Kategoriarkiv: Huvudsektion

Sektion för huvudinformation på sidan, främst länkat från huvudmenyn.

Huvudsektion, Nyheter

Sametingets politiska ledning bordlägger frågan om samebyarnas interna organisering, beslutsfattande och regler för medlemskap!

Lämna en kommentar

Huvudfrågan under plenumet i Åre den 21-23 november var styrelsens förslag om hur samebyarnas inre organisation, beslutsfattande och regler för medlemskap ska utformas. Frågan var återremitterad från det senaste plenumet som hölls i Arvidsjaur i början på juni.

Samtliga av de tre styrelsepartierna; Vuovdega (skogssamerna) LPSS och Jakt och fiskesamerna står bakom det lagda förslaget. Det lite anmärkningsvärda är dock att Vuovdega när frågan framläggs på plenum inte vågar stå för det. Man vill å ena sidan driva igenom förslaget tillsammans med JoF och LPSS men å andra sidan gör partiet allt för att det inte ska synas att partiet står bakom.

För att ett sånt ohederligt spel ska fungera så måste det utåt målas upp en fasad av att partiet egentligen är emot förslaget men i det dolda så har man garderat sig för att förslaget ska gå igenom.

Den 10 augusti beslutar Sametingets styrelse med stöd av Skogssamerna följande.

att om plenum i november efter förhandling ändock beslutar bordlägga ärendet avser styrelsen ändra processdirektiven och inlämnar därefter styrelsens förslag till regeringen.

Efter det styrelsebeslutet kan styrelsen själv bordlägga ärendet. Styrelsens beslut i augusti innebär att Plenum som är Sametingets högst beslutande organ ska rundas. Styrelsen iscensätter sin plan på plenum genom en riggad bordläggningsprocess där Jakt och fiskesamerna driver igenom en bordläggning. I den planen kan Vuovdega rösta blankt utan att öppet redovisa sin ståndpunkt av att partiet i plenum står helhjärtat bakom förslaget.

Partiet Samerna har otaliga gånger pekat på att styrelsen i arbetsprocessen bryter mot gällande direktiv i regeringsuppdraget. Det vill säga regeringens krav av att arbetet ska ske i nära dialog med samebyarna och att ett förslag ska stödjas av en majoritet av samebyarna. Det kravet är förståeligt eftersom regeringen vill säkerställa att ett förslag från Sametinget ska inneha en bred förankring om man ska företa förändringar i lag. Styrelsen har under överskådlig tid också haft möjlighet att begära ändringsdirektiv hos regeringen men den möjligheten har man inte tagit till sig.

Politisk manifestation!

I stället för att ta till vara på chansen med ett regeringsuppdrag och föreslå relevanta lösningar på komplexa frågor och som bygger på gemenskap ger nu styrelsen in ett förslag utan förankring som får karaktären av en politisk manifestation. En manifestation som dessutom bryter mot de formella grunderna i regeringsuppdraget. Men även bryter mot Sametingets demokratiska principer. Det är svårt att se att regeringen ska lägga någon som helst vikt vid ett sådant förslag och på det sätt som det har processats fram.

Anders Kråik, ordf Samerna

Huvudsektion, Nyheter

Vi är inte en Adel. Vi är Sveriges Urfolk!

Lämna en kommentar

Hanne Kjöller, ledarskribent på DN skriver en förklenande artikel den 19 oktober i DN om de renägande samerna och utmålar dom som en adel, en elit,  ett hot mot Sverige. Och inte bara det, utan även ett hot mot Europas utveckling. Samebyarna påstås ha bestämmanderätt över halva Sverige. I vida rallarsvingar utan vare sig historiskt eller nutida sakligt underlag slår hon i blindo i sin iver att svartmåla samebyarna. 

