SSR resolution om Sametingets myndighetsuppgifter

SSR resolution om Sametingets myndighetsuppgifter!

 

Nu går SSR på offensiven mot Sametinget och kräver att samtliga uppgifter som berör rennäringen ska läggas på en ny myndighet.

SSR:s resolution går under namnet ”Förändring av Sametingets funktion och organisation”. Resolutionen som skall tas upp på landsmötet den 17-19 juni i Jokkmokk är nu ute i offentlighetens ljus. På landmötets föredragningslista kommer punkten att behandlas under rubriken ”Ny hantering av rennäringens myndighetsuppgifter”

SSR kräver att alla myndighetsfrågor som rör rennäringen ska separeras från Sametinget och läggas på en ny rennäringsmyndighet.

Vidare kräver förbundet att frågan inte ska föregås av en parlamentarisk utredning om hela Sametingets roll och ansvarsområden. SSR föreslår istället att frågan ska internutredas av landsbygdsdepartementet med SSR som sakkunnig rådgivare.

SSR kräver också att ett rennäringsråd inrättas knutet till förslaget om en ny rennäringsmyndighet.

Enligt förslaget ska rennäringsrådet formellt utses av regeringen. Uppgiften att utarbeta underlag och ”paketerad kunskap” ska tillfalla SSR som en del i ett allmänt uppdrag. Medlemmarna i rådet ska enbart vara personer som kommer från rennäringen eller har förvärvat kunskaper om rennäring.

Vidare anser SSR att det är många frågor av lokal karaktär där den ”samiska självbestämmanderätten” bäst ska förvaltas av samebyarna.

 

Det riktas kraftig kritik mot Sametinget på en rad punkter men inte ett ord mot länsstyrelsen som ändå ansvarar över de tunga rennäringsfrågorna. SSR framhåller att kritiken riktas mot myndighetens arbete och inte mot enskilda. I resolutionen går det att läsa följande,

”Det är viktigt att påpeka att då man kritiserar en myndighet så innebär inte detta med automatik att man kritiserar de tjänstemän och beslutsfattare som upprätthåller systemet. Det är i första hand resultatet av myndighetens arbete som är föremål för kritik.”

 

På nästa sida står det dock följande:

 

Den kompetens som krävs för att fatta myndighetsbeslut om rennäringen finns idag inte inom Sametinget.

 

Av påståendet att döma framgår det att SSR inte är helt klar över skillnaden mellan att ge kritik mot myndighetens arbete kontra mot myndighetens tjänstemän och beslutsfattare.

Att SSR inkompetensförklarar Sametingets anställda i rennäringsfrågor höjer i skenet av förbundets krav inte trovärdigheten för deras förslag.

 

Enligt resolutionen får vi dock veta att det är inom SSR kompetensen finns om nu någon känner tveksamhet. När man väl läst igenom hela resolutionen behöver man inte tveka det minsta om SSR:s förträfflighet och alla andras uselhet.

Om nu sanningen hade varit så enkel som SSR anger hade många problem varit lösta.

Men nu är verkligheten inte riktigt så enkel som förbundet vill göra sken av. Myndighetsutövning är en komplex fråga som styrs av lagar, förordningar och andra författningar. Att schablonisera det komplexa ansvaret i Sametingets myndighetsutövning utifrån SSR:s horisont är ett farligt perspektiv att utgå från.

 

När det gäller SSR:s egna insatser i exempelvis hur man hanterat renskötselkonventionen så borde man nog vara lite försiktig i sin kritik mot andra. SSR var i den processen en drivande part i förhandlingen, men förnekade senare förbundets inblandning med hänvisning till att förhandlingen sköttes av en enskild person på eget initiativ.

Frågan om gränsöverskridande renbete är en komplicerad fråga. Men det går inte för den skull att bortse från grunderna till rättigheterna. Nuvarande konventionsförslag innebär en kraftig kränkning av svenska samers grundläggande rättigheter som står i uppenbar konflikt mot både grundlag och internationellt antagna konventioner. Många samebyar har i förhandlingen helt sonika körts över. Nu försöker man återigen att tillämpa samma förfaringssätt fast mot Sametinget utan att föregå frågan med en dialog om problemen. Är det den typ av kompetens SSR menar ska vara vägledande i rennäringsfrågorna så blir det mycket bekymmersamt.

 

Sammantaget är resolutionen byggd på en hel del utsagor som inte är riktigt samstämmiga med sanningen. Ett exempel bland andra är när det påstås att FN gett Sametinget kritik. Det har aldrig förekommit, däremot har FN kritiserat Svenska staten. För frågans skull hade det varit bra om resolutionen föregåtts av en mera objektiv granskning innan den skickades ut.

 

Beträffande förslaget om ny myndighet för rennäringsfrågorna är det högst befogat att ställa sig frågan om förslaget alls är genomtänkt. Förlaget riskerar exempelvis att föra tillbaka rennäringsfrågorna till 1971 års nivå och samtidigt underminera Sametingets demokratiska inflytande. Det lär knappast ske konfliktfritt. SSR har inte fört någon dialog med Sametinget vilket man kan anmärka mot. Hänvisningar till det Norska systemet där rennäringsfrågorna inte ligger under Sametinget kan i sammanhanget inte anses vara relevant efterson rättsläget är helt annorlunda för svenska samer. Det kan inte vara helt okänt att det också fanns en massiv kritik från samiskt håll mot tidigare myndigheters sätt att sköta rennäringsadministrationen. Vad får SSR att tro att lagstiftningen ska förändras till att passa SSR:s vilja och inte folkviljan.

 

Resolutionen ger uttryck för att det råder ett stort missnöje från rennäringens sida mot Sametingets arbete. Det är rimligt att utkräva ett ansvar och det kravet ska naturligtvis åläggas Sametinget att beakta men det bör ske under ansvarsfulla former.

 

 

Anders Kråik

Partiordförande

Kommentera