Kategoriarkiv: Huvudsektion

Sektion för huvudinformation på sidan, främst länkat från huvudmenyn.

Huvudsektion, Okategoriserade

Nationaldagen 6 februari!

Lämna en kommentar

Långt innan de nordiska nationalstaterna var bildade och långt innan den första nybyggaren fällde det första trädet i Norrlands skogar fanns där redan ett folk, samerna.

Samernas naturliga bosättningsområde kallas för Sàpmi och är beläget i norra Skandinavien som är de nordliga delarna av Sverige, Norge, Finland samt innefattar Kolahalvön på rysk sida. I detta geografiska område har samerna oberoende av gränser mellan staterna en gemensam nationaldag, flagga och nationalsång.

Historik

Den samiska kulturkampen organiserades med ett första landsmöte i Trodheim den 6 februari 1917. Mötet samlade många samer från Nord till Syd. Den stora frågan var hur den samiska kulturen skulle överleva och samerna bestå som ett folk. En kampfolder utgavs ”På Lif och död”. En av de mer framträdande personerna i organiserandet av mötet var Elsa Laula Renberg.

Sveriges riksdag uttalade 1977 att samerna var Sveriges urfolk.

På samekonferensen 1986 antogs den samiska flaggan.

1992 fattade Samerådet beslutet att den samiska nationaldagen skulle firas 6 februari. Det efter att det första landsmötet hölls den 6 februari. Den samiska nationalsången antogs samtidigt. Den röda och blå cirkeln i mitten på flaggan symboliserar solen och månen. I samisk mytologi betecknar sig samerna som solens döttrar och söner. Samerna vars ursprung är ett naturfolk står nära jordens fyra element, vilket kan tolkas in i de fyra färgerna i flaggan som består av färgerna röd, blå, grön och gul.

1993 inrättades Sametinget. Med den historia som lett fram till dagens situation är nationaldagen, flaggan och nationalsången en viktig kulturell markör för sammanhållning och gemenskap för alla samer i de fyra länderna.

Grattis Sápmi.



Huvudsektion, Okategoriserade

Nyårskrönika!

Lämna en kommentar

Så var det dags att blicka tillbaka på
året som gått. Händelser i både
stort och smått har avlöst varandra.
I år är krönikan lite mera spetsig men
sanningsenlig.
Så varsågod och håll tillgodo!

Vad gör Sametingets politiska ledning?

Många undrar vad som händer i Sametinget. Det är svårt att veta eftersom det inte finns någon gemensam viljeinriktning mellan de styrande partierna över vilka frågor man vill driva. Läser man de rapporter som styrelsen ger så är man rätt mycket upptagen med att resa utomlands på olika uppdrag.

Förutom det har JoF, Lpss och Skogsamerna satsat allt på ett kort när det gäller Sametingets regeringsuppdrag att komma med förslag om utformningen av ny rennäringslag samt förslag om samebyarnas interna organisation. Styrelsens plan om den nu gått igenom, hade vänt upp och ner på alla egendomsrättsliga principer men även bifallit ett maktfullkomligt sätt att köra över en part som man uppfattar som motpart. Förutom att beakta de egendomsrättsliga aspekterna så bröt styrelsen både mot direktiven i utredningen och mot att involvera samebyarna i arbetsprocessen. Som väntat blev det snabbt en rejäl bakläxa när regeringens jurister synade korten. På plenum i Åre som föregick förslaget försökte vårt parti att mana till eftertanke och övertala styrelsen att bygga på gemenskap i stället för splittring men för döva öron.

Mediabruset har högt tonläge!

På den nationella mediamarknaden har samiska frågor varit i fokus som aldrig förr. Den gemensamma nämnaren är negativt propagerande mot samer i allmänhet och renskötare och samebyar i synnerhet. Vida rallarsvingar delas ut av skribenter som Wennblad, Wong, Kjöller, Arpi, Lekander med flera. Med yviga utfall ondgör dom sig över samebyar, sanningskommissionen, renskötsel, jakt och fiske och till och med barnprogram som julkalendern. Det är så det ryker ur näsborrar och öron när de med aggresiv frenesi gör allt för att skapa sin berättelse.

I de svenska mediahusen finns det numera en tydlig agenda för att driva ren svartmålning av renskötseln, samebyarnas verksamhet, samer och samisk kultur i allmänhet som en samhällsfientlig samhällsföreteelse. De kallar det för granskning vilket i och för sig hade varit välkommet om det hade byggt på saklighet. Tyvärr så bygger utsagorna på nedsättande fördomar, okunskap och köksbordsretorik om vilken makt samerna har på halva Sveriges yta. Sanningen är dock det motsatta. Det samiska folket och samebyarna saknar all form av offentlig makt, har ingen representation i riksdagen, ingen lagstiftningsmakt eller makt i beslutande myndigheter. De enda beslut samer kan ta är i vissa interna frågor, exempelvis i samebyar eller i Sametinget. I övrigt tas alla beslut som rör allmänna intressen av staten genom länsstyrelserna, kommuner, regioner samt övriga myndigheter.

På de sociala medieplattformarna påstås till och med att samer inte är ett urfolk. En berättigad fråga i sammanhanget är om propagandan har sin grund i en exploateringshysteri i den gröna omställningens namn samt en grönfärgad avundsjuka i frågan om förvaltning av jakt och fiske inom samebyarna? Svaret kan förmodligen stavas med två bokstäver.