Hennes text blir mera som att läsa en fabricerad fiktion med en blandning av lögner, halvsanningar och horribla påståenden. Likt en varg som fått blodvittring slår Kjöller på en öm punkt för att driva på splittringen inom det samiska samhället samtidigt som hon driver på hatet  mot den grupp samer som har en skärva av de forna samiska rättigheterna. Men det är inte av omtanke för det samiska kollektivet. Det är en cynisk härskarteknink som bygger på att försvaga samernas status och underminera självkänslan att tillhöra ett folk. Det följer det gamla rasbiologiska mönstret att assimilleringen ska kvarstå. Vi ska känna oss underlägsna. Det blir lättare så  för exploatörer att bana väg för fortsatt kolonisation när det rasar inbördes strider inom ett folk. Fokus flyttas från det yttre hotet till det interna orättvisorna.  Vad är det då som kan framtvinga en sådan aggression av en liberal skribent i en av Sveriges största dagstidningar? En förklaring är så klart att det rör råvaruutvinningen i norra Sverige men även samernas rätt att själva råda över förvaltningen av jakt och fiske. Hennes utgångspunkt tycks vila på devisen ”att i krig och kärlek är allt tillåtet”. Att hon skriver av kärlek kan vi utesluta. De liberala intressena torde vara att sälja ut norra Sveriges råvarutillgångar. Där ses samebyar som ett hot. Kjöller är inte ensam, Affärsvärldens Peter Bensson och DN.s ledarskribent Peter Wennblad, även de liberala skribenter kör på samma tema.

Det som reglerar samebyarnas rätt att bedriva renskötsel, inklusive binäringarna jakt och fiske är rennäringslagen, statens verktyg för att ha full kontroll och bestämmanderätt till alla delar över land och vatten. Det är i grunden en näringslag även om lagstiftaren till viss mån tagit fasta på att det finns ett kulturellt värde för samerna att försörja sig på en traditionell sedvänja. Redan där faller Kjöllers med fleras påståenden om att samebyarna har bestämmanderätt över halva Sverige. Samebyarna har yttranderätt i ärenden som rör deras verksamhetsområden, alltså inte bestämmanderätt. En betydande skillnad. Bestämmanderätten utövas av staten via länsstyrelserna.

Med beaktande av de livsvillkor renskötseln innebär och den markkännedom som renskötare måste ha så har  Kjöller åtminstone rätt i en sak, även om jag misstänker att hennes användning av ordet ”elit” mera ska ses som något negativt och nedsättande i detta sammanhnag. Men jag tar mig friheten att i stället använda ordet till det positiva. Renskötande samer har utmejslats genom århundranden till att på sitt sätt bli en elit. Det krävs eftersom renskötsel bygger på kunskap att under fältmässiga förhållanden överleva i svåra miljöer och samtidigt bedriva en kulturellt baserad näring, ofta långt utanför allfartsvägarna. I den miljön finns inga barer som servar med mat och kaffe latte. Det är ett värv som ofta innebär hårda villkor med hunger, snöstormar, kyla, mörker och ibland någon solig dag. En kamp för överlevnad helt enkelt. Förhållanden som delas av de flesta samer som bor naturnära oavsett om de ingår i en sameby eller inte. Många samer känner säkert igen sig i liknande villkor i sina vardagliga sysslor även om staten gjort allt för att minimera det samiska rättighetsutövandet. Men det är en värld som är helt okänd för Kjöller och hennes gelikar.  Men att vara nedsättande är de duktiga på.  

Anders Kråik. ordf partiet Samerna 

Huvudsektion, Nyheter, Okategoriserade

SAMETINGETS POLITISKA LEDNING KÖR MOT RÖTT LJUS!

Lämna en kommentar

Sametingets politisk ledning som består av partiet Jakt och fiskesamerna (JoF), vilka är i särklass det största partiet inom nuvarande politiska ledning och som backas upp av småpartierna LPSS (Landspartiet svenska samer) och Skogssamerna (Vuovdega ) är utan undantag ansvariga över hur förvaltningen på Sametinget steg för steg krackelerar.
Konflikten mot kanslichefen från styrelsen går djupare in i organisationen än vad man först befarade

Kanslichefen har tidigare satts ur spel av Sametingets politiska ledning och är nu sjukskriven.
Men nu har både den tillförordnade kanslichefen och Sametingets ekonomichef sagt upp sig. Det är ytterligare två tunga nyckelpositioner i kansliledningen som nu lämnar Sametinget.
Sametinget är inte längre en trygg och attraktiv arbetsplats som ger nämnvärd status under rådande förhållanden. Massuppsägningar och de massiva sjuktalen skvallrar om en arbetsplats som mer eller mindre är i upplösning.

