Långt innan de nordiska nationalstaterna var bildade och långt innan den första nybyggaren fällde det första trädet i Norrlands skogar fanns där redan ett folk, samerna.

Samernas naturliga bosättningsområde kallas för Sàpmi och är beläget i norra Skandinavien som är de nordliga delarna av Sverige, Norge, Finland samt innefattar Kolahalvön på rysk sida. I detta geografiska område har samerna oberoende av gränser mellan staterna en gemensam nationaldag, flagga och nationalsång.

Historik

Den samiska kulturkampen organiserades med ett första landsmöte i Trodheim den 6 februari 1917. Mötet samlade många samer från Nord till Syd. Den stora frågan var hur den samiska kulturen skulle överleva och samerna bestå som ett folk. En kampfolder utgavs ”På Lif och död”. En av de mer framträdande personerna i organiserandet av mötet var Elsa Laula Renberg.

Sveriges riksdag uttalade 1977 att samerna var Sveriges urfolk.

På samekonferensen 1986 antogs den samiska flaggan.

1992 fattade Samerådet beslutet att den samiska nationaldagen skulle firas 6 februari. Det efter att det första landsmötet hölls den 6 februari. Den samiska nationalsången antogs samtidigt. Den röda och blå cirkeln i mitten på flaggan symboliserar solen och månen. I samisk mytologi betecknar sig samerna som solens döttrar och söner. Samerna vars ursprung är ett naturfolk står nära jordens fyra element, vilket kan tolkas in i de fyra färgerna i flaggan som består av färgerna röd, blå, grön och gul.

1993 inrättades Sametinget. Med den historia som lett fram till dagens situation är nationaldagen, flaggan och nationalsången en viktig kulturell markör för sammanhållning och gemenskap för alla samer i de fyra länderna.

Grattis Sápmi.