Regeringens handlingsplan mot rasism

Med den återkommande kritik Sverige får av FN vill man måna lite om ett gott rykte för mänskliga rättigheter. Regeringen har utarbetat en handlingsplan mot rasism som även ska omfatta samer. I Samiska sammanhang är det som att sätta bocken som trädgårdsmästare. Staten vill inte inse att de själva är en stor bidragande orsak till att underblåsa rasismen mot samer. I stället för att stå upp för de rättigheter samerna skäligen har väljer staten att ifrågasätta, förminska och frångå rättsstatens principer. Nu senast nedläggningen av ytterligare en utredning om ny rennäringslag. Belysande är motståndet att ratificera Ilo-konventionen 169 trots att Sverige varit ledande i arbetet och påtvingat andra stater att anta konventionen.. Handlingsplanen bör i sammanhanget ses i ljuset av att blidka omvärlden och hålla upp en fin fasad men bakom ryggen på världssamfundet fortsätter Sverige att kränka samiska rättigheter. 

Sametingets plenum och SSR:s landsmöte hölls samtidigt i Stockholm.

Sametinget och SSR höll sina respektive möten i Stockholm under juni månad. Sametingets politiska ledning slog på stora trumman men glömde att bjuda in riksdagsledamöterna så det blev en rätt så tam tillställning i riksdagens andra kammare. Det blev ett dyrt plenum utan egentligt innehåll för några politiska brännande frågor hade inte styrelsen sett till att det fanns på dagordningen. Att skapa politisk förståelse för de samiska frågorna hos riksdagspartierna tycks numera inte vara så högt prioriterat hos Sametingets ledarskap.

På SSR:s landsmöte däremot var planering och innehåll i framkant. Ett tydligt budskap kablades ut av att ytterligare fem samebyar stämmer staten om förvaltningen av jakt och fiske. Den mest slumrande riksdagspolitiker blev nu högst medvetna om att samebyarna saknade förtroendet för en politisk lösning. Till skillnad mot Sametingets oförmåga att engagera det politiska och mediala etablissemanget blev SSR:s besök i huvudstaden ett bestående minne för många beslutsfattare. Sammanfattningsvis kan sägas att det är en viss nivåskillnad på planering och handlingsförmåga mellan SSR och Sametingets politiska ledning.

Renmarkskommitén – ny renskötsellag.

Efter en omfattande remissrunda av delbetänkandet så kom beslutet att lägga ner den pågående renmarkskommittén som till sin uppgift hade att föreslå en ny renskötsellag. I huvudsak bestod remissinstanserna av motstående intressen till samebyarna. Lägger man ut en remiss för fritt tyckande till instanser som är emot samiska rättigheter så kan knappast resultatet bli annat. Det är som att slänga ut ett köttstycke till en flock hungriga vargar. Utgången är given. Den historiska belysningen av samebyarnas jakt och fiskerätt visade med stor sannolikhet det som Högsta domstolen kom fram till i Girjasmålet.

Det är partierna S, KD, M och SD som trots en vägledande dom i Högsta domstolen ändå vill förneka att samebyarna ska ha samma rätt att upplåta jakt och fiske som andra rättighetsinnehavare. Finns det en annan inställning så är det upp till bevis för så här långt har inget framkommit som motsäger det. Det oroväckande är att trots att vi skriver år 2024 tycks den politiska inställningen fortfarande vila på den Lundborgska doktrinen om rasbiologi.

Samisk Nationalscen

Det har under många år jobbats med att inrätta en samisk nationalscen som ett nav för samisk kultur, Den här mandatperioden blev det tvärstopp. På frågan om varför styrelsen inte avser att jobba med frågan blev svaret från styrelsens kulturansvarige att det inte var intressant och att Sametinget inte är någon teater minsann. En någon märklig hållning eftersom Sametinget har frågan om nationalscen som prioritet i det kulturpolitiska handlingsprogrammet och där även nuvarande styrelsepartier ställt sig bakom. Det har av den anledningen under flera år jobbats hårt mot regeringen för att förverkliga en nationalscen. Den signal som styrelsen väljer att förmedla till regeringen bäddar knappast för ett större förtroende för Sametinget.

Regeringens budget drabbar språkutvecklingen

Inför 2025 års budget har regeringen tagit fram stora osthyveln och dragit ner rejält på resurser till språket. Förklaringen från kulturminister Parisa Lijestrand var att alla var tvungna att skära ner – det råder lågkonjuktur. Katastrof uttryckte sig Sametingets styrelseordförande och talade vitt och brett om hur mycket styrelsen gjort för språket i dialog mot departementet. Men så kom det fram i svar från departementet att Sametinget inte gjort något för att nedskärningarna inte skulle ske. När det gäller kulturministerns förklaring så vet vi vilken inställning Tidöpartiernas fjärde hjul har till andra språk som inte är svenska, vilket troligen är det främsta skälet.

Generellt får man nog dessvärre summera denna mandatperiod med ordet katastrof inom många viktiga samepolitiska områden. I den delen är styrelseordförande Jonsson tämligen insiktsfull dock utan att se sin egen roll i sambandet mellan orsak och verkan.