Att det skulle finnas ett samband på det sätt styrelsen agerat och till att det nu blivit omfattande arbetsmiljöproblem med uppsägningar och massjukskrivningar är förstås en logisk reaktion på det sätt styrelsen agerat.
Lekmannarollen har nu tagit över och står över kansliets profession.
Känns det igen från andra totalitära styrskick?
Fortsätter den negativa trenden så går det inte att utesluta att det kan bli fråga om ett regeringsingripande för att rädda förvaltningens förmåga att sköta sina myndighetsuppgifter.

Obegripligt agerande av partiet Skogsamerna (Vuovdega).

Kanslichefen har skogssamiskt påbrå och kan dessutom både tala och förstå samiska, är välutbildad och har stor erfarenhet av organisatoriskt ledarskap samt har arbetat med utredningar mot departementen. En ypperlig företrädare kan tyckas, vilket Sametinget borde ha ett stort behov av.
Men ironiskt nog värdesätter Sametingets styrelse inklusive partiet Skogsamerna inte den typen av kompetens och bakgrund. Man är nöjd med utvecklingen. Man tycker att åtminstone Skogssamerna borde känna lite stolthet över att Sametinget har lyckats anställa en sådan kompetent person för den högsta administrativa ledningen.
Men icke. I stället viker man ner sig och följer slaviskt styrelseordförande Håkan Jonssons ( JoF:s ) personliga vendetta. Att också styrelseledamoten för Landspartiet svenska samer har lagt sig platt är kanske mindre konstigt. Trots ett gediget och snyggt partiprogram med många bra frågor saknar de perspektiv på helheten. Än mindre har de erfarenhet av styrelsearbete och myndighetsstyrning på den här nivån.
Då är det bekvämare att följa med strömmen även om ledamoten innerst inne inser att detta är fel. Med lite mer erfarenhet och skinn på näsan hade sannolikt klackarna satts ner och inte tillåtit sig manipuleras av ett gubbvälde med anlitad kvinnlig målvakt.

Den politiska konflikten handlar nu om de som vill rasera Sametinget och urholka det demokratiska inflytande – Och vi som vill utveckla Sametingets demokratiska arbete och kansliets verksamhet!

Vi ska komma ihåg att partiet Jakt och fiskesamerna under samma partiledare sedan 1993 och som nu är styrelsens ordförande varit helt emot att inrätta Sametingets nämnder, rennäring, näring och språknämnden. Det säger en del om synen på demokrati.

Syftet med inrättande av nämnderna var att utöka det demokratiska inflytandet för Sametingets ledamöter och partimedarbetare samt att effektivisera det politiska arbetet.
Den gången räddades inrättandet av nämnderna av Skogsamerna som tillsammans med Guovsonásti, Samelandspartiet och partiet Samerna vann med endast en enda röst. Men det var under en annan partiledning som måhända innehade ett större perspektiv på behovet av att utveckla demokratin samt sträva efter att utöka Sametingets uppgifter.

Andra frågor som det också har varit ett hårt motstånd mot från JoF är FN:s ILo – konvention 169 och Nordisk Samekonvention. Där har man nu i alla fall utifrån läpparnas bekännelse sagt sig acceptera ett fortsatt arbete, men man vet inte riktigt när det verkligen gäller.
Partiet har aldrig tagit något riktigt eget initiativ att utveckla Sametinget utan antingen har man röstat för eller emot lagda förslag. Mest emot.
När det gäller utveckling. Kanske ska man vara glad att partiet saknat initiativkraft när man nu ser den kalabalik som blir när de har makt och tar egna initiativ.

Styrelsen saknar politiska ambitioner!

Styrelsens höjda arvoden och tillsättande av en politisk sakkunnig och anhopningen av allehanda arvoderade uppdrag till ledamöterna i småpartierna är i skenet av det som pågår bara ett sätt från Jakt och fiskesamerna att köpa makt utan politiskt innehåll. Ett så röstmässigt stort parti borde annars ha eget folk till att besätta positioner.
Att säkerställa den tillfälliga personliga makten sker nu på bekostnad av det egna partifolkets möjligheter av att utvecklas politiskt.

