Från Partiet Samernas sida så vill vi jobba för att nuvarande minoritetsspråklag omdanas till en lag som ger uttryck för den särställning Samerna har i egenskap av Sveriges urfolk.

I den här frågan har Staten enligt grundlagen ett tydligt ansvar för att främja det samiska folkets möjligheter att utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Det innebär att Staten måste säkerställa att det finns tillräckliga resurser utifrån samernas särskilda behov till språk, kultur och utbildning. Det gör det inte i dag.

De konstitutionella förutsättningarna för att inrätta en särskild lag finns redan genom att Sverige har erkänt att samerna är Sveriges urfolk och därigenom antagit FN:s urfolksdeklaration men har även tydliggjort Samerna i Sveriges konstitution som ett eget folk. Och inte att förglömma i detta sammanhang, att vi också har ett eget folkvalt parlament, Sametinget!

Samerna är till skillnad från övriga minoriteter förutom ett urfolk även en geografisk minoritet och är därför inte enbart en historisk minoritet. Samernas kulturella vagga i egenskap av ett naturfolk är också starkt knutet till land och vatten i sina traditionella områden.

I alla förhandlingar med regeringen ses samerna som en minoritet utan tanke på att Samerna faktiskt är ett urfolk med en särskild kulturell historia.
– Samerna är också den enda minoriteten som har koloniserats. Koloniseringen har inneburit att samerna har fått avstå stora landområden och fråntagits omfattande kulturella rättigheter.

Det här historiska förhållandet återspeglas inte i minoritetsspråklagen över det ansvar staten har för att främja samernas kulturella och språkliga behov eftersom lagen bygger på en generell hållning för minoriteter.

Den standard minoritesspråklagen ger uttryck för är ett minsta möjliga minimum av det ansvar som staten har. Partiet Samerna menar att här måste det tydliggöras en annan standard utifrån samernas status av att vara ett urfolk med särskilda behov för att kunna bibehålla och utveckla sitt språk, traditioner och kultur.

En utredning bör initieras utifrån inriktningen av att staten på allvar tar sitt folkrättsliga ansvar i syfte att omdana minoritetspråklagen till en urfolkslag. I tider där innebörden av ordet ”främja” har devalverats till en klyscha behöver en ny lag tydliggöra samernas status i relation till att samerna faktiskt är Sveriges urfolk!

Partiet Samerna

Sundsvall 2025-02-18

Långt innan de nordiska nationalstaterna var bildade och långt innan den första nybyggaren fällde det första trädet i Norrlands skogar fanns där redan ett folk, samerna.

Samernas naturliga bosättningsområde kallas för Sàpmi och är beläget i norra Skandinavien som är de nordliga delarna av Sverige, Norge, Finland samt innefattar Kolahalvön på rysk sida. I detta geografiska område har samerna oberoende av gränser mellan staterna en gemensam nationaldag, flagga och nationalsång.

Historik

Den samiska kulturkampen organiserades med ett första landsmöte i Trodheim den 6 februari 1917. Mötet samlade många samer från Nord till Syd. Den stora frågan var hur den samiska kulturen skulle överleva och samerna bestå som ett folk. En kampfolder utgavs ”På Lif och död”. En av de mer framträdande personerna i organiserandet av mötet var Elsa Laula Renberg.

Sveriges riksdag uttalade 1977 att samerna var Sveriges urfolk.

På samekonferensen 1986 antogs den samiska flaggan.

1992 fattade Samerådet beslutet att den samiska nationaldagen skulle firas 6 februari. Det efter att det första landsmötet hölls den 6 februari. Den samiska nationalsången antogs samtidigt. Den röda och blå cirkeln i mitten på flaggan symboliserar solen och månen. I samisk mytologi betecknar sig samerna som solens döttrar och söner. Samerna vars ursprung är ett naturfolk står nära jordens fyra element, vilket kan tolkas in i de fyra färgerna i flaggan som består av färgerna röd, blå, grön och gul.

1993 inrättades Sametinget. Med den historia som lett fram till dagens situation är nationaldagen, flaggan och nationalsången en viktig kulturell markör för sammanhållning och gemenskap för alla samer i de fyra länderna.

Grattis Sápmi.

Så var det dags att blicka tillbaka på
året som gått. Händelser i både
stort och smått har avlöst varandra.
I år är krönikan lite mera spetsig men
sanningsenlig.
Så varsågod och håll tillgodo!

Vad gör Sametingets politiska ledning?

Många undrar vad som händer i Sametinget. Det är svårt att veta eftersom det inte finns någon gemensam viljeinriktning mellan de styrande partierna över vilka frågor man vill driva. Läser man de rapporter som styrelsen ger så är man rätt mycket upptagen med att resa utomlands på olika uppdrag.

