Styrelsen missköter regeringsuppdraget!

Huvudfrågan om Samebyarnas interna organisation, beslutsfattande och regler för medlemskap avgjordes utifrån ett motförslag lagd av den politiska ledningen, JoF, Skogssamerna och Landspartiet svenska samer. Ytterligare en anmärkningsvärd hantering av beslutsärenden av hur styrelsen agerar. Ett oförutsägbart maktspel som blir närmast löjligt.

Bakgrunden till styrelsens förslag var regeringens uppdrag som gavs till Sametinget efter Högsta domstolens dom där Girjas sameby vann mot staten i frågan om rätten att upplåta jakt och fiske.

I beslutet från regeringen stipuleras att uppdraget ska ske i nära dialog med samebyarna och att förslag från Sametinget ska stödjas av en majoritet av samebyarna och att viljeinriktningen från samebyarna tydligt ska framgå i förslagen.

Allt detta har åsidosatts i styrelsens arbetssätt och resultatet blev precis tvärtom. Ingen hörsamhet för regeringens beslut , ingen dialog, ingen förankring och inga samebyar blev involverade i styrelsens arbetsprocess. Något stöd eller viljeinriktning från samebyarna i enlighet med uppdraget kunde därför styrelsens inte presentera i sitt förslag till beslut. Däremot var styrelsens åsikter synnerligen väl redogjorda för i förslagsdelarna. Men det var ju inte den styrande majoritetens syn som var central i regeringens uppdrag utan samebyarnas. Det fanns en tid före Girjasdomen och nu har vi en tid efter att förhålla oss till, i vart fall om man ska utgå från ett seriöst politiskt arbete.

Att nu bortse från samebyarnas medverkan i ett regeringsuppdrag är inte bara aningslöst utan även direkt dumdristigt. Om nu styrelsens ambitioner inte sträcker sig längre än till att bortse från intern demokrati, lagar och paragrafer så borde styrelsen åtminstone reflektera över hur statsförvaltningen fungerar. I över hundratrettio år har statsförvaltningen befäst samebyarnas och dess medlemmars juridiska status. I det sammanhanget har även domstolarna varit en viktig del för att klarlägga tvister, både internt som externt vilket även gett ytterligare juridisk vägledning. Det underliggande motivet för staten av att inordna renskötseln i lag var att bevara en kulturellt viktig grundstomme för den samiska befolkningen genom utövandet av renskötsel som i senare lagar blev skattlagd. Genom domstolarna har det klarlagts att renskötselrätten upprätthålls genom ett kontinuerligt bruk vilket får förstås mot bakgrund av att rätten är en bruksrätt, en egendom ( jmfr HD:s dom skattefjällsmålet NJA 1981) som upprätthålls genom obrutet nyttjande för att inte gå förlorad. Även om rättens grund är urminnes hävd och tillkommer den samiska befolkningen gäller detta statement. Därför är det viktigt att samebyarna är involverade i en process som berör de upparbetade och bevarade rättigheterna. Men konsultation är tyvärr ett okänt begrepp för Sametingets styrelse trots lagen om konsultationsplikt. Den rundas nu genom att styrelsen gör en politiseringsprocess av frågan.

Sametingets politiska beslut riskerar nu att bli en pyrrhusseger för den politiska ledningen och kan knappast tjäna något annat syfte än att lura väljare att rösta på orealistiska visioner.

Sametingets bärande del i förslaget!

I förslaget från den sittande styrelsen så står man bakom att alla samebyar ska inneha egen rådighet över förvaltningen av jakten och fisket. Det är bra och det borde betyda att förslaget utgår från en lokal förvaltning i överensstämmelse med högsta domstolens slutsatser i Girjasmålet .Men det måste då kopplas till att samebyarna med dess nuvarande medlemmar är en aktör som innehar rådigheten att själva anta nya medlemmar som inte bedöms konkurrera med renskötselns begränsningar om tillåtet högsta renantal eller på annat sätt konkurrerar på ett näringsmässigt sätt i markanvändningen.

I avsaknad av ett framåtsyftande arbete så skulle förslag till en ny lag möjligen kunna framhålla vikten av att samebyarna ges kompetens att också anta  nya medlemmar utifrån ett tillägg i lagen om annat medlemskap. Men där samebyarna fortsatt har kontroll. En väsentlig skillnad än dagens medlemskap som enbart vilar på att bedriva renskötsel. Det bör då beaktas särskilt att  renskötselns intresse måste ges företräde i organisering och beslutsprocesserna inom samebyn om det praktiskt skulle fungera.

Här menar dock Sametingets majoritet att det är ytterst Sametinget som ska vara myndighet över rådigheten genom föreskrifter, både av medlemskap och av jakt och fiskeförvaltningen vilket torde komma i konflikt med de privaträttsliga frågorna samt lägger hinder för hur en lokal förvaltning ska utformas på ett hållbart sätt.. Även förslag om samebyns inre organisering ställer frågor om hur förvaltningen ska hanteras med motstående interna intressen över tid med tanke på att en ny lag utgår från ett långsiktigt perspektiv.

Nuvarande samebyar är ingen nystartad föreningsverksamhet utan leder sin historia till tider långt före den första renbeteslagen. Något som den polititiska ledningen helt verkar förbise i sitt förslag. Inga överordnade hänsynsregler finns. Eftersom nuvarande styrelse medvetet åsidosatt dialogen med näringens organisationer så har man valt att försöka köra över samebyarna. Det är beklagligt nu när man hade chansen att försöka hitta godtagbara lösningar genom dialog som främjar en utveckling. Istället går man nu på för fullt med en splittringspolitik och den här gången går det inte att skylla på staten.

Statskontorets myndighetsanalys!

Statskontorets rapport pekar på stora missförhållanden i hur myndigheten leds av denna styrelse. I rapporten går att läsa följande: ” Verksamheten brister i hur väl myndigheten lever upp till de rättsliga förutsättningarna som gäller för en förvaltningsmyndighet under regeringen. I vissa delar ser vi tecken på att man inte fullt ut accepterar de lagar och förordningar som gäller för verksamheten. Det är också så att den praktiska efterlevnaden av interna styrdokument varit svag. Ett sådant exempel är att att det återkommande uppstår jävsituationer”.  Som en följd av hur styrelsen missköter sitt uppdrag höjs det nu röster för att rennäringen ska kopplas bort från Sametinget. En fråga som kan bli högst aktuell även i den pågående renmarksutredningen

Anders Kråik, partiordförande

Partiets reservation bilaga (Se i nytt fönster)