Som urfolk ska samerna självfallet omfattas av en särskild lag byggd på statens konstitutionella förpliktelser mot det samiska folket.  

Det har satts stort fokus på regeringens översyn av rennäringslagen men mindre fokus på att regeringen även ska se över frågan i ett större samepolitiskt perspektiv. Historiskt har de olika renbetes och nu rennäringslagens huvudsakliga syfte varit att organisera och reglera renskötseln i samebyarna. Inget talar för att detta förhållningssätt ändras, tvärtom. Samer som inte ägnade sig åt renskötsel blev ställd utanför lagliga särrättigheter till land och vatten och skulle enligt statens mening assimileras. Högsta domstolens dom i Girjasmålet blev en väckarklocka för regeringen som nu startar upp en process. Förutom rennäringslagen som man nu kallar ”ny renskötsellag” så ska man se över frågan om jakt och fiske och bruk av land och vatten för samer som inte har medlemskap i en sameby.

En samepolitisk tro som vuxit sig starkare är att en ny renskötsellag ska utformas så att den blir en allmän lag för samiska rättigheter. ”Nu är det bara att rulla bollen i mål” som vissa tror. För en väljare blir det tyvärr bara en bortkastad röst på sådana partier som saknar insikt i statens maktspel. Att det samiska folkets rättigheter ska regleras i en näringslag strandar på rent juridiska grunder. Samma maktspel försökte staten med i fråga om att driva igenom förslaget om ny renskötselkonvention mellan Sverige och Norge. Samma resultat, det strandade på rent juridiska grunder. Och samma öde gick regeringens förslag till mötes när de 2009 lanserade departementspromemorian ”Vissa samepolitiska frågor” ( Ds:2009:40 ) där man föreslog att öppna upp samebyarna. Förslaget fick massiv kritik av rättsvårdande instanser bland annat av advokatsamfundet samt ett enigt sameting.

Om vi ser på frågan omvänt så vem skulle komma på tanken att det svenska folkets allmänrättsliga ställning skulle regleras i exempelvis en skogsvårdslag? Ingen, varför ska då samerna tro på ett sådant stickspår. Parallellt driver staten frågan om att jakt och fiskeutövning inom samebyområdena utgör ett viktigt allmänintresse. Det är bara det att Girjasdomen krånglat till statens anspråk och nu måste staten se över hur problemet ska rundas.

 Som bekant så löser man i svensk statsförvaltning uppkomna problem genom utredningar. Under tiden kan staten klura på finurliga lösningar hur problemen ska kunna kringgås. Ställ er själv frågan: Varför vägrar staten att ratificera ILO-konventionen 169 för urfolks rättigheter och varför stoppar staten en konsultationsordning för det samiska folket efter fem års arbete?

Trots att rättsutvecklingen de senaste 30 åren varit betydande, både i det internationella -som på det nationella planet har det inte gynnat samerna annat än att det inrättats en minoritetsspråklag tillsammans med övriga minoriteter. För samernas del fastställer förvisso minoritetsspråklagen vissa rättigheter men det centrala för att behålla samisk kultur saknas, nämligen rätten att bruka land och vatten för samerna som ett folk. Trots att det 2011 infördes en bestämmelse i regeringsformen (1 kap. 2§ sjätte stycket) som slår fast, att det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla sitt kultur- och samfundsliv ska främjas, så händer inget. I Girjasdomen uttalar HD att det kan vara nödvändigt att tillförsäkra urfolk och minoriteter tillgång till mark som de traditionellt brukat om det utgör en förutsättning för deras kultur.

För att uppfylla de konstitutionella förpliktelserna mot det samiska folket bör alltså staten inrätta en särskild övergripande lag, urfolkslag för samernas särskilda behov, skild från övriga minoriteter och rennäringslagen. Det motiveras av att samerna både är erkända som ett urfolk men även är upptagen i regeringsformen som ett eget folk. Utifrån ovanstående är det närmast en självklarhet att samerna genom lag ska ha en rättslig särställning till sina traditionella marker. Alltsedan Sametingets inrättande har partiet hållit samma linje.

Partiet Samerna går som ensamt parti till val med ett sådant förslag. Och vi tänker jobba hårt för det. Vi hoppas därför på att få ditt förtroende så att vi kan sätta tryck på staten.

Anders Kråik
Ordförande Partiet Samerna