Toleransnivåer av rovdjur för rennäringen!

 

Inför 2005 års Sametingsval sammanfattade partiet Samerna sitt krav mot Sveriges rovdjurspolitik inom renskötselområdet med följande ord ”Hälften så mycket rovdjur –dubbelt så hög ersättning”.  Sametinget har sedan dess enträget framfört kravet på högre ersättning för rovdjursrivna renar, mera pengar till inventering, högre ersättning för massdöd, förebyggande åtgärder och en effektiv decimering av rovdjursstammarna i förhållande till rennäringens långsiktiga överlevnad.

 

Partiet anser att en trovärdig rovdjursförvaltning och ett högt ansvarstagande för rennäringens bevarande ska bygga på justa förhållanden i nära samverkan med de drabbade. Rennäringens utövare måste ges lagliga verktyg att skydda, freda och bevara sin egendom. I det fall det inte går ska kompensation för förlorad egendom vara marknadsmässig. Förvaltningen bör av den anledningen ske med sunt förnuft, vara öppen och transparant samt sanktionerad av Sveriges riksdag för att människor ska känna trygghet. Annars tvingas folk ta lagen i egna händer vilket måste betecknas som ett allvarligt misslyckande. Lag är lag men verklighet är verklighet. En lag måste dock ta hänsyn till verkliga förhållanden i den grad, så att människors försörjningsgrunder inte slås ut. Det är här beslutsfattarna har ett avgörande ansvar över att styra utvecklingen. Mycket av detta har regeringen tagit fasta på och påbörjat en översyn av förvaltningen. Rovdjurspolitiken är ju också en överlevnadsfråga för glesbygden i allmänhet liksom för rennäringen i synnerhet.

 

2010 uppdrog regeringen till Sametinget och Naturvårdsverket att i samråd utforma ett åtgärdsprogram i förvaltningen (förvaltningsverktyg) för förekomst av de stora rovdjuren med fokus på en toleransnivå för rennäringen.

I den rapport som slutligen lämnades in första halvan av 2012 var det bara Sametinget som stod som undertecknare. Naturvårdsverket drogs sig ur samrådsförfarandet i sista stund. I stället lämnade verket in ett pm där man motsatte sig delar av de förslag som framgick i rapporten. Bland annat anförde naturvårdsverket att det saknades konsekvensanalyser för de stora rovdjuren.

 

Eftersom samrådsförfarandet inte uppfyllts bedömde regeringen rapporten som ofullständig och bestämde sig för att ge ett nytt uppdrag i augusti 2012. Det nya uppdraget skulle slutföras till och med 1 februari 2013.

Nu har rapporten skickats in. Men det är inte hela sanningen. Nu återstår två viktiga områden i uppdraget. Dessa frågor kommer det att arbetas med fram till första mars för att slutgiltigt komplettera rapporten..

De två återstående frågorna att se över är:

·         Konsekvenser för rennäringen av olika toleransnivåer.

·         Konsekvenser på förekomsten av de stora rovdjuren i renskötselområdet av olika toleransnivåer.

När allt material som rör rovdjurspolitiken såsom rovdjursutredningen, förvaltningsplaner för de stora rovdjuren, toleransnivåer för rennäringen mm. mm slutligen sammanställts av regeringen får vi svaret om vilken hänsyn som egentligen tas till rennäringens utsatthet och glesbygdens situation. Enligt uppgift har regeringen för avsikt att lägga en proposition i rovdjursfrågan till Sveriges riksdag under hösten 2013.

 

Anders Kråik

Partiordförande

Ljusare tider!

Nytt år. Och i samepolitiska sammanhang ett spännande år då den samiska väljarkåren ska rösta fram nästa mandatperiods företrädare i Sametinget.

Nu börjar det också så smått att märkas att det är valår och självklart ska även vi ta debatten på gator och torg. I fjäll och skog! Men även i de sociala medierna.

 

Samelandspartiets partiledare Ingrid Inga har gått ut på partiets hemsida www.samelandspartiet.se och ondgjort sig över den positiva demokratiska utvecklingen i Sametinget. Partiet verkar intagit ett ovanligt pessimistiskt tonläge inför valrörelsen. Trots att de varit med i arbetet om att utöka det demokratiska inflytandet i Sametinget, så får man nu uppfattningen att de vill reservera sig mot utvecklingen. Samelandspartiets adelsmärke är förvisso att inte ta några större initiativ om inte regeringen beslutat något särskilt. I det perspektivet är det förståeligt att de tycker att det är tryggt att som vanligt gå i sin egen lunk. Men världen förändras, vare sig man vill det eller inte.

 

Att hänga med i samhällsutvecklingen och parera allehanda framstötar från storsamhället kan vara jobbigt. Speciellt med de små resurser Sametingets partier förfogar över. Det är i det läget desto viktigare att ändå kämpa på. Pengar är viktigt men det är inte allt. I politik måste det finnas en själ, en vilja och ett engagemang.

I Sametingets politiska arbete finns det brister, i likhet med det övriga samhället. Det finns problem. Det finns stora utmaningar att anta. Och det finns frågor som är olösta. Förmodligen kommer det alltid att finnas negativa saker att anmärka mot. Men för att komma till rätta med detta krävs engagemang. Det krävs arbete. Det krävs tanke. Det krävs samarbete. Och det krävs vilja och positiv attityd. Lösningen är inte att gå in i depression. Världen består också av ljusa färger. Att se möjligheter bortom hindren.

 

 

Man kan ju som Ingrid Inga raljera och lite smått ironisera över de tre vise männen i styrelsen. Men jag tror nog att denna jämförelse sker från Ingas sida med glimten i ögat och en och annan räv bakom örat. Det är smart att ge ett bibliskt epitet på männen i styrelsen. I synnerhet med en stundande jämställdhetsdebatt. Men huvudsyftet är förstås att Samelandspartiet vill distansera sig själv från styrelsens arbete till förmån för en påstådd oppositionsroll.

Det har de gemensamt med Jakt och fiskesamernas partiledare Håkan Jonsson som tidigare, också deklarerat, att även de sitter i opposition. Trots att de har två ledamöter i styrelsen! Hur hänger det ihop? Nu sitter alltså majoriteten av styrelsens ledamöter i opposition. Vart i världen sitter en styrelsemajoritet i opposition? Nej just det. Det skulle vara lika trovärdigt som om vi fått läsa att styrelsens ordförande Per-Mikael Utsi driver igenom styrelsebesluten mot samtliga styrelseledamöters reserverade vilja.

Det om något är en ”nullitet”.

 

Rättstillämpningen är ytterligare en fråga som Samelandspartiets partiledare också börjat oroa sig över. Men vi har en rennäringslag och den ska vara lika för alla. Det är inte rättssäkerhet att ha en rättstolkning som ser olika ut beroende på vart du bor eller vem du är. Att devalvera renskötselrättens rättsliga ställning är milt utryckt en väldig dålig idè. En lag utgår från fasta grundvärden och inte utifrån ett växlande subjektivt lokalt tyckande på samebynivå. Vi ska ha en trygg rättighetssituation. Det är skillnaden. Och det är en väsentlig skillnad som partiet Samerna kommer att slå vakt om!

Det är förvånande att det finns partier som inte ser perspektivet i denna viktiga fråga.

 

Anders Kråik

Partiordförande