Samepolitik i förändring!
För lite drygt tre år sedan lade regeringen ett förslag på en ny samepolitik genom en departementsskrivelse (Ds 2009:40, vissa samepolitiska frågor).
Åtta år dessförinnan hade en arbetsgrupp som regeringen tillsatt för att utreda de samiska frågorna lagt sitt betänkande. En ny rennäringspolitik – öppna samebyar och samverkan med andra markanvändare (SOU 2001:101). Utredningen gick under namnet rennäringspolitiska kommittén.
I kommitténs arbete var även sametinget representerat.
Efter avslutat uppdrag, (2001) lämnade rennäringspolitiska kommittén ett betänkande som utgjorde grunden för en rad förslag som till viss del även kom att ingå i förslaget till regeringens Ds 2009:40.
Betänkandet från rennäringspolitiska kommittén var omdiskuterat, bland annat om vem renskötselrätten skulle knytas till, samebyn eller den enskilde.
Utöver alla tidigare utredningar har det tillkommit några utredningar till såsom Jakt och fiske i samverkan(SOU 2005:116) och Samernas sedvanemarker (SOU 2006:114).
Sedan några år tillbaka pågår ett samnordiskt arbete mellan Sverige, Norge och Finlands regeringar och sameting, kallad nordisk samekonvention. Inriktningen i det arbetet är att lägga fram att en gemensam konvention i samefrågorna.
För svenska samers del kommer det pågående arbetet i Nordisk samekonvention i viss mån att präglas av ovan beskrivna utredningar liksom frågan om Sveriges anslutning till Ilo – konventionen 169. I statens utredningar finns dock uppenbara brister. En gemensam nämnare för alla statliga utredningar är att de utgår från att befästa statens rättigheter över land, vatten, jakt och fiske och därigenom inskränka de samiska rättigheterna. De politiska överväganden som regeringen lägger till grund i sina förslag blir därför katastrofala för samerna eftersom det handlar om att inskränka de samiska rättigheterna till förmån för statens inflytande. Jag vet inte hur många gånger jag hört det sägas från ansvariga politiker i regeringen ” Ja men ni måste ju förstå att vi måste ta hänsyn till opinionen och kan inte lägga allt för långtgående förslag”. Råd ska alltså gå före Rätt när det gäller samiska rättigheter . Det vittnar om det anmärkningsvärda tillståndet att dessa fördolda kolonistiska tankegångar fortfarande präglar en modern stat och genomsyrar därför hela samepolitiken.
När så regeringens förslag; vissa samepolitiska frågor, (Ds: 2009:40), äntligen kom till sametinget för yttrande i slutet av 2009 avstyrkte sametinget förslaget i sin helhet. Förslaget ansågs med rätta vara så tunt och bristfälligt att det i stället för att stärka de samiska rättigheterna skulle få motsatt verkan. Bland annat skulle ett medlemskap i en sameby i praktiken vara rättighetsmässigt innehållslöst. I departementsförslaget fanns inte ett spår av de intentioner Sverige bundit sig vid när Sverige ratificerade urfolks – deklarationen 2007.
Regeringen har tagit fasta på sametingets protester och lagt frågan på is i avvaktan på att sametinget självt ska komma med förslag på utformningen av en ny samepolitik.
Sametinget å sin sida har i en arbetsgrupp under snart två år arbetat med frågeställningen. Arbetsgruppen har bestått av åtta personer, en representant från varje parti. Sammantaget har arbetet präglats av stridiga viljor och resultatet blivit spretigt. I mångt och mycket har effektiviteten och de stora penseldragen fått stryka på foten till förmån för små detaljer. Det kan nu konstateras att sametingets arbetsgrupp i den ursprungliga formen har misslyckats med sitt uppdrag och det krävs nu nya tag.
Men det temporära misslyckandet skapar också erfarenhet och insikt i det komplicerade arbete som det samiska samhället står inför.
Även om arbetsprocessen i sametinget tappat fart så är det viktigt att arbetet inte avstannar helt. Med lite positivt tänkande kan misslyckanden även tjäna som inspirationskälla och ge kraft till att se över vilka lösningar som kan vara fruktbara framöver. Reformarbete för en förändrad samepolitik är en mycket central fråga som det samiska samfundet står inför men innehåller samtidigt svåra och komplicerade frågeställningar som måste lösas.
Partiet lägger ett eget förslag!
För partiets del intar rättighetsfrågorna en särställning på alla plan, därför lägger vi nu ett eget förslag.
Vi menar att ett reformistiskt rättighetsarbete är en grundläggande och en helt avgörande förutsättning för att samer ska kunna leva, verka och bo i de samiska traditionella områdena – och med det utveckla/behålla språket, näringsgrunden, de kulturella värdena, skola, vård, omsorg etc. Därför måste vi våga anta utmaningarna, ta ansvar och stå upp för hur vi själva vill forma vår egen utveckling.
Partiet ska vara en självklar del i en utvecklingsprocess för samiska rättigheter och med de tidigare initiativ partiet tagit i rättighetsfrågorna, står partiet inte barfota.
Partiet Samernas förslag utgår från folkrätten för att skapa en så bred positionering som möjligt i de fortsatta diskussionerna. För fortsatta diskussioner kommer det att bli, förhoppningsvis, konstruktiva sådana. Förslaget remissas just nu till partiets distrikt, samiska organisationer och till juridiskt sakkunniga. Partiets kongress kommer slutligen att behandla förslaget under maj månad.
Ni kan läsa förslaget här på sidan under länken.
Anders Kråik
Partiordförande