Sanningskommissionen

Sanningskommissionen haltar betänkligt med massavhopp av ordföranden och ledamöter. Två bilder har målats upp. Kulturministern säger att det är oenighet i kommissionen men vissa ledamöter motsäger att det är det inte. Oklart om vad som sker. Sametingets ledning som är huvudman är tyst och inaktiv. Några rader har man dock lyckats prestera på Sametingets hemsida och berättat hur viktig sanningskommissionen är. Hög risk är att sanningskommissionen röner samma öde som renmarkskommittèn. Det vore i så fall väldigt olyckligt.

Guld till Sápmi

Och så har vi äntligen fått det bekräftat men som vi vetat länge. Sápmi har världens starkaste kvinna. Grattis säger vi till Jonna Blind som vann VM guld i armbrytning som i år hölls i Grekland

Röstlängden

Inför det kommande valet har en ny offentlig röstlängd upprättats. Skälet till att den är offentlig är att de personer som har upptagits på röstlängden ska kunna gå att överklaga. Alla partier står bakom att röstlängden ska gå att överklaga förutom partiet Samerna som anser att Sametingets valnämnd själv kan ta upp enskilda fall och göra om beslutet om det framkommer att någon sökande lämnat uppenbart oriktiga uppgifter vid en ansökan. Paradoxalt nog är det de partier som nu ondgör sig mest om att överklagningar sker som är de partier som enhälligt stod bakom att röstlängden ska vara offentlig och därmed överklagningsbar.

Kulturarbetarna

Sápmis kulturarbetare fortsätter att vinna framgångar. Här blir dock utrymmet för litet för att ta upp alla händelser så det får bli ett stort grattis till alla fina framgångar.

Årets mest positiva händelse – Julkalender

Till sist och som avslutning på ett händelserikt år får det bli några ord om årets julkalender som bygger på samisk mytologi och traditioner.

Julkalendern med samiskt tema har både väckt ris som ros. Men i den här krönikan får den självklart bara rosor och beröm eftersom den var så väldigt bra att den förtjänar det. Alla medverkande har gjort ett oförglömligt avtryck tillsammans med de unga tjejerna Åhren och Nutti. Genom list och envishet hittar de igen Tjelmetje och återställer ordningen. Tittarsuccé blev det så klart och från oss får det bli tio nyårsstjärnor av tio möjliga!

Sammanfattningsvis

Med de slutorden vill jag och från partiets sida önska alla ett riktigt Gott nytt År med önskan om god hälsa till er och era nära och kära! Var rädda om varandra.

Anders Kråik, partiordf

Huvudsektion, Nyheter

Sametingets politiska ledning bordlägger frågan om samebyarnas interna organisering, beslutsfattande och regler för medlemskap!

Lämna en kommentar

Huvudfrågan under plenumet i Åre den 21-23 november var styrelsens förslag om hur samebyarnas inre organisation, beslutsfattande och regler för medlemskap ska utformas. Frågan var återremitterad från det senaste plenumet som hölls i Arvidsjaur i början på juni.

Samtliga av de tre styrelsepartierna; Vuovdega (skogssamerna) LPSS och Jakt och fiskesamerna står bakom det lagda förslaget. Det lite anmärkningsvärda är dock att Vuovdega när frågan framläggs på plenum inte vågar stå för det. Man vill å ena sidan driva igenom förslaget tillsammans med JoF och LPSS men å andra sidan gör partiet allt för att det inte ska synas att partiet står bakom.

För att ett sånt ohederligt spel ska fungera så måste det utåt målas upp en fasad av att partiet egentligen är emot förslaget men i det dolda så har man garderat sig för att förslaget ska gå igenom.

Den 10 augusti beslutar Sametingets styrelse med stöd av Skogssamerna följande.

att om plenum i november efter förhandling ändock beslutar bordlägga ärendet avser styrelsen ändra processdirektiven och inlämnar därefter styrelsens förslag till regeringen.

Efter det styrelsebeslutet kan styrelsen själv bordlägga ärendet. Styrelsens beslut i augusti innebär att Plenum som är Sametingets högst beslutande organ ska rundas. Styrelsen iscensätter sin plan på plenum genom en riggad bordläggningsprocess där Jakt och fiskesamerna driver igenom en bordläggning. I den planen kan Vuovdega rösta blankt utan att öppet redovisa sin ståndpunkt av att partiet i plenum står helhjärtat bakom förslaget.

Partiet Samerna har otaliga gånger pekat på att styrelsen i arbetsprocessen bryter mot gällande direktiv i regeringsuppdraget. Det vill säga regeringens krav av att arbetet ska ske i nära dialog med samebyarna och att ett förslag ska stödjas av en majoritet av samebyarna. Det kravet är förståeligt eftersom regeringen vill säkerställa att ett förslag från Sametinget ska inneha en bred förankring om man ska företa förändringar i lag. Styrelsen har under överskådlig tid också haft möjlighet att begära ändringsdirektiv hos regeringen men den möjligheten har man inte tagit till sig.

Politisk manifestation!