Att det saknas politiska ambitioner går också att utläsa av de plenumshandlingar som nu skickats ut till Sametingets ledamöter inför det förestående plenumet 25 – 27 oktober i Skellefteå.
Ett plenum kostar trots allt över en miljon att hålla och då förväntar man sig att det finns viktiga ärenden att besluta om.
De politiska frågorna lyser med sin frånvaro. Nog för att det var illa med enbart ett beslutsärende i det förra plenumet i Luleå men vägen utför är nu än mer belysande av att styrelsen saknar förmåga eller rent av intresse att föra de samiska frågorna framåt som Sametinget enligt lag har ansvaret för. Det finns inga initiativ för de frågor partierna i styrelsen så storslaget gick till val på.

När man läser styrelseledamöternas rapporter, det vill säga de ledamöter som orkat skriva en rapport för det är ju inte alla trots höga månadsarvoden som gör det så får man snarare uppfattningen att styrelsens ledamöter inklusive styrelsens politiska sakkunnige tagit långtidssemester utomlands.

Men det finns ett undantag och det gäller det uppseendeväckande mönstret av att styrelsen fortsätter skylla på kansliet för frågor som inte blivit verkställda. Nu i styrelserapporten. Där är man synnerligen aktiv utan att se sitt eget ansvar.
För att vara övertydlig så är det styrelsens ansvar enligt lag att ansvara över Sametingets verksamhet. (Sametingslagen 2 kap. 4§). Och självfallet kan styrelsen inte i sina offentliga rapporter skylla på kansliet utan att se sitt eget tillkortakommande.

Att det återkommande ändå sker vittnar snarare om att styrelsens ledamöter behöver sättas på skolbänken och lära sig de elementära grunderna i hur en förvaltning ska skötas med beaktande av lagar, regler och vad styrelsens roll är.
En genväg till denna kunskap vore att styrelsen lyssnade på kansliets profession istället, om den nu alls finns kvar så länge till. Men till det krävs det en viss insikt så det lär vara ett oöverstigligt hinder att förvänta sig att så sker.
Under denna politiska ledning får man kallt räkna med att personliga vendettor får företräde framför regelverk, objektivitet och sakliga grunder i de beslutande politiska organen.
Tyvärr ser denna mandatperiod ut att bli den mörkaste i Sametingets historia.

Partiet Samerna

https://www.svt.se/nyheter/sapmi/oenighet-i-sametingets-styrelse-i-fragan-kring-kanslichefen
https://www.svt.se/nyheter/sapmi/efter-konflikterna-pa-sametinget-stort-antal-sjukskrivna

Huvudsektion, Nyheter, Okategoriserade

Å R S K R Ö N I K A 2021
Partiet Samerna

Lämna en kommentar

Så var det dags att göra en återblick av det år som gått. Det blev ett både intressant och i många avseenden ett överraskande år.
Året startade med en upptakt inför det förstående Sametingsvalet den 16 maj.
Det blev en valrörelse som i mångt och mycket präglades av den pågående coronapandemin. Valarbetet med fysiska möten fick ställas om till de digitala träffarna via datorerna. Om än saknaden fanns av att resa runt och träffa folk så visade det sig ändå att det gick hyfsat bra att genomföra en valrörelse med teknikens hjälp.
Partiets två huvudfrågor var den förestående utredningen av rennäringslagen och att Sverige inrättar en urfolkslag med konstitutionellt stöd av att samerna är ett erkänt folk tillika Sveriges urfolk och därmed omfattas av folkrätten.

När valresultatet kom den 28 maj visade det sig att partiet ökat från ett till två mandat.
Partiet var det enda parti som ökade mandatmässigt av de samverkanspartier som utgjorde det sittande styrelseblocket, dvs Samelandspartiet, Guovssonásti och Skogsamerna.
Tillsammans utgjorde den sittande styrelsekonstellationen efter valet av en majoritet i Sametinget på 16 mandat av 31.
Därmed fanns det förutsättningar att fortsätta ett samarbete byggd på kontinuitet att leda Sametinget ytterligare en mandatperiod.
I början av juni deklarerade den sittande styrelsekonstellationen ett fortsatt samarbete. Den utfästelsen följdes sedan upp i steg två med att fysiskt möte med partiföreträdarna under augusti i Arvidsjaur. På det mötet drogs riktlinjerna upp om det fortsatta samarbetet.
Partiet Samerna och Skogsamerna hade tidigare även deklarerat och ingått ett valtekniskt samarbete som tillsammans utgjorde fem mandat.
Det tredje steget i ett genomförande skulle ske i samband med Sametingets konstituering i Lycksele i slutet av augusti där även en regeringsförklaring skulle läggas fram.

