarna. Inget talar för att detta förhållningssätt ändras, tvärtom. Samer som inte ägnade sig åt renskötsel blev ställd utanför lagliga särrättigheter till land och vatten och skulle enligt statens mening assimileras. Högsta domstolens dom i Girjasmålet blev en väckarklocka för regeringen som nu startar upp en process. Förutom rennäringslagen som man nu kallar ”ny renskötsellag” så ska man se över frågan om jakt och fiske och bruk av land och vatten för samer som inte har medlemskap i en sameby.

En samepolitisk tro som vuxit sig starkare är att en ny renskötsellag ska utformas så att den blir en allmän lag för samiska rättigheter. ”Nu är det bara att rulla bollen i mål” som vissa tror. För en väljare blir det tyvärr bara en bortkastad röst på sådana partier som saknar insikt i statens maktspel. Att det samiska folkets rättigheter ska regleras i en näringslag strandar på rent juridiska grunder. Samma maktspel försökte staten med i fråga om att driva igenom förslaget om ny renskötselkonvention mellan Sverige och Norge. Samma resultat, det strandade på rent juridiska grunder. Och samma öde gick regeringens förslag till mötes när de 2009 lanserade departementspromemorian ”Vissa samepolitiska frågor” ( Ds:2009:40 ) där man föreslog att öppna upp samebyarna. Förslaget fick massiv kritik av rättsvårdande instanser bland annat av advokatsamfundet samt ett enigt sameting.

Om vi ser på frågan omvänt så vem skulle komma på tanken att det svenska folkets allmänrättsliga ställning skulle regleras i exempelvis en skogsvårdslag? Ingen, varför ska då samerna tro på ett sådant stickspår. Parallellt driver staten frågan om att jakt och fiskeutövning inom samebyområdena utgör ett viktigt allmänintresse. Det är bara det att Girjasdomen krånglat till statens anspråk och nu måste staten se över hur problemet ska rundas.

 Som bekant så löser man i svensk statsförvaltning uppkomna problem genom utredningar. Under tiden kan staten klura på finurliga lösningar hur problemen ska kunna kringgås. Ställ er själv frågan: Varför vägrar staten att ratificera ILO-konventionen 169 för urfolks rättigheter och varför stoppar staten en konsultationsordning för det samiska folket efter fem års arbete?

Trots att rättsutvecklingen de senaste 30 åren varit betydande, både i det internationella -som på det nationella planet har det inte gynnat samerna annat än att det inrättats en minoritetsspråklag tillsammans med övriga minoriteter. För samernas del fastställer förvisso minoritetsspråklagen vissa rättigheter men det centrala för att behålla samisk kultur saknas, nämligen rätten att bruka land och vatten för samerna som ett folk. Trots att det 2011 infördes en bestämmelse i regeringsformen (1 kap. 2§ sjätte stycket) som slår fast, att det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla sitt kultur- och samfundsliv ska främjas, så händer inget. I Girjasdomen uttalar HD att det kan vara nödvändigt att tillförsäkra urfolk och minoriteter tillgång till mark som de traditionellt brukat om det utgör en förutsättning för deras kultur.

För att uppfylla de konstitutionella förpliktelserna mot det samiska folket bör alltså staten inrätta en särskild övergripande lag, urfolkslag för samernas särskilda behov, skild från övriga minoriteter och rennäringslagen. Det motiveras av att samerna både är erkända som ett urfolk men även är upptagen i regeringsformen som ett eget folk. Utifrån ovanstående är det närmast en självklarhet att samerna genom lag ska ha en rättslig särställning till sina traditionella marker. Alltsedan Sametingets inrättande har partiet hållit samma linje.

Partiet Samerna går som ensamt parti till val med ett sådant förslag. Och vi tänker jobba hårt för det. Vi hoppas därför på att få ditt förtroende så att vi kan sätta tryck på staten.

Anders Kråik
Ordförande Partiet Samerna

MILJÖ- OCH KLIMATANPASSNING

Sapmi och renskötseln påverkas i mycket stor grad av klimatförändringen och behöver en strategi för att möta och begränsa dess verkningar. Detta kan delas i två områden.

  1. Det behöver göras åtgärder för att anpassa till förändringen som skett och kommer att ske med klimatet utanför vår möjlighet till påverkan globalt.

  2. Vi i Sapmi och i renskötseln behöver följa utvecklingen och anpassa oss till att minska förorening i vår egen miljö och på det sättet minska utsläppen globalt.



Område 1.

  • Renen drabbas tydligast av försvårande vinterbete. Det gäller att värna om betesro i största utsträckning. Naturbete kan inget konstfoder ersätta. Även faunan och övrigt djurliv påverkas.

  • Skogsavverkning får inte ske i stora sammanhängande ytor och hänglavskogar måste få utökat skydd mot skövling.

  • Framtida uttag av skog ska ske med betesvänliga metoder i samråd med samebyarna. Markberedning som påverkar bete ska inte tillåtas.

  • Generellt förbud mot snöskoterkörning för allmänheten utanför leder. Dispens för nyttotrafik och för de som har motiverade behov av att färdas utanför en led ska dock kunna ges, ex samiska intressen eller andra som omfattas av särskilda upplåtelser.

  • Staten måste ta ansvar för de negativa ingrepp de gjort i naturen och ersätta de skador och extra åtgärder som samebyarna nödgas vidta.

  • Staten bör medverka och bekosta sändare till minst 20% av renarna i Sverige. På det sättet hinner samebyarna och enskilda göra snabba ingripande vid splittring av renarna på grund av störningar.

  • Med stora renförluster på grund av klimatförändring måste rovdjursangrepp på ren minskas och absolut hållas under nivån för överenskommelse.

Område 2.

  • Utveckling av drönare och IT-teknik gör oss mindre beroende av motordrivna fordon i direkt renskötselarbete. Stöd för inköp och utveckling av tekniken behöver främjas.

  • Medel ur viltvårdsfonden ska utbetalas till samebyarna för att kunna sköta jakt, fiske och viltvård som samebyarna äger och förvaltar enligt prejudikat i HD-dom.

  • Bygga upp från grunden egen förvaltning av naturresurserna i varje sameby. Utbildning och forskning med gammal som ung.

  • Underlätta flyttningar genom förbättringar av flyttleder och övernattningsställen.

  • Underhålla gångstigar med slyröjning och broar för att underlätta vandrande istället för användning av motorfordon.

  • Ökat underhåll av befintliga kommunikationsleder för motordrivna fordon inom renskötseln för att underlätta övergång till alternativa miljövänliga färdsätt.