I stället för att ta till vara på chansen med ett regeringsuppdrag och föreslå relevanta lösningar på komplexa frågor och som bygger på gemenskap ger nu styrelsen in ett förslag utan förankring som får karaktären av en politisk manifestation. En manifestation som dessutom bryter mot de formella grunderna i regeringsuppdraget. Men även bryter mot Sametingets demokratiska principer. Det är svårt att se att regeringen ska lägga någon som helst vikt vid ett sådant förslag och på det sätt som det har processats fram.

Anders Kråik, ordf Samerna

Huvudsektion, Nyheter

Vi är inte en Adel. Vi är Sveriges Urfolk!

Lämna en kommentar

Hanne Kjöller, ledarskribent på DN skriver en förklenande artikel den 19 oktober i DN om de renägande samerna och utmålar dom som en adel, en elit,  ett hot mot Sverige. Och inte bara det, utan även ett hot mot Europas utveckling. Samebyarna påstås ha bestämmanderätt över halva Sverige. I vida rallarsvingar utan vare sig historiskt eller nutida sakligt underlag slår hon i blindo i sin iver att svartmåla samebyarna. 

Hennes text blir mera som att läsa en fabricerad fiktion med en blandning av lögner, halvsanningar och horribla påståenden. Likt en varg som fått blodvittring slår Kjöller på en öm punkt för att driva på splittringen inom det samiska samhället samtidigt som hon driver på hatet  mot den grupp samer som har en skärva av de forna samiska rättigheterna. Men det är inte av omtanke för det samiska kollektivet. Det är en cynisk härskarteknink som bygger på att försvaga samernas status och underminera självkänslan att tillhöra ett folk. Det följer det gamla rasbiologiska mönstret att assimilleringen ska kvarstå. Vi ska känna oss underlägsna. Det blir lättare så  för exploatörer att bana väg för fortsatt kolonisation när det rasar inbördes strider inom ett folk. Fokus flyttas från det yttre hotet till det interna orättvisorna.  Vad är det då som kan framtvinga en sådan aggression av en liberal skribent i en av Sveriges största dagstidningar? En förklaring är så klart att det rör råvaruutvinningen i norra Sverige men även samernas rätt att själva råda över förvaltningen av jakt och fiske. Hennes utgångspunkt tycks vila på devisen ”att i krig och kärlek är allt tillåtet”. Att hon skriver av kärlek kan vi utesluta. De liberala intressena torde vara att sälja ut norra Sveriges råvarutillgångar. Där ses samebyar som ett hot. Kjöller är inte ensam, Affärsvärldens Peter Bensson och DN.s ledarskribent Peter Wennblad, även de liberala skribenter kör på samma tema.

Det som reglerar samebyarnas rätt att bedriva renskötsel, inklusive binäringarna jakt och fiske är rennäringslagen, statens verktyg för att ha full kontroll och bestämmanderätt till alla delar över land och vatten. Det är i grunden en näringslag även om lagstiftaren till viss mån tagit fasta på att det finns ett kulturellt värde för samerna att försörja sig på en traditionell sedvänja. Redan där faller Kjöllers med fleras påståenden om att samebyarna har bestämmanderätt över halva Sverige. Samebyarna har yttranderätt i ärenden som rör deras verksamhetsområden, alltså inte bestämmanderätt. En betydande skillnad. Bestämmanderätten utövas av staten via länsstyrelserna.

Med beaktande av de livsvillkor renskötseln innebär och den markkännedom som renskötare måste ha så har  Kjöller åtminstone rätt i en sak, även om jag misstänker att hennes användning av ordet ”elit” mera ska ses som något negativt och nedsättande i detta sammanhnag. Men jag tar mig friheten att i stället använda ordet till det positiva. Renskötande samer har utmejslats genom århundranden till att på sitt sätt bli en elit. Det krävs eftersom renskötsel bygger på kunskap att under fältmässiga förhållanden överleva i svåra miljöer och samtidigt bedriva en kulturellt baserad näring, ofta långt utanför allfartsvägarna. I den miljön finns inga barer som servar med mat och kaffe latte. Det är ett värv som ofta innebär hårda villkor med hunger, snöstormar, kyla, mörker och ibland någon solig dag. En kamp för överlevnad helt enkelt. Förhållanden som delas av de flesta samer som bor naturnära oavsett om de ingår i en sameby eller inte. Många samer känner säkert igen sig i liknande villkor i sina vardagliga sysslor även om staten gjort allt för att minimera det samiska rättighetsutövandet. Men det är en värld som är helt okänd för Kjöller och hennes gelikar.  Men att vara nedsättande är de duktiga på.  

Anders Kråik. ordf partiet Samerna 

Huvudsektion, Nyheter, Okategoriserade

SAMETINGETS POLITISKA LEDNING KÖR MOT RÖTT LJUS!

Lämna en kommentar

Sametingets politisk ledning som består av partiet Jakt och fiskesamerna (JoF), vilka är i särklass det största partiet inom nuvarande politiska ledning och som backas upp av småpartierna LPSS (Landspartiet svenska samer) och Skogssamerna (Vuovdega ) är utan undantag ansvariga över hur förvaltningen på Sametinget steg för steg krackelerar.
Konflikten mot kanslichefen från styrelsen går djupare in i organisationen än vad man först befarade

Kanslichefen har tidigare satts ur spel av Sametingets politiska ledning och är nu sjukskriven.
Men nu har både den tillförordnade kanslichefen och Sametingets ekonomichef sagt upp sig. Det är ytterligare två tunga nyckelpositioner i kansliledningen som nu lämnar Sametinget.
Sametinget är inte längre en trygg och attraktiv arbetsplats som ger nämnvärd status under rådande förhållanden. Massuppsägningar och de massiva sjuktalen skvallrar om en arbetsplats som mer eller mindre är i upplösning.