Väl kommen till Lycksele visade det sig hända en rad obegripliga saker. I stället för att fullfölja den överenskomna planeringen gick partierna Guovssonásti och Samelandspartiet bakom ryggen på både partiet Samerna och Skogsamerna och gjorde upp en överenskommelse med Jakt och fiskesamerna ( JoF ) och Landspartiet svenska samer (LPSS ) som innebar att Samerna inte skulle ges något som helst parlamentariskt inflytande.
Därmed sprängdes förutsättningarna till fortsatt samverkan och ett maktskifte var ett faktum.
Skogssamerna å sin sida hoppade i ren panik av den valtekniska samverkan med partiet och anslöt sig till JoF och LPSS som nu utgör Sametingets politiska ledning de kommande fyra åren.
Partiet hamnade i opposition. Skälet till den totala utfrysningen av partiet Samerna angavs vara att partiet krävt för mycket positioner vilket ganska snart visade sig bygga på osanning.

På det nationella planet händer mycket som kan få negativ betydelse för samernas möjligheter att bibehålla kultur, renskötsel och kulturbaserat näringsliv. Den gröna omställningen, skogsnäringens skövlingar på de samiska markerna, rovdjurspolitiken, klimatfrågan, allehanda exploateringar för att nämna några. Det är frågor som både direkt och indirekt påverkar samiskt liv och leverne. Då pratar vi inte om positiva effekter på de samiska kultur och renbetesmarkerna.
Till de mer positiva frågorna är förhoppningsvis kyrkans ursäkt till samerna och vad det officiellt kan leda till., Inrättande av en sanningskommission. Ett införande av en konsultationsordning, Girjasdomens effekter på samisk rättsstatus vad avser förvaltning av jakten och fisket men även utformningen av en ny rennäringslag. Och så har vi Saarivuomadomens väglednde dom utfärdat av Norges Höyesterett vad gäller renskötsel på norsk sida, inkluderat de egendomsrättsliga förhållandena.
De utredningar som initierats i samband med översynen av ny rennäringslag kan i förlängningen också innebära att samerna som folk nu kan omfattas av en folkrättslig lag som eget folk (urfolkslag) skild från en näringslag som ändå rennäringslagen ger uttryck för.
Partiet är representerad med en sakkunnig ledamot i den kommande översynen av rennäringslagen.
Sammanfattningsvis lämnar vi det gamla året med en rad uppstartade frågor som både väcker oro men även frågor som ger hopp om framtiden.

Anders Kråik, partiordförande

Nyheter, Okategoriserade, Val 2021

I Svt:s finrum ”15 minuter i Sápmi” är inte alla Sametingspartier välkommen!

Lämna en kommentar

Partiet Samerna är det enda partiet i sametinget som inte fick vara med i SVT:s storsatsning ” inför Sametingsvalet ”15 minuter i Sápmi”. Programmet har särskild fokus på sametingsvalet och har sänts varje lördag med start från den 24 april.

Efter att partiet ställt frågan om varför partiet inte getts lika möjlighet att delta som övriga partier blev partiet kontaktad under fredagen och erbjöds en replik i den sista sändningen som sänds nu på lördag den 15 maj. Sametingsvalet avgörs på söndag den 16 maj.

Partiet Samerna bildades 1993 och är ett styrelseparti i Sametinget. Den här mandatperioden har partiet haft det övergripande ansvaret för kultur och hälsofrågor. Partiet leder även valnämndens arbete inför det stundande sametingsvalet.

I Svt:s uppdrag ligger att förhålla sig objektivt och opartiskt. Inför ett stundande Sametingsval bör Svt vara extra måna om att behandla alla lika. Då detta inte sker uppstår frågan om samisk media blivit politiserad och nu favoriserar olika partier i sitt medieutbud inför valet.

