Samefondens vara – eller inte vara?

I sitt partiprogram uppger Guovssonásti att de ska arbeta för ett rättssäkert samiskt samhälle. Det är självklart en mycket bra inställning. Om man nu utgår från att formen ska vara rättssäkerhet så ställer det ju även krav på att innehållet i politiken ska gå i linje med vad man vill uppnå.

Utifrån ett mera vidgat perspektiv på vad rättssäkerhet i praktiken innebär för ex renskötseln, uppstår frågan hur detta rimmar med partiets planer på att avveckla samefonden i dess nuvarande konstruktion och överföra samefonden till Sametinget och samebyarna.

Guovssonásti uppger att de vill att fondens ersättningar ska återföras till de skadelidande, alltså samebyarna. Det låter ju storslaget och bra. Men hur detta ska fungera i realiteten och vilka konsekvenser det kan medföra blir då högst relevanta frågeställningar.

Det är samefonden som bidragit till att rättssäkerhet kan råda!

Frågan om samefondens syfte och konstruktion är en stor fråga som förtjänar att hanteras med respekt. I de möten regeringen höll hösten 2020 med anledning av den förestående utredningen av rennäringslagen medföljde förslag till utkast på en ram på vad som skulle utredas. I framställan framgick följande. ”Mot bakgrund av bland annat Girjasdomen samt ytterligare frågor som en utredning kommer att behandla bör samefonden konstruktion samt fördelning av avgifter och ersättningar enligt rennäringslagen i den samma ses över”. Självklart måste även konsekvenser utredas vilket i utredningssammanhang är en självklarhet. Men har Guovssonàsti gjort det? Knappast troligt.

Att renskötseln hela tiden fått försvara sin rätt i domstolar har snarare blivit en normalitet än ett undantag. Och utan fondens ekonomiska muskler hade sannolikt framstegen i de samiska rättsfrågorna varit rätt så begränsad för att inte säga obefintlig.

De senaste stora rättsprocesserna fonden varit ekonomiskt involverad i är Härjedalsmålet, Rätansmålet, Nordmalingmålet och nu senast Girjasmålet. De tre senaste målen har återställt rättigheterna till renskötselns favör men också medfört att ovärderliga rättsliga vägledningar tillkommit. Utan fondens samlade resurser hade det naturligtvis varit ett stort problem om ens möjligt att genomföra dessa processer.

Med facit i hand är det samefonden som genom sina ekonomiska muskler stått för att rättssäkerhet ska kunna råda. Att renskötseln har kunnat få sin sak prövad på ett opartiskt och objektivt sätt i en domstol är grunden för rättssäkerhet. Begränsas den möjligheten eller rent av tas bort genom att man inte har råd så förstår var och en att det är mycket svårt för enskilda samebyar att föra en process i stora viktiga rättspolitiska frågor.

Samefonden bygger på en solidarisk tanke.

Fonden bygger på en solidarisk tanke som har till uppgift att främja både enskilda och kollektiva renskötselangelägenheter men bidrar även till att finansiera samisk kultur.

Här måste man noga tänka både en och två gånger och inte bara skriva några rader i ett partiprogram utifrån vilket perspektiv man ska se en eventuell omorganisering. Det gemensamma intresset och nyttan med fonden bör vägas in före det enskilda intresset. Åtminstone bör man inte hantera frågan så slarvigt så att den enda institution som på riktigt möjliggjort att rättssäkerhet generellt kan råda riskerar att gå förlorad.

I samebyarnas renbetesområden finns fortsatt stora utmaningar att hantera som kan medföra nya rättsliga prövningar. Det senaste exemplet är Naturvårdsverkets beslut att tillåta vargetablering inom samebyarnas renbetesområden vilket påtagligt utgör en stor hotbild mot renskötseln. Vart landar frågan om jakt och fiskeförvaltningen, skövlingar av betesmark, överexploateringar, rovdjursfrågan, klimatanpassningar osv. Det är sannolikt enbart genom en ekonomisk och samordnad kraftsamling som renskötseln kan försvara sina existentiella rättigheter när dessa kränks eller ifrågasätts.

Anders Kråik
Ordf, partiet Samerna

Lämna ett svar