Att det skulle finnas ett samband på det sätt styrelsen agerat och till att det nu blivit omfattande arbetsmiljöproblem med uppsägningar och massjukskrivningar är förstås en logisk reaktion på det sätt styrelsen agerat.
Lekmannarollen har nu tagit över och står över kansliets profession.
Känns det igen från andra totalitära styrskick?
Fortsätter den negativa trenden så går det inte att utesluta att det kan bli fråga om ett regeringsingripande för att rädda förvaltningens förmåga att sköta sina myndighetsuppgifter.

Obegripligt agerande av partiet Skogsamerna (Vuovdega).

Kanslichefen har skogssamiskt påbrå och kan dessutom både tala och förstå samiska, är välutbildad och har stor erfarenhet av organisatoriskt ledarskap samt har arbetat med utredningar mot departementen. En ypperlig företrädare kan tyckas, vilket Sametinget borde ha ett stort behov av.
Men ironiskt nog värdesätter Sametingets styrelse inklusive partiet Skogsamerna inte den typen av kompetens och bakgrund. Man är nöjd med utvecklingen. Man tycker att åtminstone Skogssamerna borde känna lite stolthet över att Sametinget har lyckats anställa en sådan kompetent person för den högsta administrativa ledningen.
Men icke. I stället viker man ner sig och följer slaviskt styrelseordförande Håkan Jonssons ( JoF:s ) personliga vendetta. Att också styrelseledamoten för Landspartiet svenska samer har lagt sig platt är kanske mindre konstigt. Trots ett gediget och snyggt partiprogram med många bra frågor saknar de perspektiv på helheten. Än mindre har de erfarenhet av styrelsearbete och myndighetsstyrning på den här nivån.
Då är det bekvämare att följa med strömmen även om ledamoten innerst inne inser att detta är fel. Med lite mer erfarenhet och skinn på näsan hade sannolikt klackarna satts ner och inte tillåtit sig manipuleras av ett gubbvälde med anlitad kvinnlig målvakt.

Den politiska konflikten handlar nu om de som vill rasera Sametinget och urholka det demokratiska inflytande – Och vi som vill utveckla Sametingets demokratiska arbete och kansliets verksamhet!

Vi ska komma ihåg att partiet Jakt och fiskesamerna under samma partiledare sedan 1993 och som nu är styrelsens ordförande varit helt emot att inrätta Sametingets nämnder, rennäring, näring och språknämnden. Det säger en del om synen på demokrati.

Syftet med inrättande av nämnderna var att utöka det demokratiska inflytandet för Sametingets ledamöter och partimedarbetare samt att effektivisera det politiska arbetet.
Den gången räddades inrättandet av nämnderna av Skogsamerna som tillsammans med Guovsonásti, Samelandspartiet och partiet Samerna vann med endast en enda röst. Men det var under en annan partiledning som måhända innehade ett större perspektiv på behovet av att utveckla demokratin samt sträva efter att utöka Sametingets uppgifter.

Andra frågor som det också har varit ett hårt motstånd mot från JoF är FN:s ILo – konvention 169 och Nordisk Samekonvention. Där har man nu i alla fall utifrån läpparnas bekännelse sagt sig acceptera ett fortsatt arbete, men man vet inte riktigt när det verkligen gäller.
Partiet har aldrig tagit något riktigt eget initiativ att utveckla Sametinget utan antingen har man röstat för eller emot lagda förslag. Mest emot.
När det gäller utveckling. Kanske ska man vara glad att partiet saknat initiativkraft när man nu ser den kalabalik som blir när de har makt och tar egna initiativ.

Styrelsen saknar politiska ambitioner!

Styrelsens höjda arvoden och tillsättande av en politisk sakkunnig och anhopningen av allehanda arvoderade uppdrag till ledamöterna i småpartierna är i skenet av det som pågår bara ett sätt från Jakt och fiskesamerna att köpa makt utan politiskt innehåll. Ett så röstmässigt stort parti borde annars ha eget folk till att besätta positioner.
Att säkerställa den tillfälliga personliga makten sker nu på bekostnad av det egna partifolkets möjligheter av att utvecklas politiskt.

Att det saknas politiska ambitioner går också att utläsa av de plenumshandlingar som nu skickats ut till Sametingets ledamöter inför det förestående plenumet 25 – 27 oktober i Skellefteå.
Ett plenum kostar trots allt över en miljon att hålla och då förväntar man sig att det finns viktiga ärenden att besluta om.
De politiska frågorna lyser med sin frånvaro. Nog för att det var illa med enbart ett beslutsärende i det förra plenumet i Luleå men vägen utför är nu än mer belysande av att styrelsen saknar förmåga eller rent av intresse att föra de samiska frågorna framåt som Sametinget enligt lag har ansvaret för. Det finns inga initiativ för de frågor partierna i styrelsen så storslaget gick till val på.

