Från ord till handling

Från ord till handling i Sametinget?

 

Sommaren låter vänta på sig och med den senaste tidens snö och kyla i maj och juni börjar man lite till mans att fundera på vad vädergudarna har för mening med det hela. Enligt den gamla Asa tron skulle något som kallades fimbulvinter föregås av att sommaren uteblev. Fimbulvintern skulle pågå i tre på varandra följande år och därefter följas av ragnarök, dvs jordens undergång. Det låter som hårda bandage men dessbättre lär chanserna att världens går under på grund av fimbulvinter vara rätt begränsade med tanke på växthuseffekten.

 

Det senaste plenumet i Tärnaby blev trots bister väderlek en debattglad tillställning. Det är i och för sig inget fel i att det debatteras i ett folkvalt organ, det är väl närmast en förutsättning. Men det ska ju inte enbart debatteras utan även fattas beslut. Av den anledningen bör det vara en avvägning mellan debatt och beslutsfattande

 

De flesta av de förhållandevis få ärenden som fanns på dagordningen fick antingen bordläggas eller återremitteras. Konsekvensen blir att sametingets styrelse får det mycket svårt att utan plenums beslutsunderlag gå från ord till handling. Det i sin tur hämmar de politiska målen.

Det finns partier som tycks anse att när högen av återremitterade ärenden växer, utgör det ett bevis på att sametinget tar ansvar. Partier utanför styrelsen upplever säkert att det är en stor politisk framgång när de lyckas trassla till situationer så att ärenden inte kan behandlas. Om detta är bra politik för små partier så borde det vara en dålig politik för större ansvarstagande partier eftersom det hindrar sametinget att fatta beslut.

 

Nuvarande styrelse har en stark majoritet bakom sig i plenum. I de ärenden styrelsen har enighet i så borde de stå sig på ett plenum. Så fungerar det nästan överallt men inte i Sametinget och frågan blir varför?

Styrelsens utgångspunkt när förslagen till beslut läggs fram till plenum är att ärendet ska gå igenom. I alla fall om styrelsen är helt eniga i beredningen. Det är i det läget inte roligt när styrelsepartier börjar omförhandla eniga beslut med andra partier när de kommer till ett plenum eftersom det öppnar upp för att styrelsens eget förslag försvagas.

De som vinner på den sortens kohandel är partier utan styrelseansvar vilka får full frihet att agera och därmed kan spela upp hela sitt register med populistiska förslag som saknar täckning.

Självklart är det fritt fram för styrelsepartier att söka stöd hos andra partier i frågor där man inte är eniga i styrelsen. Men lika självklart borde det vara att styrelsepartier håller sig de beslut som man är eniga om i styrelsen. För att styrelsen ska kunna jobba effektivt och förutsägbart bör reservationer mot beslut framgå i styrelsens protokoll om ledamöter i styrelsen har en avvikande mening och inte deklareras på sittande plenum.

Resultatet med den sortens överraskningar blir antingen att ett ärende blir bordlagt eller återremitterat och därmed växer ärendelistan. Det är ett föga konstruktivt arbetssätt och liknar mera rysk roulette än ett ansvarstagande parlamentariskt styrelsearbete. Det bör vara på sin plats att styrelseledamöter tar sig en funderare på hur grunden för ett hederligt politisk arbete ska fungera. Det står självfallet var och en fritt att själv avgöra hur man agerar men det finns bara två val, antingen agerar en styrelseledamot hederligt eller så agerar man ohederligt och mörkar var man står.

 

Frågan om Ny samepolitik blev återremitterat!

 

En fråga som sametinget rimligen inte ska kunna undandra sig sitt ansvar är att ge förslag på utformningen av en ny samepolitik. Det har snart gått fyra år sen regeringens förslag föll för ett enigt sameting och exakt ett år sedan sametinget självt fällde sitt eget förslag. Numera är det tydligen inte längre innehållet i en ny samepolitik som diskuteras utan formerna för hur sametinget ska gå till väga. Ett mantra som tycks råda verkar gå ut på att söka oenighet i stället för enighet. Vem är det egentligen som tjänar bäst på oenighet? Det är i det här sammanhanget en central fråga och självfallet viktigt att partierna börjar fundera på det.

 

Styrelsens förslag om hur Sametinget skulle gå tillväga var högst realistiskt. Det innebar att i den pågående förhandlingen om nordisk samekonvention fördjupa arbetet inom de kontroversiella frågorna rörande land och vatten rättigheterna för svenska samer, samt utreda de konstitutionella frågorna rörande sametingets utveckling.

Förslaget från styrelsen var förankrat med departementet angående frågan om att se över en lösning av finansieringen. Likaså var frågan om sametingets uppgift förankrat vilket skulle inriktas på att utreda rättsfrågorna i konventionens artikel 2 och 4, samt att borga för att arbetsprocessen förankrades i sametinget.

Genom att det rådde viss oenighet i styrelsen så dök det ena mer eller mindre relevanta förslaget upp på plenum som riskerade att omkullkasta styrelsens förslag. För att ta det säkra före det osäkra insåg slutligen styrelsen att det bästa var att begära återremiss. Frågan tas därmed upp till plenumet i oktober.

 

Anders Kråik

 

Partiordförande

 

Kommentera