Förutom det har JoF, Lpss och Skogsamerna satsat allt på ett kort när det gäller Sametingets regeringsuppdrag att komma med förslag om utformningen av ny rennäringslag samt förslag om samebyarnas interna organisation. Styrelsens plan om den nu gått igenom, hade vänt upp och ner på alla egendomsrättsliga principer men även bifallit ett maktfullkomligt sätt att köra över en part som man uppfattar som motpart. Förutom att beakta de egendomsrättsliga aspekterna så bröt styrelsen både mot direktiven i utredningen och mot att involvera samebyarna i arbetsprocessen. Som väntat blev det snabbt en rejäl bakläxa när regeringens jurister synade korten. På plenum i Åre som föregick förslaget försökte vårt parti att mana till eftertanke och övertala styrelsen att bygga på gemenskap i stället för splittring men för döva öron.

Mediabruset har högt tonläge!

På den nationella mediamarknaden har samiska frågor varit i fokus som aldrig förr. Den gemensamma nämnaren är negativt propagerande mot samer i allmänhet och renskötare och samebyar i synnerhet. Vida rallarsvingar delas ut av skribenter som Wennblad, Wong, Kjöller, Arpi, Lekander med flera. Med yviga utfall ondgör dom sig över samebyar, sanningskommissionen, renskötsel, jakt och fiske och till och med barnprogram som julkalendern. Det är så det ryker ur näsborrar och öron när de med aggresiv frenesi gör allt för att skapa sin berättelse.

I de svenska mediahusen finns det numera en tydlig agenda för att driva ren svartmålning av renskötseln, samebyarnas verksamhet, samer och samisk kultur i allmänhet som en samhällsfientlig samhällsföreteelse. De kallar det för granskning vilket i och för sig hade varit välkommet om det hade byggt på saklighet. Tyvärr så bygger utsagorna på nedsättande fördomar, okunskap och köksbordsretorik om vilken makt samerna har på halva Sveriges yta. Sanningen är dock det motsatta. Det samiska folket och samebyarna saknar all form av offentlig makt, har ingen representation i riksdagen, ingen lagstiftningsmakt eller makt i beslutande myndigheter. De enda beslut samer kan ta är i vissa interna frågor, exempelvis i samebyar eller i Sametinget. I övrigt tas alla beslut som rör allmänna intressen av staten genom länsstyrelserna, kommuner, regioner samt övriga myndigheter.

På de sociala medieplattformarna påstås till och med att samer inte är ett urfolk. En berättigad fråga i sammanhanget är om propagandan har sin grund i en exploateringshysteri i den gröna omställningens namn samt en grönfärgad avundsjuka i frågan om förvaltning av jakt och fiske inom samebyarna? Svaret kan förmodligen stavas med två bokstäver.

Regeringens handlingsplan mot rasism

Med den återkommande kritik Sverige får av FN vill man måna lite om ett gott rykte för mänskliga rättigheter. Regeringen har utarbetat en handlingsplan mot rasism som även ska omfatta samer. I Samiska sammanhang är det som att sätta bocken som trädgårdsmästare. Staten vill inte inse att de själva är en stor bidragande orsak till att underblåsa rasismen mot samer. I stället för att stå upp för de rättigheter samerna skäligen har väljer staten att ifrågasätta, förminska och frångå rättsstatens principer. Nu senast nedläggningen av ytterligare en utredning om ny rennäringslag. Belysande är motståndet att ratificera Ilo-konventionen 169 trots att Sverige varit ledande i arbetet och påtvingat andra stater att anta konventionen.. Handlingsplanen bör i sammanhanget ses i ljuset av att blidka omvärlden och hålla upp en fin fasad men bakom ryggen på världssamfundet fortsätter Sverige att kränka samiska rättigheter. 

Sametingets plenum och SSR:s landsmöte hölls samtidigt i Stockholm.

Sametinget och SSR höll sina respektive möten i Stockholm under juni månad. Sametingets politiska ledning slog på stora trumman men glömde att bjuda in riksdagsledamöterna så det blev en rätt så tam tillställning i riksdagens andra kammare. Det blev ett dyrt plenum utan egentligt innehåll för några politiska brännande frågor hade inte styrelsen sett till att det fanns på dagordningen. Att skapa politisk förståelse för de samiska frågorna hos riksdagspartierna tycks numera inte vara så högt prioriterat hos Sametingets ledarskap.

På SSR:s landsmöte däremot var planering och innehåll i framkant. Ett tydligt budskap kablades ut av att ytterligare fem samebyar stämmer staten om förvaltningen av jakt och fiske. Den mest slumrande riksdagspolitiker blev nu högst medvetna om att samebyarna saknade förtroendet för en politisk lösning. Till skillnad mot Sametingets oförmåga att engagera det politiska och mediala etablissemanget blev SSR:s besök i huvudstaden ett bestående minne för många beslutsfattare. Sammanfattningsvis kan sägas att det är en viss nivåskillnad på planering och handlingsförmåga mellan SSR och Sametingets politiska ledning.

Renmarkskommitén – ny renskötsellag.