När man läser styrelseledamöternas rapporter, det vill säga de ledamöter som orkat skriva en rapport för det är ju inte alla trots höga månadsarvoden som gör det så får man snarare uppfattningen att styrelsens ledamöter inklusive styrelsens politiska sakkunnige tagit långtidssemester utomlands.

Men det finns ett undantag och det gäller det uppseendeväckande mönstret av att styrelsen fortsätter skylla på kansliet för frågor som inte blivit verkställda. Nu i styrelserapporten. Där är man synnerligen aktiv utan att se sitt eget ansvar.
För att vara övertydlig så är det styrelsens ansvar enligt lag att ansvara över Sametingets verksamhet. (Sametingslagen 2 kap. 4§). Och självfallet kan styrelsen inte i sina offentliga rapporter skylla på kansliet utan att se sitt eget tillkortakommande.

Att det återkommande ändå sker vittnar snarare om att styrelsens ledamöter behöver sättas på skolbänken och lära sig de elementära grunderna i hur en förvaltning ska skötas med beaktande av lagar, regler och vad styrelsens roll är.
En genväg till denna kunskap vore att styrelsen lyssnade på kansliets profession istället, om den nu alls finns kvar så länge till. Men till det krävs det en viss insikt så det lär vara ett oöverstigligt hinder att förvänta sig att så sker.
Under denna politiska ledning får man kallt räkna med att personliga vendettor får företräde framför regelverk, objektivitet och sakliga grunder i de beslutande politiska organen.
Tyvärr ser denna mandatperiod ut att bli den mörkaste i Sametingets historia.

Partiet Samerna

https://www.svt.se/nyheter/sapmi/oenighet-i-sametingets-styrelse-i-fragan-kring-kanslichefen
https://www.svt.se/nyheter/sapmi/efter-konflikterna-pa-sametinget-stort-antal-sjukskrivna

Huvudsektion, Nyheter, Okategoriserade

Å R S K R Ö N I K A 2021
Partiet Samerna

Lämna en kommentar

Så var det dags att göra en återblick av det år som gått. Det blev ett både intressant och i många avseenden ett överraskande år.
Året startade med en upptakt inför det förstående Sametingsvalet den 16 maj.
Det blev en valrörelse som i mångt och mycket präglades av den pågående coronapandemin. Valarbetet med fysiska möten fick ställas om till de digitala träffarna via datorerna. Om än saknaden fanns av att resa runt och träffa folk så visade det sig ändå att det gick hyfsat bra att genomföra en valrörelse med teknikens hjälp.
Partiets två huvudfrågor var den förestående utredningen av rennäringslagen och att Sverige inrättar en urfolkslag med konstitutionellt stöd av att samerna är ett erkänt folk tillika Sveriges urfolk och därmed omfattas av folkrätten.

När valresultatet kom den 28 maj visade det sig att partiet ökat från ett till två mandat.
Partiet var det enda parti som ökade mandatmässigt av de samverkanspartier som utgjorde det sittande styrelseblocket, dvs Samelandspartiet, Guovssonásti och Skogsamerna.
Tillsammans utgjorde den sittande styrelsekonstellationen efter valet av en majoritet i Sametinget på 16 mandat av 31.
Därmed fanns det förutsättningar att fortsätta ett samarbete byggd på kontinuitet att leda Sametinget ytterligare en mandatperiod.
I början av juni deklarerade den sittande styrelsekonstellationen ett fortsatt samarbete. Den utfästelsen följdes sedan upp i steg två med att fysiskt möte med partiföreträdarna under augusti i Arvidsjaur. På det mötet drogs riktlinjerna upp om det fortsatta samarbetet.
Partiet Samerna och Skogsamerna hade tidigare även deklarerat och ingått ett valtekniskt samarbete som tillsammans utgjorde fem mandat.
Det tredje steget i ett genomförande skulle ske i samband med Sametingets konstituering i Lycksele i slutet av augusti där även en regeringsförklaring skulle läggas fram.

Väl kommen till Lycksele visade det sig hända en rad obegripliga saker. I stället för att fullfölja den överenskomna planeringen gick partierna Guovssonásti och Samelandspartiet bakom ryggen på både partiet Samerna och Skogsamerna och gjorde upp en överenskommelse med Jakt och fiskesamerna ( JoF ) och Landspartiet svenska samer (LPSS ) som innebar att Samerna inte skulle ges något som helst parlamentariskt inflytande.
Därmed sprängdes förutsättningarna till fortsatt samverkan och ett maktskifte var ett faktum.
Skogssamerna å sin sida hoppade i ren panik av den valtekniska samverkan med partiet och anslöt sig till JoF och LPSS som nu utgör Sametingets politiska ledning de kommande fyra åren.
Partiet hamnade i opposition. Skälet till den totala utfrysningen av partiet Samerna angavs vara att partiet krävt för mycket positioner vilket ganska snart visade sig bygga på osanning.