Tv program har ett stort medialt genomslag och mot bakgrund av att medieutrymmet för partierna är begränsat så är det oerhört viktigt att detta kan ske på lika villkor. Speciellt när särskilda mediesatsningar görs inför ett val.

Det här valet känns inte på något sätt rättvist. Att planera program genom att utesluta vissa partier får så klart menlig påverkan på valets utgång. Det är inga överord att säga att det här valet är styrt av media med osjysta metoder. Och som definitivt inte hedrar begreppen opartiskhet och objektivitet.

Styrelsen partiet Samerna

Kommentera/Läs mer på Facebook

Artiklar, Val 2021

Samefondens vara – eller inte vara?

Lämna en kommentar

I sitt partiprogram uppger Guovssonásti att de ska arbeta för ett rättssäkert samiskt samhälle. Det är självklart en mycket bra inställning. Om man nu utgår från att formen ska vara rättssäkerhet så ställer det ju även krav på att innehållet i politiken ska gå i linje med vad man vill uppnå.

Utifrån ett mera vidgat perspektiv på vad rättssäkerhet i praktiken innebär för ex renskötseln, uppstår frågan hur detta rimmar med partiets planer på att avveckla samefonden i dess nuvarande konstruktion och överföra samefonden till Sametinget och samebyarna.

Guovssonásti uppger att de vill att fondens ersättningar ska återföras till de skadelidande, alltså samebyarna. Det låter ju storslaget och bra. Men hur detta ska fungera i realiteten och vilka konsekvenser det kan medföra blir då högst relevanta frågeställningar.

Det är samefonden som bidragit till att rättssäkerhet kan råda!

Frågan om samefondens syfte och konstruktion är en stor fråga som förtjänar att hanteras med respekt. I de möten regeringen höll hösten 2020 med anledning av den förestående utredningen av rennäringslagen medföljde förslag till utkast på en ram på vad som skulle utredas. I framställan framgick följande. ”Mot bakgrund av bland annat Girjasdomen samt ytterligare frågor som en utredning kommer att behandla bör samefonden konstruktion samt fördelning av avgifter och ersättningar enligt rennäringslagen i den samma ses över”. Självklart måste även konsekvenser utredas vilket i utredningssammanhang är en självklarhet. Men har Guovssonàsti gjort det? Knappast troligt.

Att renskötseln hela tiden fått försvara sin rätt i domstolar har snarare blivit en normalitet än ett undantag. Och utan fondens ekonomiska muskler hade sannolikt framstegen i de samiska rättsfrågorna varit rätt så begränsad för att inte säga obefintlig.

De senaste stora rättsprocesserna fonden varit ekonomiskt involverad i är Härjedalsmålet, Rätansmålet, Nordmalingmålet och nu senast Girjasmålet. De tre senaste målen har återställt rättigheterna till renskötselns favör men också medfört att ovärderliga rättsliga vägledningar tillkommit. Utan fondens samlade resurser hade det naturligtvis varit ett stort problem om ens möjligt att genomföra dessa processer.

Med facit i hand är det samefonden som genom sina ekonomiska muskler stått för att rättssäkerhet ska kunna råda. Att renskötseln har kunnat få sin sak prövad på ett opartiskt och objektivt sätt i en domstol är grunden för rättssäkerhet. Begränsas den möjligheten eller rent av tas bort genom att man inte har råd så förstår var och en att det är mycket svårt för enskilda samebyar att föra en process i stora viktiga rättspolitiska frågor.

Samefonden bygger på en solidarisk tanke.

Fonden bygger på en solidarisk tanke som har till uppgift att främja både enskilda och kollektiva renskötselangelägenheter men bidrar även till att finansiera samisk kultur.

Här måste man noga tänka både en och två gånger och inte bara skriva några rader i ett partiprogram utifrån vilket perspektiv man ska se en eventuell omorganisering. Det gemensamma intresset och nyttan med fonden bör vägas in före det enskilda intresset. Åtminstone bör man inte hantera frågan så slarvigt så att den enda institution som på riktigt möjliggjort att rättssäkerhet generellt kan råda riskerar att gå förlorad.