Efter en omfattande remissrunda av delbetänkandet så kom beslutet att lägga ner den pågående renmarkskommittén som till sin uppgift hade att föreslå en ny renskötsellag. I huvudsak bestod remissinstanserna av motstående intressen till samebyarna. Lägger man ut en remiss för fritt tyckande till instanser som är emot samiska rättigheter så kan knappast resultatet bli annat. Det är som att slänga ut ett köttstycke till en flock hungriga vargar. Utgången är given. Den historiska belysningen av samebyarnas jakt och fiskerätt visade med stor sannolikhet det som Högsta domstolen kom fram till i Girjasmålet.

Det är partierna S, KD, M och SD som trots en vägledande dom i Högsta domstolen ändå vill förneka att samebyarna ska ha samma rätt att upplåta jakt och fiske som andra rättighetsinnehavare. Finns det en annan inställning så är det upp till bevis för så här långt har inget framkommit som motsäger det. Det oroväckande är att trots att vi skriver år 2024 tycks den politiska inställningen fortfarande vila på den Lundborgska doktrinen om rasbiologi.

Samisk Nationalscen

Det har under många år jobbats med att inrätta en samisk nationalscen som ett nav för samisk kultur, Den här mandatperioden blev det tvärstopp. På frågan om varför styrelsen inte avser att jobba med frågan blev svaret från styrelsens kulturansvarige att det inte var intressant och att Sametinget inte är någon teater minsann. En någon märklig hållning eftersom Sametinget har frågan om nationalscen som prioritet i det kulturpolitiska handlingsprogrammet och där även nuvarande styrelsepartier ställt sig bakom. Det har av den anledningen under flera år jobbats hårt mot regeringen för att förverkliga en nationalscen. Den signal som styrelsen väljer att förmedla till regeringen bäddar knappast för ett större förtroende för Sametinget.

Regeringens budget drabbar språkutvecklingen

Inför 2025 års budget har regeringen tagit fram stora osthyveln och dragit ner rejält på resurser till språket. Förklaringen från kulturminister Parisa Lijestrand var att alla var tvungna att skära ner – det råder lågkonjuktur. Katastrof uttryckte sig Sametingets styrelseordförande och talade vitt och brett om hur mycket styrelsen gjort för språket i dialog mot departementet. Men så kom det fram i svar från departementet att Sametinget inte gjort något för att nedskärningarna inte skulle ske. När det gäller kulturministerns förklaring så vet vi vilken inställning Tidöpartiernas fjärde hjul har till andra språk som inte är svenska, vilket troligen är det främsta skälet.

Generellt får man nog dessvärre summera denna mandatperiod med ordet katastrof inom många viktiga samepolitiska områden. I den delen är styrelseordförande Jonsson tämligen insiktsfull dock utan att se sin egen roll i sambandet mellan orsak och verkan.

Sanningskommissionen

Sanningskommissionen haltar betänkligt med massavhopp av ordföranden och ledamöter. Två bilder har målats upp. Kulturministern säger att det är oenighet i kommissionen men vissa ledamöter motsäger att det är det inte. Oklart om vad som sker. Sametingets ledning som är huvudman är tyst och inaktiv. Några rader har man dock lyckats prestera på Sametingets hemsida och berättat hur viktig sanningskommissionen är. Hög risk är att sanningskommissionen röner samma öde som renmarkskommittèn. Det vore i så fall väldigt olyckligt.

Guld till Sápmi

Och så har vi äntligen fått det bekräftat men som vi vetat länge. Sápmi har världens starkaste kvinna. Grattis säger vi till Jonna Blind som vann VM guld i armbrytning som i år hölls i Grekland

Röstlängden

Inför det kommande valet har en ny offentlig röstlängd upprättats. Skälet till att den är offentlig är att de personer som har upptagits på röstlängden ska kunna gå att överklaga. Alla partier står bakom att röstlängden ska gå att överklaga förutom partiet Samerna som anser att Sametingets valnämnd själv kan ta upp enskilda fall och göra om beslutet om det framkommer att någon sökande lämnat uppenbart oriktiga uppgifter vid en ansökan. Paradoxalt nog är det de partier som nu ondgör sig mest om att överklagningar sker som är de partier som enhälligt stod bakom att röstlängden ska vara offentlig och därmed överklagningsbar.

Kulturarbetarna

Sápmis kulturarbetare fortsätter att vinna framgångar. Här blir dock utrymmet för litet för att ta upp alla händelser så det får bli ett stort grattis till alla fina framgångar.

Årets mest positiva händelse – Julkalender

Till sist och som avslutning på ett händelserikt år får det bli några ord om årets julkalender som bygger på samisk mytologi och traditioner.

Julkalendern med samiskt tema har både väckt ris som ros. Men i den här krönikan får den självklart bara rosor och beröm eftersom den var så väldigt bra att den förtjänar det. Alla medverkande har gjort ett oförglömligt avtryck tillsammans med de unga tjejerna Åhren och Nutti. Genom list och envishet hittar de igen Tjelmetje och återställer ordningen. Tittarsuccé blev det så klart och från oss får det bli tio nyårsstjärnor av tio möjliga!

Sammanfattningsvis

Med de slutorden vill jag och från partiets sida önska alla ett riktigt Gott nytt År med önskan om god hälsa till er och era nära och kära! Var rädda om varandra.

Anders Kråik, partiordf