På det nationella planet händer mycket som kan få negativ betydelse för samernas möjligheter att bibehålla kultur, renskötsel och kulturbaserat näringsliv. Den gröna omställningen, skogsnäringens skövlingar på de samiska markerna, rovdjurspolitiken, klimatfrågan, allehanda exploateringar för att nämna några. Det är frågor som både direkt och indirekt påverkar samiskt liv och leverne. Då pratar vi inte om positiva effekter på de samiska kultur och renbetesmarkerna.
Till de mer positiva frågorna är förhoppningsvis kyrkans ursäkt till samerna och vad det officiellt kan leda till., Inrättande av en sanningskommission. Ett införande av en konsultationsordning, Girjasdomens effekter på samisk rättsstatus vad avser förvaltning av jakten och fisket men även utformningen av en ny rennäringslag. Och så har vi Saarivuomadomens väglednde dom utfärdat av Norges Höyesterett vad gäller renskötsel på norsk sida, inkluderat de egendomsrättsliga förhållandena.
De utredningar som initierats i samband med översynen av ny rennäringslag kan i förlängningen också innebära att samerna som folk nu kan omfattas av en folkrättslig lag som eget folk (urfolkslag) skild från en näringslag som ändå rennäringslagen ger uttryck för.
Partiet är representerad med en sakkunnig ledamot i den kommande översynen av rennäringslagen.
Sammanfattningsvis lämnar vi det gamla året med en rad uppstartade frågor som både väcker oro men även frågor som ger hopp om framtiden.

Anders Kråik, partiordförande

Nyheter, Okategoriserade, Val 2021

I Svt:s finrum ”15 minuter i Sápmi” är inte alla Sametingspartier välkommen!

Lämna en kommentar

Partiet Samerna är det enda partiet i sametinget som inte fick vara med i SVT:s storsatsning ” inför Sametingsvalet ”15 minuter i Sápmi”. Programmet har särskild fokus på sametingsvalet och har sänts varje lördag med start från den 24 april.

Efter att partiet ställt frågan om varför partiet inte getts lika möjlighet att delta som övriga partier blev partiet kontaktad under fredagen och erbjöds en replik i den sista sändningen som sänds nu på lördag den 15 maj. Sametingsvalet avgörs på söndag den 16 maj.

Partiet Samerna bildades 1993 och är ett styrelseparti i Sametinget. Den här mandatperioden har partiet haft det övergripande ansvaret för kultur och hälsofrågor. Partiet leder även valnämndens arbete inför det stundande sametingsvalet.

I Svt:s uppdrag ligger att förhålla sig objektivt och opartiskt. Inför ett stundande Sametingsval bör Svt vara extra måna om att behandla alla lika. Då detta inte sker uppstår frågan om samisk media blivit politiserad och nu favoriserar olika partier i sitt medieutbud inför valet.

Tv program har ett stort medialt genomslag och mot bakgrund av att medieutrymmet för partierna är begränsat så är det oerhört viktigt att detta kan ske på lika villkor. Speciellt när särskilda mediesatsningar görs inför ett val.

Det här valet känns inte på något sätt rättvist. Att planera program genom att utesluta vissa partier får så klart menlig påverkan på valets utgång. Det är inga överord att säga att det här valet är styrt av media med osjysta metoder. Och som definitivt inte hedrar begreppen opartiskhet och objektivitet.

Styrelsen partiet Samerna

Kommentera/Läs mer på Facebook

Artiklar, Val 2021

Samefondens vara – eller inte vara?

Lämna en kommentar

I sitt partiprogram uppger Guovssonásti att de ska arbeta för ett rättssäkert samiskt samhälle. Det är självklart en mycket bra inställning. Om man nu utgår från att formen ska vara rättssäkerhet så ställer det ju även krav på att innehållet i politiken ska gå i linje med vad man vill uppnå.

Utifrån ett mera vidgat perspektiv på vad rättssäkerhet i praktiken innebär för ex renskötseln, uppstår frågan hur detta rimmar med partiets planer på att avveckla samefonden i dess nuvarande konstruktion och överföra samefonden till Sametinget och samebyarna.

Guovssonásti uppger att de vill att fondens ersättningar ska återföras till de skadelidande, alltså samebyarna. Det låter ju storslaget och bra. Men hur detta ska fungera i realiteten och vilka konsekvenser det kan medföra blir då högst relevanta frågeställningar.

Det är samefonden som bidragit till att rättssäkerhet kan råda!

Frågan om samefondens syfte och konstruktion är en stor fråga som förtjänar att hanteras med respekt. I de möten regeringen höll hösten 2020 med anledning av den förestående utredningen av rennäringslagen medföljde förslag till utkast på en ram på vad som skulle utredas. I framställan framgick följande. ”Mot bakgrund av bland annat Girjasdomen samt ytterligare frågor som en utredning kommer att behandla bör samefonden konstruktion samt fördelning av avgifter och ersättningar enligt rennäringslagen i den samma ses över”. Självklart måste även konsekvenser utredas vilket i utredningssammanhang är en självklarhet. Men har Guovssonàsti gjort det? Knappast troligt.

Att renskötseln hela tiden fått försvara sin rätt i domstolar har snarare blivit en normalitet än ett undantag. Och utan fondens ekonomiska muskler hade sannolikt framstegen i de samiska rättsfrågorna varit rätt så begränsad för att inte säga obefintlig.

De senaste stora rättsprocesserna fonden varit ekonomiskt involverad i är Härjedalsmålet, Rätansmålet, Nordmalingmålet och nu senast Girjasmålet. De tre senaste målen har återställt rättigheterna till renskötselns favör men också medfört att ovärderliga rättsliga vägledningar tillkommit. Utan fondens samlade resurser hade det naturligtvis varit ett stort problem om ens möjligt att genomföra dessa processer.