I samebyarnas renbetesområden finns fortsatt stora utmaningar att hantera som kan medföra nya rättsliga prövningar. Det senaste exemplet är Naturvårdsverkets beslut att tillåta vargetablering inom samebyarnas renbetesområden vilket påtagligt utgör en stor hotbild mot renskötseln. Vart landar frågan om jakt och fiskeförvaltningen, skövlingar av betesmark, överexploateringar, rovdjursfrågan, klimatanpassningar osv. Det är sannolikt enbart genom en ekonomisk och samordnad kraftsamling som renskötseln kan försvara sina existentiella rättigheter när dessa kränks eller ifrågasätts.

Anders Kråik
Ordf, partiet Samerna

Val 2021

Snabb analys av debatten mellan Guovssonástis partiledare Lars_Miguel Utsi och Jakt och fiskesamernas partiledare Håkan Jonsson.

Lämna en kommentar

”Ämnet Alla samers rätt till land och vatten”

Ingen av parterna berörde upphovet till dagens rättsliga situation, nämligen statens assimileringspolitik vilket är ytterst förvånande. Eftersom det är just statens genomslag av assimileringspolitiken som ställt samer som inte bedriver renskötsel utanför en specifik lag så borde det varit en central fråga när man diskuterar samernas rätt till land och vatten. 

Vid inrättandet av den första renbeteslagen fram till dagens rennäringslag så har lagen i allt väsentligt fokuserat på en reglering av renskötseln. Statens syfte med renskötselrättens utövande genom medlemskap i sameby är att det bedrivs renskötsel. Alltså en näringslag, inte en allmänsamisk lag. Inför 1971 års omdaning av rennäringslagen föreslog staten att den nya renskötselorganisationen skulle heta ”Renby”.  Ett mera associationsriktigt benämnande tyckte man, men det motsatte sig SSR som föreslog sameby.

Rätten enligt lagen följer ett utövade av renskötsel men tar hänsyn till att renskötseln bedrivs utifrån en familjebaserad form.  (En kvarleva från det tidigare Siida systemet).  Därför finns det en ekonomisk reglering mellan renskötande medlem och medlem. I debatten blandas fakta bort och man fäktar i blindo med visioner som låter bra och helt plötsligt blir staten genom den aviserade översynen av rennäringslagen en messias. Ett hopp, en part som man nu känner förtroende för. I samepolitik behöver man tydligen inte förhålla sig till realiteter. Nu blir det Glasnost och Perestrojka och gamla oförrätter från statens sida är som bortblåst. Glömt är också att regeringen för nån dag sedan dragit tillbaka förslaget om en konsultationsordning för det samiska folket.

Jonsson pratar om folkrätt men har inte ett större perspektiv än att rennäringslagen ska förväntas omdanas till en allmänsamisk lag vilkas rättigheter Sametinget ska styra över. Det vore ju som att Sametinget skulle få kompetens att styra över bruket av samisk privatägd mark eller andra samiska egendomsrätter. Borta är de civilrättsliga aspekterna. Men grundlag och Eu – förordningar behöver man ju inte bry sig om. Och så måste man ju ta hänsyn till ortsbefolkningen. En översyn av samiska rättigheter gäller ju inte bara det samiska folket utan det ska även kompliceras till ytterligare med att ta in andra grupper. Den bakomliggande retoriken är att rennäringslagen är ond, den har ställt samiska grupper mot varandra. Att en sameby vann mot staten i fråga om ensamrätt till jakt och fiskeförvaltning är katastrof.  Komponenter som rasbiologi och kolonisering är oväsentliga i den retoriken. Likaså statens cyniska splittring av ett folk.

Utsi ser framför sig att renskötselns förutsättningar ska förändras med en översyn av lagen. För säkerhets skull måste jag nämna att förutsättningarna är fortfarande att renskötseln är en arealbaserad näring som utgår från fritt naturbete och som bygger på sin egen rättsliga grund.  Det kan knappast en lag bortse på.

Anders Kråik

Val 2021

Inför Sametingsvalet: Låt inte staten lura samerna igen!

Lämna en kommentar

Som urfolk ska samerna självfallet omfattas av en särskild lag byggd på statens konstitutionella förpliktelser mot det samiska folket.  

