Ljusare tider

Ljusare tider!

Nytt år. Och i samepolitiska sammanhang ett spännande år då den samiska väljarkåren ska rösta fram nästa mandatperiods företrädare i Sametinget.

Nu börjar det också så smått att märkas att det är valår och självklart ska även vi ta debatten på gator och torg. I fjäll och skog! Men även i de sociala medierna.

 

Samelandspartiets partiledare Ingrid Inga har gått ut på partiets hemsida www.samelandspartiet.se och ondgjort sig över den positiva demokratiska utvecklingen i Sametinget. Partiet verkar intagit ett ovanligt pessimistiskt tonläge inför valrörelsen. Trots att de varit med i arbetet om att utöka det demokratiska inflytandet i Sametinget, så får man nu uppfattningen att de vill reservera sig mot utvecklingen. Samelandspartiets adelsmärke är förvisso att inte ta några större initiativ om inte regeringen beslutat något särskilt. I det perspektivet är det förståeligt att de tycker att det är tryggt att som vanligt gå i sin egen lunk. Men världen förändras, vare sig man vill det eller inte.

 

Att hänga med i samhällsutvecklingen och parera allehanda framstötar från storsamhället kan vara jobbigt. Speciellt med de små resurser Sametingets partier förfogar över. Det är i det läget desto viktigare att ändå kämpa på. Pengar är viktigt men det är inte allt. I politik måste det finnas en själ, en vilja och ett engagemang.

I Sametingets politiska arbete finns det brister, i likhet med det övriga samhället. Det finns problem. Det finns stora utmaningar att anta. Och det finns frågor som är olösta. Förmodligen kommer det alltid att finnas negativa saker att anmärka mot. Men för att komma till rätta med detta krävs engagemang. Det krävs arbete. Det krävs tanke. Det krävs samarbete. Och det krävs vilja och positiv attityd. Lösningen är inte att gå in i depression. Världen består också av ljusa färger. Att se möjligheter bortom hindren.

 

 

Man kan ju som Ingrid Inga raljera och lite smått ironisera över de tre vise männen i styrelsen. Men jag tror nog att denna jämförelse sker från Ingas sida med glimten i ögat och en och annan räv bakom örat. Det är smart att ge ett bibliskt epitet på männen i styrelsen. I synnerhet med en stundande jämställdhetsdebatt. Men huvudsyftet är förstås att Samelandspartiet vill distansera sig själv från styrelsens arbete till förmån för en påstådd oppositionsroll.

Det har de gemensamt med Jakt och fiskesamernas partiledare Håkan Jonsson som tidigare, också deklarerat, att även de sitter i opposition. Trots att de har två ledamöter i styrelsen! Hur hänger det ihop? Nu sitter alltså majoriteten av styrelsens ledamöter i opposition. Vart i världen sitter en styrelsemajoritet i opposition? Nej just det. Det skulle vara lika trovärdigt som om vi fått läsa att styrelsens ordförande Per-Mikael Utsi driver igenom styrelsebesluten mot samtliga styrelseledamöters reserverade vilja.

Det om något är en ”nullitet”.

 

Rättstillämpningen är ytterligare en fråga som Samelandspartiets partiledare också börjat oroa sig över. Men vi har en rennäringslag och den ska vara lika för alla. Det är inte rättssäkerhet att ha en rättstolkning som ser olika ut beroende på vart du bor eller vem du är. Att devalvera renskötselrättens rättsliga ställning är milt utryckt en väldig dålig idè. En lag utgår från fasta grundvärden och inte utifrån ett växlande subjektivt lokalt tyckande på samebynivå. Vi ska ha en trygg rättighetssituation. Det är skillnaden. Och det är en väsentlig skillnad som partiet Samerna kommer att slå vakt om!

Det är förvånande att det finns partier som inte ser perspektivet i denna viktiga fråga.

 

Anders Kråik

Partiordförande

Kommentera