Med facit i hand är det samefonden som genom sina ekonomiska muskler stått för att rättssäkerhet ska kunna råda. Att renskötseln har kunnat få sin sak prövad på ett opartiskt och objektivt sätt i en domstol är grunden för rättssäkerhet. Begränsas den möjligheten eller rent av tas bort genom att man inte har råd så förstår var och en att det är mycket svårt för enskilda samebyar att föra en process i stora viktiga rättspolitiska frågor.

Samefonden bygger på en solidarisk tanke.

Fonden bygger på en solidarisk tanke som har till uppgift att främja både enskilda och kollektiva renskötselangelägenheter men bidrar även till att finansiera samisk kultur.

Här måste man noga tänka både en och två gånger och inte bara skriva några rader i ett partiprogram utifrån vilket perspektiv man ska se en eventuell omorganisering. Det gemensamma intresset och nyttan med fonden bör vägas in före det enskilda intresset. Åtminstone bör man inte hantera frågan så slarvigt så att den enda institution som på riktigt möjliggjort att rättssäkerhet generellt kan råda riskerar att gå förlorad.

I samebyarnas renbetesområden finns fortsatt stora utmaningar att hantera som kan medföra nya rättsliga prövningar. Det senaste exemplet är Naturvårdsverkets beslut att tillåta vargetablering inom samebyarnas renbetesområden vilket påtagligt utgör en stor hotbild mot renskötseln. Vart landar frågan om jakt och fiskeförvaltningen, skövlingar av betesmark, överexploateringar, rovdjursfrågan, klimatanpassningar osv. Det är sannolikt enbart genom en ekonomisk och samordnad kraftsamling som renskötseln kan försvara sina existentiella rättigheter när dessa kränks eller ifrågasätts.

Anders Kråik
Ordf, partiet Samerna

Val 2021

Snabb analys av debatten mellan Guovssonástis partiledare Lars_Miguel Utsi och Jakt och fiskesamernas partiledare Håkan Jonsson.

Lämna en kommentar

”Ämnet Alla samers rätt till land och vatten”

Ingen av parterna berörde upphovet till dagens rättsliga situation, nämligen statens assimileringspolitik vilket är ytterst förvånande. Eftersom det är just statens genomslag av assimileringspolitiken som ställt samer som inte bedriver renskötsel utanför en specifik lag så borde det varit en central fråga när man diskuterar samernas rätt till land och vatten. 

Vid inrättandet av den första renbeteslagen fram till dagens rennäringslag så har lagen i allt väsentligt fokuserat på en reglering av renskötseln. Statens syfte med renskötselrättens utövande genom medlemskap i sameby är att det bedrivs renskötsel. Alltså en näringslag, inte en allmänsamisk lag. Inför 1971 års omdaning av rennäringslagen föreslog staten att den nya renskötselorganisationen skulle heta ”Renby”.  Ett mera associationsriktigt benämnande tyckte man, men det motsatte sig SSR som föreslog sameby.

Rätten enligt lagen följer ett utövade av renskötsel men tar hänsyn till att renskötseln bedrivs utifrån en familjebaserad form.  (En kvarleva från det tidigare Siida systemet).  Därför finns det en ekonomisk reglering mellan renskötande medlem och medlem. I debatten blandas fakta bort och man fäktar i blindo med visioner som låter bra och helt plötsligt blir staten genom den aviserade översynen av rennäringslagen en messias. Ett hopp, en part som man nu känner förtroende för. I samepolitik behöver man tydligen inte förhålla sig till realiteter. Nu blir det Glasnost och Perestrojka och gamla oförrätter från statens sida är som bortblåst. Glömt är också att regeringen för nån dag sedan dragit tillbaka förslaget om en konsultationsordning för det samiska folket.

Jonsson pratar om folkrätt men har inte ett större perspektiv än att rennäringslagen ska förväntas omdanas till en allmänsamisk lag vilkas rättigheter Sametinget ska styra över. Det vore ju som att Sametinget skulle få kompetens att styra över bruket av samisk privatägd mark eller andra samiska egendomsrätter. Borta är de civilrättsliga aspekterna. Men grundlag och Eu – förordningar behöver man ju inte bry sig om. Och så måste man ju ta hänsyn till ortsbefolkningen. En översyn av samiska rättigheter gäller ju inte bara det samiska folket utan det ska även kompliceras till ytterligare med att ta in andra grupper. Den bakomliggande retoriken är att rennäringslagen är ond, den har ställt samiska grupper mot varandra. Att en sameby vann mot staten i fråga om ensamrätt till jakt och fiskeförvaltning är katastrof.  Komponenter som rasbiologi och kolonisering är oväsentliga i den retoriken. Likaså statens cyniska splittring av ett folk.

Utsi ser framför sig att renskötselns förutsättningar ska förändras med en översyn av lagen. För säkerhets skull måste jag nämna att förutsättningarna är fortfarande att renskötseln är en arealbaserad näring som utgår från fritt naturbete och som bygger på sin egen rättsliga grund.  Det kan knappast en lag bortse på.

Anders Kråik