Det har satts stort fokus på regeringens översyn av rennäringslagen men mindre fokus på att regeringen även ska se över frågan i ett större samepolitiskt perspektiv. Historiskt har de olika renbetes och nu rennäringslagens huvudsakliga syfte varit att organisera och reglera renskötseln i samebyarna. Inget talar för att detta förhållningssätt ändras, tvärtom. Samer som inte ägnade sig åt renskötsel blev ställd utanför lagliga särrättigheter till land och vatten och skulle enligt statens mening assimileras. Högsta domstolens dom i Girjasmålet blev en väckarklocka för regeringen som nu startar upp en process. Förutom rennäringslagen som man nu kallar ”ny renskötsellag” så ska man se över frågan om jakt och fiske och bruk av land och vatten för samer som inte har medlemskap i en sameby.

En samepolitisk tro som vuxit sig starkare är att en ny renskötsellag ska utformas så att den blir en allmän lag för samiska rättigheter. ”Nu är det bara att rulla bollen i mål” som vissa tror. För en väljare blir det tyvärr bara en bortkastad röst på sådana partier som saknar insikt i statens maktspel. Att det samiska folkets rättigheter ska regleras i en näringslag strandar på rent juridiska grunder. Samma maktspel försökte staten med i fråga om att driva igenom förslaget om ny renskötselkonvention mellan Sverige och Norge. Samma resultat, det strandade på rent juridiska grunder. Och samma öde gick regeringens förslag till mötes när de 2009 lanserade departementspromemorian ”Vissa samepolitiska frågor” ( Ds:2009:40 ) där man föreslog att öppna upp samebyarna. Förslaget fick massiv kritik av rättsvårdande instanser bland annat av advokatsamfundet samt ett enigt sameting.

Om vi ser på frågan omvänt så vem skulle komma på tanken att det svenska folkets allmänrättsliga ställning skulle regleras i exempelvis en skogsvårdslag? Ingen, varför ska då samerna tro på ett sådant stickspår. Parallellt driver staten frågan om att jakt och fiskeutövning inom samebyområdena utgör ett viktigt allmänintresse. Det är bara det att Girjasdomen krånglat till statens anspråk och nu måste staten se över hur problemet ska rundas.

 Som bekant så löser man i svensk statsförvaltning uppkomna problem genom utredningar. Under tiden kan staten klura på finurliga lösningar hur problemen ska kunna kringgås. Ställ er själv frågan: Varför vägrar staten att ratificera ILO-konventionen 169 för urfolks rättigheter och varför stoppar staten en konsultationsordning för det samiska folket efter fem års arbete?

Trots att rättsutvecklingen de senaste 30 åren varit betydande, både i det internationella -som på det nationella planet har det inte gynnat samerna annat än att det inrättats en minoritetsspråklag tillsammans med övriga minoriteter. För samernas del fastställer förvisso minoritetsspråklagen vissa rättigheter men det centrala för att behålla samisk kultur saknas, nämligen rätten att bruka land och vatten för samerna som ett folk. Trots att det 2011 infördes en bestämmelse i regeringsformen (1 kap. 2§ sjätte stycket) som slår fast, att det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla sitt kultur- och samfundsliv ska främjas, så händer inget. I Girjasdomen uttalar HD att det kan vara nödvändigt att tillförsäkra urfolk och minoriteter tillgång till mark som de traditionellt brukat om det utgör en förutsättning för deras kultur.

För att uppfylla de konstitutionella förpliktelserna mot det samiska folket bör alltså staten inrätta en särskild övergripande lag, urfolkslag för samernas särskilda behov, skild från övriga minoriteter och rennäringslagen. Det motiveras av att samerna både är erkända som ett urfolk men även är upptagen i regeringsformen som ett eget folk. Utifrån ovanstående är det närmast en självklarhet att samerna genom lag ska ha en rättslig särställning till sina traditionella marker. Alltsedan Sametingets inrättande har partiet hållit samma linje.

Partiet Samerna går som ensamt parti till val med ett sådant förslag. Och vi tänker jobba hårt för det. Vi hoppas därför på att få ditt förtroende så att vi kan sätta tryck på staten.

Anders Kråik
Ordförande Partiet Samerna